Än så länge

Idag är jag hemma med två hostande ungar. Igår var de förstås hur friska som helst, trots skrällande hosta pilade de fram och tillbaka mellan husen och lekte högljutt med kompisarna. Imorse vid väckning var Q väldigt ynklig, och efter en stunds parlamenterade bestämde vi att han får vara hemma idag. Men då ska han ligga i sängen och läsa, ingen lek utomhus, inget Netflix. Vid en närmare titt var inte heller Y helt kurant. 

Jag undrar i mitt stilla sinne hur dagen kommer att arta sig, de lär knappast hålla sams varken med mig eller varandra. Men än så länge är det lugnt. Y ligger i pappas säng och bläddrar i Bamse, Q ligger i sin egen och läser Guinness Rekordbok.

Själv är jag trött. Nu ska vi se, vad kan det bero på? För en vecka sedan satt jag och räknade på fingrarna alla småsaker jag behövde komma ihåg. Q behövde matsäck med sig på måndagen, och badbyxor och handduk på tisdagen, för simprov i skolan. Sedan var det sommarfest hos Y:s dagmamma på tisdagen. Åka tidigt från jobbet, hämta Q i skolan (han var tillsagd att gå hem tidigt men hade förstås glömt att titta på klockan), delta i sommarfest. Åka hem, äta middag, gå med Y till öppet hus i skolan för sexåringar och hälsa på hans nya lärare.

På tisdagkvällen skrev jag detta. O vabbade med Y resten av veckan och tvättade lakan. 

Onsdag kväll kom gode vännen E, han skulle på mässa i Stockholm. På fredagen anslöt hans hustru C. Sommarfest på jobbet på fredagen, jag stannade inte särskilt länge och drack inget för att kunna köra hem. Drack vin på kvällen med vänner och make istället.

Lördag kväll åkte O iväg på cykelkorg, jag menar cykellopp. Vännerna var borta hela dagen och kvällen, de åkte söndag morgon.

Söndag efter lunch kom käre ex-svågern med sin nya flickvän. Vi fikade på rabarberpaj. Ungarna visade sig från sin allra bästa sida. Q satt vid bordet och pratade som en kvarn, har aldrig sett honom prata med vuxna så. När de gick fick styvmoster (deras epitet) flera kramar. 

Efteråt kände jag mig vemodig. Hon verkar underbar, trevlig och rolig och smart och bra. De förtjänar varann. Kanske har jag fel, kanske är det bara min trötthet och melankoli som talar, men det kändes tydligt som att han är på väg bort. Såklart. Det är ett nytt liv som väntar honom nu, nya kretsar, nya släktingar. 

När de gått messade jag min syster att kusten var klar. Hon förla sin springrunda ut till oss men ville inte träffa exet och hans nya just idag. Vi skojade om att det kunde avdramatisera det hela, om hon kom svettig och nysprungen, fast nä. Vi pratade en stund, sedan åkte hon hem.

Efter middagen kom grannarna och frågade om vi ville ha rabarberpaj, så vi fikade under deras parasoll tills det började ösregna och det var läggdags. På sängkanten kollade jag FB och såg körkompisarnas bilder från helgens körfestival, som jag av uppenbara skäl inte kunde vara med på.

Jaha, och nu då? Idag ska jag vara hemma och försöka överleva dagen i sällskap med mina två halvpigga ungar. Imorgon tar O över. På onsdag ska jag vara ledig och gå på skolavslutning. På torsdag kommer mamma. På lördag kommer O:s amerikanska mamma, ett kärt återseende för oss alla. Hon har aldrig träffat barnen. Samma dag ska vi ha kalas för Y som fyller år på söndag. Tisdagen veckan efter kommer J, som är dotter och storasyster i O:s amerikanska familj. Ja, han har en amerikansk familj, som omfamnat även mig. Det är en stor familj, högljudd, liberal, tolerant, generös, gästfri, inkarnationen av amerikaners bästa sidor.

De åker på torsdag morgon, och på torsdag eftermiddag åker vi ut till stugan. Sedan är det midsommar.

Ungefär så långt sträcker sig min horisont.