Det blev den 9 november, nämligen fem över fyra på eftermiddagen. Jag var borta i fyrtio minuter för att möta mamma vid tåget, och då passade han på att smita.
Ikväll är jag omgiven av min man, min mamma och min syster (och mina barn förstås).
Än så länge känns det bara obegripligt.
Ikväll är jag omgiven av min man, min mamma och min syster (och mina barn förstås).
Än så länge känns det bara obegripligt.
Att säga "mitt djupa deltagande" känns platt men det är precis det som uttrycker hur jag känner. Jag känner verkligen med dig.
SvaraRaderaPå något sätt ändå en gentlemans sorti, även om döden som du säger inte är så vacker som den utmålas för att vara. Vilken fin relation ni hade. Vilken tomhet han måtte lämna efter sig. Tack för att vi har fått ta del av också den här delen av er berättelse.
SvaraRaderaÅh, jag beklagar. Så sorgligt, och så tomt för er och mest för dig. Men tänk att det blev den 9/11 - det var väl det datumet du nämnde? Typ humor in i det sista från din pappas sida. Så fint att du kunde finnas vid hans sida hela hans sista tid, men så sorgligt att det hände så plötsligt och snabbt.
SvaraRaderaJag beklagar sorgen.
SvaraRaderaTack för att du har delat med dig. Kram.
Mina tankar till dig Helga!
SvaraRaderaKramar
������
SvaraRadera/Maria
Det som blev frågetecken var hjärtan./Maria
SvaraRaderaJag beklagar förlusten! Du har skrivit så fint om din pappa och om den här sista tiden. Det har varit både vackert och smärtsamt att läsa.
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Trots allt hann ni prata och vara tillsammans, det måste ändå kännas lite bra i det stora tomma. Kram!
SvaraRaderaOrden finns inte nu, men här kommer en styrkekram/ Ulrika
SvaraRaderaSå obeskrivligt sorgligt. Många tankar.
SvaraRaderaKära Helga, O, Q, Y och resten av familjen, mina allra varmaste tankar till er alla i er stora sorg❤️❤️❤️ TH
SvaraRaderaÅh...
SvaraRaderaÄndå en lättnad kanske. Ingen mer ovisshet. Nu vet du hur det blev, nu har han gått. Nu finns minnena av hur han var och de kommer synas klarare nu.
Kramar, tankar, kärlek
Jag beklagar sorgen, och skickar kramar i tanken.
SvaraRaderaMitt varmaste deltagande till dig och din familj. /Anna
SvaraRaderaKram. Jag har inga fler ord än så. /L
SvaraRaderaMånga tankar till dig och de dina, jag förstår tomheten! Hoppas ni alla kan finna ro nu och få lite vila också.
SvaraRaderaTa hand om varandra. Kram!
SvaraRaderaDu är så modig. Jag har läst och blivit berörd. Så fint för din pappa att ha en dotter som dig.
SvaraRaderaKjære Helga og hele familien! Jeg føler inderlig med dere i sorgen! Takk for at jeg (og alle som følger deg på bloggen) har fått dele også denne siste tiden med deg. Klem!
SvaraRaderaVarma tankar till dig och din familj, Helga. /Stella
SvaraRaderaBeklagar! Du skildrar din pappa och er relation så fint här i din blogg. Man har gått känna honom som en orginell och mycket fin, kärleksfull person. Vårda dina minnen. Ett litet tag framöver kanske den här sista tiden (sjukdom och död) kommer prägla dina tankar men efter ett tag så kommer dina minnen handla mer om det som är roligt att minnas. Så var det för mig i alla fall (när älskade faster dog). En sak som var fint den omedelbara tiden efteråt var när jag satt och ringde alla fasters vänner för att berätta om hennes bortgång - alla, precis alla berättade då om sina minnen tillsammans med henne. Och det var faktiskt mycket skratt (och enormt mycket gråt) i de samtalen. Det var fint. Var rädd om dig. Kram /Annie
SvaraRaderaSå fort det gått. Jag förstår att det är svårt att ta in. Tänker på dig!
SvaraRaderaKram!
SvaraRaderaÅh Helga, tänker på dig. Så svårt. Du har verkligen gjort din pappas sista tid så bra det gick. Ta hand om dig och de dina.
SvaraRaderaMitt varmaste deltagande till dig och din familj.
SvaraRaderaJag tänker mig din pappa som en i grunden optimistisk (om än realistisk) historiker, så jag vill förknippa datumet främst med Berlinmurens fall. Ibland går världen framåt, och din pappa måste ha varit en av alla dem som har bidragit till de goda krafterna.
Det kanske inte hjälper nu, men som du förstås vet så kommer din pappa alltid att vara med dig. Min morfar dog för snart 15 år sedan, och jag kan fortfarande tycka att det är overkligt. Men inte på ett chockartat eller smärtsamt sätt som i början, utan för att han är så närvarande i mitt liv.
Jag beklagar. Tack för att du delat med dig om detta till oss. Hoppas ni får det lite lugnare nu och att du kan samla kraft. /Åsa
SvaraRaderaSå här är det ju. De gör till slut lite som de vill ändå.
SvaraRaderaHaha, ja eller hur! Morfar gjorde likadant, smet iväg när mamma vek från hans sida.
RaderaMånga kramar till dig och dina nära!!
SvaraRaderaTa hand om varandra, sörj och tänk på allt fina du och din pappa haft tillsammans.
Kram Sara
I all sin sorglighet, så blev det kanske ändå ganska bra för din pappa ändå. Ganska kort tid av förvirring och smärta, samt att du hade ork och tid att vara mycket med honom.
SvaraRaderaLedsamt, ensamt och smärtsamt. De kommer för alltid att sakna honom, men du kommer att kunna hantera det om ett tag. Krama dina barn, och känn glädje i att de finns.
Tänker på er! Det har varit fint och känslosamt att få följa er den tid. Ta hand om dig! Vilken insats du har gjort.
SvaraRadera/Lisa
Mina varmaste tankar och kramar till er alla i er stora sorg.
SvaraRaderaJag hoppas att dina ord under denna fruktansvärda tid kan vara till tröst och att du kan se hur vackert du beskrivit denna tid. Inte nu, inte sen men kanske om ett tag?
Kram
M, Mamma till L och T
Mitt varmaste deltagande.
SvaraRaderaJag upplevde detsamma med min pappa. Någon var tvungen att åka hem och gå ut med hunden, så det gjorde jag. Och när jag kom tillbaka var han borta.
AnnaH
Massor av kramar!
SvaraRaderaJannike
Mitt djupaste deltagande
SvaraRaderaHelen
Jag beklagar förlusten. Tack för att du har berättat så fint. Tänker på dig och din familj.
SvaraRaderaJag beklagar. Tänker att hans sista ord också var hans sista vilja. Kram
SvaraRaderaJag är på en återresa i Sydkorea just nu och vill tacka dig för du delar det på din blogg. Det får mig att förstå mer av vad min sambo gick genom när hans pappa dog nyligen. Jag beklagar djupt och tänker på er.
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Tack för att du delat med dig och skrivit så fint och ärligt om den sista tiden med din pappa. Det ger en inblick i hur det är i verkligheten. Hoppas du kan få stöd och kraft ifrån din familj och vänner för att klara av även den kommande tiden. Varma hälsningar Anna
SvaraRaderaTack för att vi har fått följa dig i detta och för att vi fått lära känna din unika pappa. Skönt att du har familjen runt omkring dig nu.
SvaraRaderaJag beklagar, och tackar fr att du delat!
SvaraRaderaOrd känns platta, tänkte på blommor och så kom det plötsligt för mig en bild. Muminpappan som försvinner bort över ett stilla hav i en liten eka. Vänlig och lite egensinnig, någonstans mellan Stockholm och Finland.
SvaraRaderaFin bild! Det är fler än du som har associerat till Muminpappan. Jag har inte gjort det förut men håller med om att det finns likheter.
RaderaTänker på dig idag och beklagar sorgen. De andra har skrivit så mycket klokt, och jag svamlade så igår...
SvaraRaderaDet gjorde du väl inte alls!
Radera<3 Känns ju fel på ett sätt att beklaga nu, snarare har jag velat beklaga hela sjukdomen. När någon är så sjuk och man vet att den ska komma snart kan ju döden ofta vara en lättnad, men ändå så otroligt ledamt. Tänker på er extra mycket nu, precis som jag gjort de senaste dagarna.
SvaraRaderaSå vemodigt och sorgligt, ta hand om varandra och tack för att du är så modig och delar med dig av livets upp och nedgångar. /Johanna
SvaraRaderaÅh Helga. Beklagar. Kram, Janina
SvaraRaderaÅh Helga. Beklagar. Kram, Janina
SvaraRadera