2014-10-08

Suck

Suck 1: Ännu en Q-strid ikväll, över något så trivialt som att gå och lägga sig. Jag bet ihop, härdade ut, brusade inte upp, så blåste det över. Så klart. Även Y var ganska pestig. Men till sist låg de i sina sängar och tindrade med ögonen och väntade på att jag skulle leverera kvällssaga och nattningsgos. Men ånä. Då förklarade jag att jag var arg och ledsen över deras bråkande och att jag ville att de skulle trösta mig lite först. Reaktionen hos båda blev att dyka ner under täcket och ligga och tjura en stund, men först Q och sedan Y kröp sedan fram och kramade mig. Sedan kunde jag läsa saga. (Elsa Beskows sagor, just nu.)

Fast fan vad de sliter på mig, de eviga striderna. Åttaårsåldern ska vara harmonisk, säger förståsigpåarna. Jag skulle skratta sardoniskt om jag inte vore så jävla trött. Och lite orolig. Är det något fel på ungen? Är det fel på oss, gör vi fel? (Fast innerst inne tror jag inte på någondera.)

Suck 2: Medarbetarsamtal imorgon med snälle herr Snäll. Som tycker att han gjort sitt livs fynd i mig, han tänker sig att jag ska efterträda honom. Hur ärlig ska jag våga vara? Jag har inte orkat bena ut vad det är som driver mig till vansinne, öppnar jag dammluckorna kommer det i en strid osorterad ström: den skriande bristen på helhetssyn, alla jobbar med sin egen lilla tårtbit och lyfter varken näsa eller blick från den. Det faktum att många - trots decennier på samma ställe - verkar lika yrvakna och häpna när högst normala saker händer. Minne som guldfiskar? Men hur brukar ni göra? Detta måste ha hänt förr? Det finns en process för detta, vad står det i den?

Eller enkla men irriterande saker som att ingen jävel någonsin kommer i tid till möten. Och att när de kommer sitter de och surar och tycker att mötena är långtråkiga och inser inte att de själva har del i det. Eller att reaktionen blir förvåning eller än värre irritation när jag ber att bli inkluderad i mejldiskussioner, eller för den delen ställer frågor om hur långt arbetet har fortskridit. Men hur fan ska jag annars kunna driva projektet framåt?

Jag hade tänkt se sista avsnittet av Djävulsdansen ikväll men nu ska jag nog faktiskt gå och lägga mig för att orka upp klockan sex och träna. Det var länge sedan sist.

2 kommentarer:

  1. Jag har också en åttaåring som driver mig till vansinne, alla är uppenbarligen inte harmoniska i den åldern. Men jag tror inte heller att det är något fel på oss eller barnet, vi har dessutom ett äldre barn som inte bråkade när hen var åtta år. Vi gör vårt bästa och försöker inse att alla är olika, men visst sjutton sliter det. Kämpa på, ni verkar vara jättebra föräldrar och Q en fantastisk liten kille.

    Hälsningar Johanna

    SvaraRadera
  2. Vår harmoniska sjuåring blev plötsligt arg och känslig när siffran byttes. Och ja, gå och lägga sig är en källa till förtvivlan och vrede trots att det sker varje dag. Det jobbiga är att många konflikter slutar med att jag inser att JAG har varit dum. Hårt att ha kloka barn som sätter fingret på saker. ;-)
    Lycka till åt oss!

    SvaraRadera