Dessutom

Imorse grät Q och ville inte gå till skolan. Han hade huvudvärk, sa han. Jag tröstade och lirkade och förklarade att man kan få huvudvärk av att vara trött och ledsen och det är då inte konstigt om du är efter den här hemska hösten. Jo, jag gråter ofta lite på lektionerna, sa han, men ville inte berätta mer. Men han ville gärna att jag följde med och pratade med fröken.

Så det gjorde jag. Hon är informerad både om morfars sjukdom och död, men ett extra snack kanske inte skadar.

Hon såg jagad ut som vanligt, lyssnade kort på min beskrivning och sa sedan att Q är nog också ledsen för att han ligger så långt efter, jag har skickat hem lappar, de kanske ni inte fått? Snart är det ju nationella prov i matte också. Kan du komma vid tretiden så pratar vi mer?

Nej, jag skickade O för själv blev jag faktiskt förbannad. Jävla sätt att lägga över allt ansvar på en nioåring. Och vad är viktigast, att han inte räknat X antal sidor i boken - kunskaperna verkar han inte sakna - eller att han gråter och inte vill gå till skolan?

På kvällen konfererade vi alla tre. Q får räkna en liten stund varje dag, efter någon vecka kommer han att vara ikapp. Gudskelov är det matte, ett ämne han har intuitivt lätt för, betydligt lättare än vad jag själv hade i hans ålder.

Och gudskelov för att klassen splittras nästa år. Nya kompisar och ny lärare. Att behålla klasser intakta genom hela grundskolan är så outsägligt dumt.