Jag får allt mer ont i magen, nu är det är inte många dagar kvar till valet. Tänk om de kunde åka ut de jävlarna, tänk om de kunde marginaliseras. Jag vill inte tro på opinionssiffrorna på uppemot tio procent.
I helgen skrev jag en kommentar på en blogg, föranledd av att det plötsligt dök upp reklam för partiet ifråga. Jag skrev som jag känner, att det för mig är långt mer än politik, det kommer mig mycket nära. I detta partis land finns det inte plats för personer som är mig mycket kära - mina barn, mina släktingar, mina vänner. På grund av deras gener, deras hudfärg, deras sexuella preferenser. Det kan jag inte acceptera.
Bloggskribenten reagerade precis som jag hoppats med bestörtning, hen var inte medveten om reklamen och hade alls inte godkänt den.
Men de övriga kommentarerna gjorde mig beklämd. Som väntat var det flera som ansåg att SD (ja, där kom det) visst inte är rasister, och så den gamla vanliga retoriken. Man måste väl få diskutera de här frågorna utan att kallas rasist? SD motarbetas och mobbas av medier och övriga partier. Med kränkt tonfall och många stavfel, och så en hel del betydligt grövre tongångar.
Nästan ännu mer skrämmande var åsikten att SD är ett parti som alla andra, de är valda till riksdagen på demokratisk väg, man är överkänslig och fånig om man blir störd av deras reklam. Sluta fåna dig, var inte så rabiat och politiskt korrekt. Titta på de vackra bilderna istället.
Nä så fan heller att jag gör. Det är inte rätt. Och förresten är det mina ungar det gäller, inte konstigt att jag blir galen av ilska. Men jag hoppas att jag hade varit anständig nog att reagera även om jag haft egenfödda rödtoppar till barn.
SD är inte ett parti som andra, de mäts inte med samma måttstock. Uttalanden och skandaler som hade sänkt vilket annat parti som helst passerar obemärkt.
För övrigt har jag nu övergått till att läsa Och i Wienerwald står träden kvar. Medan barnen byggde lego på matrumsmattan torkade jag diskret ögonvrårna, under läsningen av de stoiskt hjärtslitande brev som föräldrarna skrev från Wien till den trettonårige sonen som skickats till ett barnhem i Sverige.
Vi grät på grund av smärtan i avskedet, men i våra hjärtan gladdes vi. Och samtidigt som vi gråtande vinkade av dig, sa vi till oss själva att där far han, vår rare pojke, till ett bättre land och en bättre framtid. Och så kommer det förhoppningsvis att bli. Vi önskar inget annat idag än att få återse dig mycket snart och att du förblir vid god hälsa. Var alltså rädd om dig, både när du äter frukt och när du badar. Tusen pussar och hälsningar / din trogna pappa
De återsåg aldrig varann. Föräldrarna dog i koncentrationsläger, sonen stannade i Sverige.
Ett bättre land, förresten. Det var det ju förstås, för han överlevde medan de dog. Men ingen fosterfamilj kunde tänka sig att ta emot en mörkhårig tonårspojke. Och mellan de biografiska avsnitten beskriver författaren den debatt som rasade i Sverige i början av fyrtiotalet. Förslaget att ta emot ett tiotal (ett tiotal!!) judiska läkare och apotekare röstades ner, och bemöttes med tongångar som nog får de flesta nutida läsare att häpna.
Sverige är ett öppnare och mer tolerant land idag än för sjuttio år sedan. Ibland är det svårt att tro det, men så är det. Tack och lov.
Hela min söndagsmorgon gick jag och tänkte på den här frågan, efter att du mejlat mig om bloggen ifråga som vi ju båda läser.
SvaraRaderaVad ska man göra med SD?
För jag tycker faktiskt att:
- man måste få diskutera invandring
- man måste ta SD på allvar och inte behandla dem som något som kattern har dragit in
- man måste ta på allvar det faktum att ett antal människor har en inställning i invandringsfrågan som överensstämmer med SD
- man måste ta på allvar att SD också står för annat som många människor sympatiserar med
Jag kan inte kosta på mig att sätta mig på de moraliska höga hästar jag ser en del storstadsbloggare göra, de som skrev om hur de efter förra valet såg misstänksamt på sin granne och undrade om han den j-n röstat SD. För jag är uppvuxen i en del av landet där de har 20-25% av rösterna. Jag vet att han som tog emot min röst sist jag röstade där jag kommer ifrån sannolikt röstade SD själv. Jag måste utgå från att bland de vänliga människor jag träffar när jag är på hemorten röstar flera stycken SD. Och jag kan inte bara förakta dem som varande mindre vetande. Även om jag önskar att de inte hade de åsikter de har.
Hur ska man då tackla frågan?
Det enda jag kan tänka mig är att - utan förakt - tala om att SD har ett partiprogram med många behjärtansvärda frågor, men att de dessvärre också skiljer ut sig som ett parti som inte klart står för alla människors lika rättigheter, och att de har alldeles för många rötägg i sina led för att de ska vara trovärdiga när de påstår att de inte är rasister. Att det visst är viktigt att diskutera vem som ska ha rätt att vara svensk medborgare och bo i Sverige, men att den diskussionen måste utgå från att alla människor har lika värde. Och att hela tiden angripa och kritisera dem när de gör övertramp på den punkten.
Vad jag tycker är djupt olyckligt är att angripa SD med någon slags ryggmärgsreaktion för att de inte är för en generös flyktingpolitik. Som om det liksom var odiskutabelt att om man är svensk ska man vara för en generös flyktingpolitik. Och alla som inte är det har fel.
Det måste vara lika legitimt att diskutera invandring och argumentera för mer eller mindre sådan, som att diskutera skatter och argumentera för mer eller mindre sådana.
Vad som aldrig kan vara legitimt i en politisk diskussion att ta på allvar är att ifrågasätta grundläggande mänskliga rättigheter.
Och det är förstås viktigt inte bara att alla människor har lika värde, utan att den här diskussionen också måste respektera de många människor som invandrat till Sverige och har laglig rätt att vara här, en rätt som inte går att ifrågasätta mer än man kan ifrågasätta min rätt att vara svensk. Har man ett pass så har man.
SvaraRaderaJag blir förtvivlad när jag inser hur många människor som faktiskt inte tycker att alla människor har lika värde. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan tycka så.... Hur bara kan man, hur tänker man?
SvaraRaderaJag har också ont i magen. Är rent av förtvivlad. Detta är inte det Sverige jag kände när vi, utan hans eget godkännande, flyttade hit med vårt svarta barn. Tipp-Exet på SD:s principprogram har knappt torkat. För ett drygt decennium skrev de officiellt att de inte ville ha familjer som vår. Vad som sägs inofficiellt avslöjas ju dygnet runt och ändå får de fler väljare. Att rösta på dem för att en är engagerad i flyktingpolitik är ju som att ...jag vet inte vad. Jag får allt svårare att formulera mig ju närmare söndagen jag kommer. Vad kommer vi få fira våra födelsedagar i för land....?
SvaraRaderaAnnannan, jag har läst din kommentar om och om igen och funderat. Jag håller med dig i vissa avseenden, men verkligen inte fullt ut. Låt se om jag klarar av att bena ut det.
SvaraRadera"Man måste få diskutera invandring"
Svar ja, obetingat. Men HUR denna diskussion förs är en mycket viktig fråga. Precis som du skriver, måste diskussionen alltid utgå från att alla har lika värde. Här tycker jag att SD syndar så till den grad att samtalet blir komplett meningslöst. Hur jag än vrider och vänder på deras argument så får jag dem att landa i ett resonemang som går ut på att vi som är födda här har en förstfödslorätt som andra saknar, och det går inte ihop med likavärdesprincipen.
"Man måste ta på allvar det faktum att ett antal människor har en inställning i invandringsfrågan som överensstämmer med SD"
Svar ja, absolut! Hur man bemöter dem är en annan fråga. Jag kan sympatisera med din nyanserade syn på människorna i din hemtrakt. Och jag förstår att det är ett högt pris att betala att göra sig osams eller ens obekväm i den miljön. Du kan inte förakta dem som varande mindre vetande - nej. Men om man benar lite i det där. Jag begär inte att du ska göra det, men jag behöver göra det, för mina barns skull. Varför röstar man på SD? För att man hyser främlingsfientliga åsikter? Eller för att man låtit sig förföras eller förblindas av deras ibland halsbrytande argument? (Se t ex Niklas Orrenius utmärkta krönika om Malmös befolkning och vem som är svensk) Dessutom ligger det i många fall historiska orsaker bakom partisympatierna, att SD och övriga brunare partier dominerar i vissa delar av landet är tyvärr inget nytt.
Det vore verkligen intressant att läsa en seriös och vetenskaplig studie kring motiven för att rösta på SD. Gör folk det för att de inte gillar svartskallar? Eller för att de upplever att det som är "svenskt" håller på att gå förlorat och att det är något som inte får ske? Eller för att de upplever att SD talar till dem på ett sätt som andra politiker inte gör? (Populism och syndabockstänkande, är en teori jag har svårt att frigöra mig från).
"Man måste ta på allvar att SD också står för annat som många människor sympatiserar med / SD har ett partiprogram med många behjärtansvärda frågor"
Jaa.. så är det kanske. Eller? Vilka är i så fall dessa frågor? Min uppfattning är att SD helt baserar sin politik på kritik av invandring och mångkultur. Det är möjligt att det kan uppstå en och annan behjärtansvärd tes ur detta, beroende på vilket perspektiv som anläggs. Jag ska utan vidare erkänna att jag inte ägnat mig åt några vidare studier av SD:s partprogram, men jag läste faktiskt den broschyr som kom i brevlådan härförleden. Och jag läser med stort intresse de krönikor i företrädesvis DN (som vi prenumererar på) och övriga dags- och kvällstidningar som tar upp SD:s politik.
forts följer
Här gissar jag att SD själva skulle avfärda mig med att de är missförstådda och motarbetade av politiskt korrekta medier. Det är en stor och bred fråga som jag inte är kapabel att avgöra sanningshalten i. Men jag har ytterligt svårt att tro på att det är sant. Häromdagen såg jag en Aktuelltintervju med den unge man som senast ertappats med att ha skrivit otrevligheter på nätet. Jag tyckte faktiskt att intervjuaren var ganska undfallande och hade kunnat sätta åt honom betydligt hårdare. För något år sedan cirkulerade en flera år gammal BBC-intervju med Jimmie Åkesson där han pulvriserades fullständigt, på ett sätt som åtminstone inte jag sett någon svensk journalist göra. Min uppfattning är alltså att svenska medier hade kunnat sätta dit SD betydligt hårdare i debatter och liknande, men att det inte görs. Vad det beror på är inte lätt att svara på. Kanske är det en kulturfråga, svensk undfallenhet, som exempelvis britterna saknar. Kanske är man, möjligen med visst fog, rädd för martyreffekten.
SvaraRaderaNu svävade jag ut något. Det jag ville säga var att jag för min del inte kan hitta något omistligt eller unikt i SD:s politik utöver kritiken mot invandrings- och integrationspolitiken.
"De har alldeles för många rötägg i sina led för att de ska vara trovärdiga när de påstår att de inte är rasister."
Jo, så är det ju onekligen. Och det höga tonläge de bemöter all granskning med, gör också att de förlorar i trovärdighet. Om de menade allvar med sin nolltolerans mot rasism, så borde de snarare välkomna granskningen. Gratis hjälp att rensa ut rötäggen. Istället försöker de blanda bort korten med att skylla på fylla, glömska, okunskap på det mest häpnadsväckande sätt.
Det svåraste har jag sparat till sist: "Som om det liksom var odiskutabelt att om man är svensk ska man vara för en generös flyktingpolitik. Och alla som inte är det har fel."
Så tycker faktiskt jag. Jag tycker att det är höjden av oginhet och bortskämdhet att inte vara för en generös flyktingpolitik. Åtminstone som världen ser ut idag, så som läget i Syrien m fl länder har utvecklats. Om inte vi, etcetera. Jag tycker att det är rätt att Sverige och Tyskland går i bräschen och tar emot flest flyktingar, enär båda länderna har klarat sig ganska bra i den ekonomiska krisen. Men jag tycker att det är en skam att inte övriga länder, både i och utanför EU bidrar mer än de gör.
Visst inser jag att inte alla håller med mig här. Och att det är lätt för mig som privilegierad att tycka så. Men återigen, benar man lite i det, har jag svårt att landa i något annat än att det handlar om ren medmänsklighet.
Helt kort, mycket kortare än frågan förtjänar men så mycket jag har tid med just nu.
SvaraRaderaHela min uppfattning om vad SD står för politiskt utöver invandrarfrågor är baserad på någon analys av dem jag läst mellan valen, och ett par debatter jag råkade höra när jag var i Sverige för tio dar sedan.
Min sammanfattning av detta är att man vill driva ett antal klassiska valvinnande välfärdsfrågor som mer pengar till skola och sjukvård och pensionärer. Hur hållbara kalkyler man har för det har jag ingen aning om, men hur många bryr sig om att ta reda på det om de partier de röstar på?*
OM jag vore en på skånska landsbygden boende person som tycker att det är lite jobbigt med människor som jag inte riktigt förstår mig på, om jag till och med varit med om att ta tåget till Malmö och att det kom in åtta kvinnor klädda i fotsida kläder och med niqab i vagnen på en gång (ja, jag har varit med om det själv. Bara en enda gång, men det gjorde rätt stort intryck på mig, och det var inget positivt sådant), om jag hade tagit till mig något av de många reportagen om den sämre sjukvården och den urusla äldreomsorgen (jag säger inte att sjukvärden är sämre eller äldreomsorgen urusel men att det inte är svårt att hitta den bilden i media). Och det kom ett parti som sa att vi skulle ta emot färre invandrare och satsa de pengarna på sjukvård och pensioner. Då är det inte säkert att jag behövde vara fullblodsrasist för att tycka att det låter bra.
Men det här är bara mina spekulationer. Jag skulle också gärna vilja se den där vetenskapliga studien.
*Inte jag själv heller, jag har min egen mycket enkla analys som jag kör varje gång. Jag utgår från att Sverige kommer att styras av antingen (m) eller (s) och jag kommer inte att rösta på någon av dem, så jag röstar på ett av de mindre partierna som driver frågor som jag tycker är viktiga, och bidrar därmed till att de frågorna får lite större tyngd i den politiska diskussionen.
Annannan: Jag kan rekommendera dig att läsa SD:s partiprogram, stycket "Nationen" extra noga. Där står att SD anser att även infödda svenskar kan upphöra att vara en del av den svenska nationen om man byter sin lojalitet mot nationen. (Kapitel 5 Sverigedemokraterna och nationen).
SvaraRaderaDet här partiet har nazistika rötter, så är det bara. Partiets förste revisor var en nazist som stridit för Hitler i andra världskriget. Resten av partiledningen kom från andra rasistiska och nationalistiska strömningar. Det här är ett fascistsikt parti som röstats in i ett demokratiskt parlament. Detsamma hände Hitlers NSDAP när han blev vald till rikskansler. Även om Jimme Åkesson inte planerar några folkmord (får man ju faktiskt hoppas) så känns det verkligen obehagligt att partiet går framåt så starkt i dessa tider, då fascismen växer i övriga Europa.
Du skriver att "SD har ett partiprogram med många behjärtansvärda frågor". Jag kan säga att i den sekund jag läser i ett partiprogram att MITT EGET infödda medborgarskap skulle kunna ifrågasättas, då slutar varenda mikrosympati för det här partiet. Det är ett farligt parti. Utan behjärtansvärda frågor. De vill ha makt och de är farliga och det är troligen därför de anspelar på sådant som folk vill höra, tex. att de skulle bry sig om pensionärer.
Ursäkta om jag skräms med dessa fakta, men SD:s framgångar gör mig orolig. Och då försöker jag upplysa om vad som står i deras partiprogram (I tex stycket nationen) varje gång jag ser sådana här uttalanden, att de skulle ha behjärtansvärda frågor.
Peace!
/Pernilla