Jag är så jävla nere och jag fattar inte varför.
Jo, alltså, det ösregnar ute, jag har ont i halsen, är hemma med hostande, tjurande och krånglande Q. Räcker inte det som förklaring?
Förvisso. Men å andra sidan är gråvädret också vackert, höstfärgerna skimrar så fint. Och jag borde njuta av en lugn dag utan måsten i sällskap med min son.
Istället bråkar vi och gapar åt varann. Just nu sitter han och demolerar en leksaksxylofon. Eller vänta, han bankar fram Blinka lilla stjärna. Gång på gång på gång. Han är sur för att han inte får gå i skolan. Bara en sådan sak.
Jag har ju fan ta mig allt och ändå är jag inte glad. Det måste vara något fel på mig.
Hur ska det kunna vara trevligt att vara hemma med någon som klart och tydligt uttrycker att han inte vill vara hemma med en?
SvaraRaderaAtt inte kunna ha trevligt när man borde kunna ha trevligt brukar i alla fall för mig göra saken ännu värre.
En tupplur med öronproppar? Eller river Q huset då?
Hörru, det är faktiskt för mycket begärt att känna sig tjolahopp om man ovanpå det här SKITVÄDRET har ont i halsen och en sur unge. Var lite snäll mot dig själv.
SvaraRaderaNi hälsade ju aldrig på i vårt gamla hus förresten, men det låg på cykelavstånd från det ställe du var på i lördags. Tänk att sitta i fiket där i dag, hinka te och titta ut över vattnet.
Åååå. Nostalgi.
I morgon känns det bättre. Och det är inget fel på dig.
Det är inget fel på dig. Ibland behöver man vara nere, kanske för att helt enkelt vila.
SvaraRaderaHar du sovit nog mycket förresten?
Köpa garn kan hjälpa för stunden / Stella
SvaraRadera