Jag är lugn och glad ikväll efter att ha hälsat på pappa. Han hade fått hjälp att duscha och byta kläder och lakan, och han hade ätit. Kräkningarna har inte återkommit.
Virrigheten från imorse var borta, han hade läst fel i almanackan.
Vi drack te och åt mazarin, han medgav att det var bra att jag körde upp honom ur sängen. Sedan återvände han till den och jag satt på en stol bredvid och bad honom berätta om sitt liv medan jag antecknade på datorn. Vi kom till studenten och avfärden till college innan jag tröttnade, före honom faktiskt. Sedan småpratade vi en stund och bestämde att imorgon tar jag med pojkarna så får de snaska mazariner.
Det var ännu ljust när jag gick hem, ett vackert milt ljus. En mjuk dimma tycktes runda av alla kanter och dämpa alla ljud men framhäva trädens och buskarnas röda och gula toner.
Det kommer att vara ungefär så här, det förstår jag. Han kommer att stadigt bli sämre men ha bättre dagar. Idag var en sådan, och jag hämtar kraft i det.
Vad jag är glad att ni fick en fin dag tillsammans idag, och att du skriver om den, både för oss och för dig själv att gå tillbaka till dagar då det känns mörkt.
SvaraRadera