Generationsskillnad

När jag träffade pappa häromdagen berättade jag om något min syster och jag pratat om. Vi har precis samma upplevelse av läget i världen just nu. Vad fan är det som händer, undrade min syster. Har alla blivit galna? Är det fullmåne överallt? Syrien, flyktingkatastrofer på Medelhavet, hela Mellanöstern verkar tas över av IS, hela Europa av främlingsfientliga partier, här hemma röstar folk fram SD och en pajasregering som bara tillsätter utredningar om precis allting. Och så jagas det ubåtar under massiv mediabevakning. Och Putin. Och ebola. Ebolakatastrofen har varit känd i över ett halvår, men alla gav fan i det, för det är ju bara Afrika. Förr eller senare kommer man antagligen att stänga gränserna till de drabbade länderna och låta de stackarna dö därinne.

Hennes pappa, min styvfar, ligger ju och dör men intresserar sig fortfarande för läget i världen. Har det hänt något särskilt? Inget du vill veta om.

När vi var unga, jag är född 1970 och min syster 1981, då blev ju världen bättre hela tiden. Jag var nitton år då muren föll. Glasnost, på bara några korta år förändrades världen helt. Och Sydafrika. Demokratins frammarsch. EU, vårt inträde och utvidgningen österut. Känslan av att världen hela tiden blir bättre.

Pappa log lite. Vi tillhör verkligen olika generationer. Jag tyckte också att nittio- och nollnolltalen var fantastiska, men de var en parentes. Det är så här världen verkligen ser ut, så här har den alltid varit. Det är min upplevelse.

Pappa är född 1939.