Imorse var O hos doktorn igen, ännu en ny doktor, men förhoppningvis blir detta en återkommande kontakt. Vårdcentralläkaren hade han inte lust att träffa mer. Hon skulle ha bokat återbesök och tid hos blodtryckssköterska men gjorde ingetdera.
Men nu har han hittat en läkare alldeles nära jobbet (apropå stresshantering), och denna läkare tror att alltihop beror på stress. Hm, var hans egen kommentar, det här går inte riktigt ihop med min självbild.
Nä, men även kolugna klippor blir ju stressade. Och visst har han haft ett elände på jobbet, värre på förra (som han lämnade efter sommaren) men inte optimalt nu heller.
Själv vet jag inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa honom. Det blir lätt förebråelser av det hela. Gå och lägg dig och vila, sa jag igår, och blev irriterad när han först inte gjorde det utan velade runt och gjorde annat. Och så blir jag ju stressad och orolig och irriterad i en enda röra när jag märker att han inte fungerar. Det är inte alltid lätt att leka Florence Nightingale.
Utöver detta har han också fräckheten att inte fungera exakt som jag gör. Det som ger mig avkoppling funkar inte för honom*. Förstås. Fast kanske, kanske har jag kommit lite längre på vägen att känna mig själv och ta reda på vad som dränerar mig och vad som fyller på. Kanske behöver han göra samma resa.
Jag gör ju inte annat än slappar, säger han. Jo, du tittar på TV och surfar. Men frågan är hur avkopplande det är egentligen. Hur ofta leker du? (Det frågade min psykolog mig för över tio år sedan. Vad gör du som bara är på lek, för din egen skull, utan krav på prestation? Jag tänkte och svarade trädgården, för det var sant då. Bloggen, som fanns redan då. Numera också stickning, fast det ibland kan bli lite kravfyllt. Träning, faktiskt. Träningen är kanske inte lustfylld som en lek men definitivt något som kopplar bort mig och ger mig en paus. Körsången också.)
Nåja. Livet delar ideligen ut nya läxor och lärdomar. Vem har sagt att man en dag skulle kunna slå sig till ro och vara fullärd?
*Och vice versa. Jag avskyr att bada bastu, varmt och äckligt och huvudvärksframkallande. Men O gillar det, att läsa en stund i bastun före middagen är avkoppling för honom. Eftersom han numera dricker alkoholfri öl där har jag inte längre några invändningar alls.
Ja, stress verkar ju kunna ställa till med ungefär vad som helst. Och det ÄR viktigt att leka. Själv har jag mobilsurfat så mycket att jag fått ont i handleden den här vintern, det är ju helt stört.
SvaraRaderaIgår hade jag tänkt gå på lakritsfestivalen, istället skickade jag iväg M och barnen till badhuset och så la jag mig och sov middag. När jag vaknade undrade jag varför jag låg i soffan, jag hade sovit så djupt att jag trodde att det var morgon. Så det var uppenbarligen nåt jag behövde.
Nu kom jag precis på, förresten, att M blev "utbränd" (man säger inte så längre, va?) sommaren...2003, kanske? Han hade så sjukt mycket på jobbet och en helt vansinnig chef. En sommarkväll var vi ute och promenerade hemma på Söder (vi var ute och gick jämt, vi bodde i en mörk lägenhet utan balkong och jag blev knäpp där på sommaren, och det var ju fortfarande typ åtta år tills jag skulle börja springa) och helt plötsligt började hela hans värld gunga, det var knappt att vi tog oss hem. Sen sov han i ett dygn, och sjukskrev sig sista veckan före semestern. Det var ganska obehagligt. Han berättade det senare för en kompis, som berättade att han varit med om samma sak - han trodde att det var ett sånt där balansnervsvirus, men det var också stress. Den killen blev hemma i ett halvår.
Och apropå fullärd - jag och onda Linköpingskompisen garvar ibland fortfarande över att vi, på 90-talet, trodde att bara man "träffade nån" skulle allt lösa sig, liksom. För resten av livet. Haha!