Jag har ett puttrigt pratigt inlägg liggande som utkast, det redogör för helgen som gick. Den var fin (förutom barnabråken dårå).
Men idag är det tisdag, jävlar vad det är tisdag, ända in i märgen.
Nackspärren är bättre men har flyttat ner i axeln som stramar oroväckande. Jag vet inte om jag vågar träna. Väskan är packad och ligger i bilen, men kanske är en lunchpromenad nyttigare.
Vädret är grått och kallt med hotande regnmoln. Det är både en välsignelse och en förbannelse, liksom eftermiddagens och kvällens aktivitet. Skolans dag anordnas idag med tävlingar och jippon på skolgården. Knappt har man hämtat sig efter klassdiscot så är det dags för nästa aktivitet. Givetvis är jag som klassförälder ansvarig. Givetvis har antalet mejl om arrangemanget redan överskridit min toleransnivå. Givetvis älskar jag mina barn och vill engagera mig i deras liv. Givetvis är mina känslor kluvna. Majoriteten av föräldrarna i Q:s klass verkar tycka ungefär som jag, att tillvaron är nog inrutad och uppbokad som den är, vi försöker hålla aktiviteterna på en rimlig nivå, men andas man något om detta kan man ge sig fan på att någon beskäftig typ (läs Kassandra, för det är nästan alltid hon) tjoar om motsatsen.
Nåja, regnar det på skolans dag får man i alla fall packa ihop och gå hem i förtid. Alltid något.
Nu ska jag gå på möte.
Välkommen till samfundet av tränande, ständigt lätt lytta medelålders! Själv har jag ryggskott. Zumba var inte rätt behandling av det lilla ryggonda jag kände igår - idag är det en korsett av smärta och stelhet. Vilken ryggyoga är det du gör?
SvaraRaderaÄr det så alltså? Har aldrig haft så mycket ont i kroppen sedan jag började träna hårdare. Vilket händelsevis sammanföll med medelåldern förstås. Men min notoriskt soffliggande fader har aldrig ont i ryggen.
SvaraRaderaJag har provat lite olika, googlat på yoga lower back pain och yoga stiff neck. Det finns en uppsjö av amerikanska damer som delar med sig av sin visdom. En av dem heter Lesley Fightmaster, minns henne endast för det bisarra namnet.
Ja, så är det. Fast det är inte säkert att det är bara ett ålderstecken, det drabbar yngre som tar i med träningen också. Ständigt lytta är väl bara de som verkligen inte kan avstå från träning ens när de är skadade, men definitivt, lite småont då och då är en närmast oundviklig konsekvens av att träna med engagemang. Den allra första gången jag fick ryggskott var det inte träningsrelaterat, men alla andra gånger har det varit det. Överambitiösa yogaövningar av den regionen är alltid den bakomliggande orsaken.
RaderaDet borde ju gå att undvika om man alltid är superuppmärksam på kroppen och alltid supernoga med uppvärmning och nedjoggning och stretching. Men det är man ju inte alltid.