Vara-hemma-tisdag

Stream of consciousness, typ. Egentligen finns det stoff till många inlägg här, men jag orkar inte sortera det.

Fast det börjar redan på måndagseftermiddagen. Strax innan jag ska gå kommer herr Snäll och plirar mot mig. Jag har ett hedersuppdrag åt dig, säger han. Ajdå, såna ska man alltid tacka nej till, svarar jag, och så skrattar vi. Uppdraget består i att göra en presentation som beskriver framstegen i det ena av mina projekt, att hållas på onsdagsmorgonens möte för hela personalen. Det kan jag väl göra, säger jag, men du håller väl presentationen. Nä, jag har semester, svarar herr Snäll glatt. Du får prata! Vi enas om att jag har hela tisdagen på mig, jag stänger ner datorn och går hem. Tänker flyktigt att om någon unge blir sjuk vore det ju bra att ta med datorn hem, är på väg att vända i trapphuset men gör inte det.

På tisdag morgon klagar Q över huvudvärk. O gruffar lite och tror att han mest är skoltrött, och tanken slår mig också. Jag tar tempen, ingen feber, och pratar med honom. Givetvis ska du vara hemma om du mår dåligt, men både pappa och jag har viktiga saker att göra på jobbet idag, så du måste känna efter ordentligt. Börja med att försöka äta lite frukost så bestämmer vi sedan.

Han äter som vanligt men har fortfarande ont i huvudet, så saken är klar. O har flera åtaganden som inte kan skötas hemifrån, men min presentation kan ju faktiskt göras på distans. Jag packar iväg O och Y till dagmamman innan jag ringer herr Snäll och förklarar situationen. Vi kan ju ställa in det, säger han dröjande, men blir glad när jag säger att jag fixar det hemifrån. Jag kommer före tio, medförande eventuellt inte så sjuk son.

Sedan passar jag på att ringa pappa, och berömmer honom när han svarar. Sedär, idag hörde du telefonen! Det börjar nämligen bli ett allt större problem i vårt umgänge. Vi småpratar om allt möjligt, jag hjälper honom med att leta på adressen till närmsta servicekontor för Skatteverket. Han ska dit och hämta blanketter. Vill du komma hit sedan, frågar jag. Jo, eventuellt, han lovar att ringa i eftermiddag.

Q har vid det här laget legat i sängen i några timmar, bläddrande i böcker, lekande med legogubbar, sjungande för sig själv. Han verkar helt frisk men svarar på förfrågan att det gör lite ont i huvudet.

Vi åker till jobbet. Jag har förklarat för Q att han inte får springa omkring på egen hand där. Nä, för de håller på med el på ditt jobb och man kan få stötar, svarar han. Som så många gånger häpnar jag över vad han hört och uppfattat. Och igen när vi parkerar. Är det här han den där killen brukar ställa sig på din plats, frågar han.

Vi tågar in på kontoret, jag vinkar åt herr Snäll som sitter i möte. Han är strax klar, innan jag hunnit samla ihop mina grejer kommer han, brett leende. Är det här simulanten, frågar han. Herr Snäll är barnkär, han har sex barnbarn som han gärna berättar om. Q svarar frimodigt på hans frågor, men utan större intresse, han är upptagen av att klättra på underredet till mitt skrivbord som står i högläge.

Från klockan ett och ända fram till kvällen kommer herr Snäll att sitta i möte, så min presentation måste vara klar innan dess om han ska hinna godkänna den, och det måste han ju. Medan vi kör därifrån planerar jag. Jag har lovat Q att fika, det går ganska snabbt. Är vi hemma till elva har jag en timme på mig, då får han den klockan tolv och har gott om tid att läsa den.

Vi fikar på ett bra hembageri, macka och bulle och latte åt mig, Festis och pariservåffla och minibiskvi åt Q. Fast han äter halva min macka förstås. Vi pratar om skolan, jag frågar och Q berättar villigt. Det är jag så glad att han gör.

När vi kommer hem gör jag klart att jag måste jobba nu, men att vi kan lägga pussel eller spela spel sedan. Q är helt med på detta och leker med lego under den timme jag behöver.

För mer tar det faktiskt inte att sätta ihop presentationen. Den ska ta cirka femton minuter att framföra, inte mer, och jag har allt i huvudet redan, det är bara att strukturera och formulera. Jag tänker flyktigt att det är skönt att få något vettigt att göra för en gångs skull, dagen innan har jag mest vegeterat. Prick klockan tolv mejlar jag herr Snäll, efter en halvtimme har jag hans svar, han är nöjd men vill lägga till ett par punkter.

Medan vi väntar på det lägger vi pussel, och sedan gör jag lunch. Först känner jag mig helt oinspirerad och överväger att gå till vårt lokala centrum. Fast nä, det får vara måtta på excesserna. Ägg har vi, zucchini har vi, ost har vi. Voilà, en omelett. Q ber att få peppra den och jag blir bestört när jag ser hur mycket svartpeppar han malt. Tänk om den inte går att äta! Fast den blir mycket god, konstaterar vi båda. Cruella de Vil, fnissar Q.

Sedan surfar jag en stund och Q leker med sitt schackspel. Jag erbjuder honom att spela spel men han vill inte. Jag börjar just fundera på att göra en kopp kaffe när det tar i dörren och någon ropar hallå i farstun. Det är pappa, han åkte raka vägen hit från Skatteverket, han struntade i att åka hem och ringa först. Pappa saknar mobiltelefon och jag har tröttnat på att försöka övertyga honom om dess välsignelser.

Vi dricker kaffe och pratar, Q försvinner upp till övervåningen där han leker med en burk färgglada suddgummin och mina färgglada knappnålar. (Fråga mig inte vad dock, detta är en lek som bröderna satte igång i helgen). Jag berättar om jobbet, men har du så lite att göra, frågar pappa. Nja, det känns väl mindre än det egentligen är. Jag har ju en övervakande och styrande roll. Jag måste finnas till hands för att fatta beslut och delegera, det märks om jag inte är där. Men tidvis har jag rätt tråkigt, det måste jag medge.

Jag visar honom presentationen och ber generat om ursäkt för det tekniska fikonspråket. Samtidigt framhåller jag att den är ett litterärt storverk jämfört med mycket annat i branschen. Jag stavar rätt och blandar inte in engelska termer i svensk text. Pappa skrattar och frågar hur jag skulle översätta voluptuous, som han nyligen träffat på i en text. Yppig, svarar jag, och han nickar, det var det ord han valde. Vi diskuterar om det syftar på den beskrivna kvinnans figur eller karaktär eller båda. Typiskt sexistiskt ordval, fnyser jag. Vidare pratar vi om det är okej att använda ordet hora istället för prostituerad, det tycker verkligen inte jag, och jag lyckas övertyga honom. Han menar att ordet fått en starkare negativ klang av skällsord sedan han var ung, och det är möjligt.

Så är det dags att hämta Y. Q vill göra mig sällskap, men pappa väntar hemma. Vi går utan jackor, fast det blivit betydligt kyligare under dagen, morgonen var varm och vacker. Innan vi går kollar vi brevlådan, till min glädje har Y:s första Bamsetidning kommit, nu blir han glad, han har längtat så. Den får ligga kvar där.

Vi hämtar Y, han får vittja brevlådan och blir förtjust. Men läsa vill han inte, båda pojkarna vill cykla. Jag frågar pappa om jag kan gå och träna, O väntas hem om en kvart ungefär. Visst det går bra. Nej, han vill inte stanna på middag, han är trött och vill åka hem.

När jag återvänder från träningen står middagen på bordet, de andra har redan börjat. Vi äter japanska dumplings som O handlat på hemvägen. Efteråt äter vi apelsiner och efter viss tvekan berättar jag historien om bappelsin, gubbjävel för barnen. Men det ordet får ni inte använda! Q gapskrattar. Y:s minspel är underbart, hans ögon hänger vid mina läppar och han fortsätter att titta förväntansfullt på mig i några sekunder efter att jag berättat färdigt, så skrattar han också. Ett synnerligen socialt skratt, han har ingen aning om vad som är roligt. Älskade unge.

O och jag pratar en stund om senaste mejlväxlingen bland klassens föräldrar, det snackas om Skolans dag och de aktiviteter vi ansvarar för där. Vi och vi förresten, O har lovat att ta hand om det. Jag ska ut på middag med herr Snäll och en besökande amerikan, första gången på evigheter som jag ska på affärsmiddag.

Mejlandet har antagit mastodontproportioner, fattar inte att folk orkar engagera sig så. Vet inte heller varför jag blir provocerad. Jag älskar mina barn och vill givetvis engagera mig i alla aspekter av deras tillvaro. Men det här är en präktighet som stör mig, antagligen får jag dåligt samvete. Snacket har böljat fram och tillbaka om priser i den tävling vi anordnar, och tills sist (efter trettiotalet mejl) landat i att varje familj köper priser för tjugofem kronor, efter eget huvud. Bra, säger O, då köper jag kondomer. Nä, ta Red Bull istället, svarar jag, mycket tvetydigare. Kondomer, då fattar de att du driver med dem. Med Red Bull kan de inte vara säkra. Vi skrattar båda två och jag stryker honom över kinden, nyrakad och rosig. Marriage of true minds, säger jag.

Sedan nattar jag pojkarna genom att läsa Sandvargen. Den är mycket bättre än jag mindes den. Y somnar omedelbart, Q får läsa Tam tiggarpojken en stund för att bli trött.

Nu är klockan tio och även O har somnat. Jag ska sticka en stund och sedan lägga mig. Imorgon bitti ska jag prata inför hundra personer, det blir spännande. Sedan ska jag eventuellt lunchträna, definitivt smita tidigt från jobbet, hämta barn, packa väska, pussa make och barn och ansluta mig till mamma och syster. Medlandet har redan börjat, syster vill åka till flygplatsen i sista minuten, mamma vill ha flera timmar på sig.

Berlin om våren, det var sexton år sedan sist.