(Bara en sån sak: han säger "jag lovar inget, men kanske kan jag åka ut på fredag och laga taket". Och så gör han det! Inte som vissa andra som lovat att komma ett visst datum men hoppsan och ursäkta, det kom visst något annat emellan.)
Innan snickaren kom ut hade O bokat tid med en mäklare för att få en värdering av stugan. Han var ärlig med att vi förmodligen inte vill sälja, men vi vill ha en värdering.
För två veckor sedan när det var dags att åka ut för första gången efter vintern och öppna, pratade vi om stugans framtid. För första gången någonsin, tror jag, uttryckte O tankar om att sälja. Jag har ju tidvis varit mycket tveksam, redan under den allra första sommaren. Men O har aldrig vacklat. Förrän nu.
När han är fundersam och inte tvärsäker, inte står långt inne i sitt vanliga hörn, utan rör sig oroligt ut mot mitten, då kan jag plötsligt inta en annan hållning, mindre kritisk, mindre kategorisk.
Samtalet landade i att vi vill behålla stugan. Visst, det är en hel del jobb men inte mer än att vi orkar och hinner med, om vi också skärper till oss och håller oss på jorden och inte gör upp alldeles orimliga planer. Och barnen är ju stora nu och måste inte passas ideligen, de dränker sig inte i färgpytsar eller käkar upp småspik eller klättrar ner i mulltoan. Och ju prydligare och mer välorganiserat det blir därute, desto roligare är det att jobba och fixa där.
(Just detta har jag tagit till mitt hjärta, de två senaste helgerna har jag ställt till med gammal hederlig vårrengöring och piskat madrasser, mattor och soffdynor, sopat, dammsugit och skurat. Stuga, dass och gästrum är renare och snyggare än på länge. Snart ska jag drabba duschen och verktygsförrådet också. Om jag slipper springa och fråga O var alla jävla verktyg ligger gömda kanske jag också kan få för mig att snickra ibland.)
(Andra saker som gör stuglivet roligare är att bjuda ditt folk och att åka på utflykter. Den gångna helgen gjorde vi bäggedera, åkte till en annan handelsträdgård än den vanliga, och bjöd in grannfamiljen. De tältade på tomten eftersom gästrummet är lite trångt och de är friluftsgalningar. Efteråt skrev de lyriskt på Fejan om näktergalssång och gökotta.)
Och barnen! De gillar ju stugan. Inför första helgen hade Q tjatat i flera dagar om att åka dit. Y var lika på han. De kastade sig över O:s gamla lego och Playmobil som vi förvarar därute. Sedan duschade de varann med trädgårdsslangen, drog fram sina verktygslådor - de har varsin - och spikade ihop allehanda träkonstruktioner, plockade blommor och gjorde parfym, samlade sniglar och gråsuggor och hade som husdjur.
Idag ringde mobilen mitt under projektmötet, jag tryckte bort samtalet men såg att det var O. En stund senare damp det in ett mejl som jag inte kunde låta bli att läsa. Tjena riking, stod det. Mäklaren hade svarat att ett rimligt acceptpris är en dryg miljon, vilket är nästan dubbelt så mycket som vi köpte stugan för. Och vi som knappt trodde att vi skulle få tillbaka de pengarna. Nej, vi ska inte sälja. Men ändå är vi väldigt glada. Sunkstugan känns mer värdefull nu, men på mer än ett sätt.
Å! Ankfamiljen kanske också kan få komma och tälta...? Vi köpte fint tält förra sommaren, och fyra sovsäckar och tre lyxluftmadrasser. Men det har ju varit maken, den gamla scoutledaren, som skött resning av tältet. En sommarstugetomt känns som en rimlig plats för ett första test! (Jag minns en kompis berättelse om hur hon och ytterligare en kompis slog upp ett lånat tält, mitt i natten i ösregn, på Gotland. I skenet av billyktorna. De somnade helt utmattade i en hög av snören, och när de skulle vidare dagen därpå startade givetvis inte bilen. Sånt undviker jag gärna.)
SvaraRaderaDet var förresten den 7 juni vi hälsade på er där förra året, jag minns det för att vi var bortbjudna både på nationaldagen och dagen därpå. Vi är bjudna till samma ställe på nationaldagen i år, det är tredje året så det blir en tradition. De har också en unge från Korea. Och deras pappa är inte hemma i år, så det är ju alldeles perfekt att inte vår hänger med heller. Tänk att det snart gått ett år sen den dagen! Det var en av våra bästa helger, jag trodde fortfarande att allt skulle ordna sig. Eller så intalade jag mig att det skulle ordna sig. (Fast jag minns hur vi satt och åt middag på en Max på vägen hem sen, och nån av ungarna hade glömt nåt i bilen och maken skulle gå och hämta det - nej, han hade glömt sin telefon, och jag nästan blev hysterisk vid tanken på att han skulle gå ensam till bilen för jag var tämligen säker på att han hade en flaska sprit där. Ormen i paradiset, typ,
Så klart att ni får! Ja, sommarstugetomt är perfekt för tältgenrep! Dessutom finns ett utedass bara tio steg bort. Det var den otrevligare delen av att sova i skogen tycker jag, den sanitära olägenheten.
SvaraRaderaSprit i bilen, åhh. Sätt ord på det, skriv ner det så att du inte glömmer.
"Sedan duschade de varann med trädgårdsslangen, drog fram sina verktygslådor - de har varsin - och spikade ihop allehanda träkonstruktioner, plockade blommor och gjorde parfym, samlade sniglar och gråsuggor och hade som husdjur."
SvaraRaderaAstrid Lindgren hälsar att den stugan ska ni inte sälja!
Nä, i det som i så mycket annat har hon nog rätt. Fast det är faktiskt så att de lever näranog Bullerbyliv hemma i radhusförorten också.
SvaraRaderaEn annan aspekt är den ekonomiska. Vi har inte orkat räkna ut exakt hur mycket pengar vi lägger på stugan. Men det står i alla fall klart att det inte handlar om några större summor, en bra bit under 20 000 kr per år. Vi har mycket roligt med stugan för de pengarna, faktiskt. Anta att vi skulle lägga de pengarna på något annat, i så fall vad? Semester för fyra för 20 000 blir väl en helg på Kolmården eller liknande, det är inte som att vi skulle kunna dra iväg på någon drömresa precis.