Snöig skärtorsdag

Idag har jag sovit länge, sovit ut. Vaknade till när barnen vaknade, hörde hur O gjorde frukost till dem, tänkte gå upp men slumrade och somnade ordentligt när han stängde dörren om mig. Vaknade först halv nio.

Jag behövde det, för jag har sovit dåligt de senaste nätterna på grund av ryggont och Y:s hosta. Och lite gungar jag nog i efterdyningarna av min egen hosta, oro för prasslande syster och stressad man.

Nu ska jag äta lång frukost och gå och träna och sedan träffa en kompis och hennes barn. Y skulle ha följt med men han hostar för mycket. Han får vara hemma med pappa, O som just nu är och tränar.

Ikväll kommer farmor och då börjar påsken.

Påsk är en skön högtid, kravfri och lugn, man får fira lite som man vill. I år är den dessutom tidig, så tidig att man slipper flänga ut till sommarstugor eller ställa sig och gräva i trädgården.

Skärtorsdag är en trevlig dag. Barnen går i skolan men jag är ledig från jobbet, hur ofta har man det så? Nästa skärtorsdag går även Y i skolan.

Det lättar mer och mer, jag märker det ideligen. Plötsligt finns det små luftfickor i vardagen. Igår efter middagen när jag röjt i köket och ungarna spelade dataspel, hann jag precis lyssna klart på min ljudbok och sticka lite, innan det var läggdags för dem. Numera har jag tid att sitta vid pianot och öva på körstycken flera gånger i veckan, det hade jag aldrig förr. Jag hinner utan större uppoffringar - annat än beslutsamhet och planering - träna tre, fyra pass i veckan, en dos som var fullständigt otänkbar förr.

Jag hugger tag i pausen och andas djupt och vilar i den. Man vet aldrig hur länge det varar.