Fy fan vad jag är bra

Förutom mammadrabbningen i helgen så har jobbet krånglat en del på sistone.

För en dryg månad sedan tog jag ju över ett projekt efter glade kollegan. Medan han var sjukskriven var herr Snäll projektledare, och han är milt sagt inte bra på den sysslan. Det var nog inte glade kollegan heller, men han fick sannerligen inte goda förutsättningar.

Vad det är som är fel på mitt jobb, exakt var det skevar, det har jag ännu inte lyckats sätta fingret på. Men jag vet ungefär åtminstone. Vår ledning är väldigt otydlig i sina direktiv. Styrgrupperna till projekten fungerar överhuvudtaget inte, medlemmarna har inte förstått sin roll som är att granska projektet och att bistå det om det behöver hjälp. Istället lassas allt ansvar över på projektledaren.

För knappt två veckor sedan hade vi möte i mitt projekt, och jag presenterade två heta potatisar. Först en uppdaterad tidplan, och då gick alla närvarande i taket. Sedan en uppdaterad tillverkningskostnad för produkten, och då gick folk genom taket.

Sedan var det full panik och pratades om omedelbar nedläggning av projektet. Kostnaden måste ner! Allt måste gå fortare!

Herr Snäll tog över och under veckan som följde ledde han en utredning om hur vi kan förenkla konstruktionen så att den blir billigare. Jag lät honom hållas fast det egentligen var mina domäner han var inne och klampade på. Men alla kostnader redovisas i en Excelkalkyl och herr Snäll är ingen stjärna på sånt. Han outsmartar inte mig i Excel.

I måndags hölls så ett informellt möte med styrgruppen där herr Snäll redovisade olika scenarion. Gör vi si sparar vi 2000, gör vi så sparar vi 700.

Jag retade mig på att hela mötet gick åt till att tjafsa om hundralappar och flyttade komponenter. Det finns annat att titta på, som att kraven kanske är för höga. Eller att styrgruppens bild av vad projektet ska leverera inte alls går ihop med vad projektgruppen faktiskt arbetar med. Eller att ungefär ett halvår gick förlorat medan glade kollegan ropade efter resurser som han aldrig fick. Nu påstås det att nödropen aldrig gick fram.

Och dessutom det fullkomligt självklara: gör vi ändringar i konstruktionen nu, så påverkas tidplanen. Förstås. VD såg sträng ut och sa att det är inte acceptabelt, då får vi sätta in fler resurser. (Vilket inte är en så självklar lösning som det kan låta. Tåget går inte fortare för att det finns fyra lokförare som kan köra. Vissa processer går inte att korta ner.) Mina andra invändningar ignorerades.

På måndagkvällen var jag ganska uppgiven och inte så lite irriterad.

Men på tisdag och onsdag laddade jag om. Då var nämligen hela ledningen borta på konferens. I lugn och ro konfererade jag med projektgruppen, och särskilt konstruktörerna Geni och Knarr. Som jag hade hoppats transformerades de. Geni gjorde plötsligt skäl för sitt namn, han var inte längre den hopplöse slarvern som alltid är försenad, som alltid har glömt något, vars arbete man alltid måste dubbelkolla. Och Knarr såg mig plötsligt i ögonen och var visserligen knarrig men inte grinig. De kom båda två med utmärkta synpunkter. Vi gör de här förenklingarna, de går fort att göra och sparar mycket. Den här å andra sidan är för riskabel, den struntar vi i.

Jag var nöjd efter mötet med dem, ännu gladare blev jag några timmar senare, när ett mejl från Knarr damp ner. Han formulerar sig bra, det har jag tänkt på innan. I mejlet hade han sammanfattat allt det vi pratat om. Det var bara att knycka. Eller nåja, korta ner, stuva om och översätta till engelska så hade jag presentationen klar för nästa möte med styrgruppen, på självaste valborgsmässoafton.

Imorse vaknade jag med nackspärr men vid gott mod. (Man blir inte annat än glad av att väckas av följande replik: "Vad har du gjort för att indoktrinera Q? När jag steg upp strax efter sex låg han och läste sin bok istället för att titta på TV, och nu sitter han och räknar matte!")

Strax efter min ankomst till jobbet kom så herr Snäll ångande. Han ville ställa in dagens möte. Ledningen hade pratat ihop sig under konferensen, de är hyfsat nöjda med kostnadssänkningarna. Vi fortsätter som planerat.

Ånätack så mycket. Fortsätta exakt hurdå? Vi har ju inte bestämt vilka ändringar vi ska genomföra, eller hur vi ska göra. Det är inte alls klart för mig, jag vill ha tydliga beslut och direktiv. Jag vill inte hamna i samma sits som glade kollegan gjorde. Här ska avkrävas beslut, och de ska dokumenteras!

Herr Snäll skruvade på sig men tittade snällt när jag visade honom presentationen som jag gjort med Knarrs benägna bistånd. Den tanken hade tydligen inte slagit honom, att vi arbetat vidare medan han varit borta. När jag var färdig sken han som en sol. Det där är ju jättebra!

Nu är det lunch men om en stund är det alltså möte. Jag tror att jag får som jag vill.

Sedan ska jag åka hem och göra yoga framför youtube för att lösa upp min stela nacke. Ikväll ska jag banne mig dricka vin och kanske rentav äta godis och skutta runt brasan som en annan häxa.

Imorgon lär Helga vara stillastående på grund av illamående.

Uppdaterad: Jag fick inte riktigt som jag ville. Nä, det gick visst inte att fatta beslut idag heller. Nytt möte nästa vecka. Nåja, en halv seger är också en seger och värd lite vin, godis och valborgsskutt.