Hörni, stort tack för era kommentarer på förra inlägget. Det gläder mig särskilt att många kommenterade att jag skriver rakt och ärligt, för det bemödar jag mig verkligen om. Äsch, fel. Bemödar mig gör jag egentligen inte, jag tror helt enkelt inte att jag kunnat skriva på något annat sätt. Välpolerade fasader och kuttriga texter ligger inte riktigt för mig.
Ibland grubblar jag över integritetsfrågan, det är förstås en balansgång hur privat och utlämnande jag kan vara. När barnen blir ännu lite större kommer jag förmodligen att lösenordsskydda delar av bloggen, det jag skriver om dem.
På sistone har det hänt saker i min närhet som jag gärna skulle diskutera på bloggen, men tvekar eftersom de inte rör mig själv. Detta har också aktualiserat tankarna kring lösenord.
Några ord om kommentarer, jag har skrivit detta förut men det tål att upprepas. Det har hänt att jag irriterats av någon kommentar, men det är verkligen inte ofta. Mindre än tio gånger på dessa tio år. Då brukar jag fräsa ifrån och förhoppningsvis få ett svar, de flesta gånger har det blivit en bra dialog. Internettrollen tycks härja någon annanstans. Alltså: var inte rädda för att kommentera med åsikter eller synpunkter som avviker från mina, jag både tål och uppskattar det!
Boktips skulle jag gärna skriva fler men tyvärr läser jag ganska lite nuförtiden, sorgligt men sant. Men en operaskola ska jag banne mig ta mig i kragen och skriva!
Ja! Operaskola önskar jag också mig. Jag såg La bohème på (Finlands) nationaloperan i fredags. Första gången på många år som jag var på opera, en julklapp från min mor, som jag verkligen hade önskat mig.
SvaraRaderaStoryn är ju onekligen rätt tunn, men vackert var det ju. Ett veritabelt spektakel, den här uppsättningen måste kosta blod! Och musiken kände jag inte särskilt väl på förhand, men jag ska hitta en bra inspelning och lyssna mera. Har du någon favoritinspelning på den?
Hej,
SvaraRaderaJag är dålig på att kommentera men uppskattar din blogg oerhört.
Vi har barn i nästan samma ålder och jag har, utan att du vetat det, funnit enorm tröst i mycket du skrivit.
Adoptionsvärlden är en ytterst liten värld men trots att jag följt dig sedan långt före Q så har jag aldrig listat ut vem du är "på riktigt". Jag har inte den blekaste om vad Q och Y heter och är inte speciellt intresserad av det heller. I min värld heter de Q och Y.
En gång trodde jag att vi kanske bodde nära varandra pga av en sak du skrev. Men jag har verkligen ingen aning. Så jag vet inte om du behöver vara så orolig över om din anonymitet egentligen...
Stor kram och tack för att du skriver!
/M, mamma till två.
Jag kommenterar heller aldrig (eller jo, ställde en fråga en gång). Men läser din blogg med stor behållning. Du resonerar klokt, ditt tankesorterande, funderingar över händelser och reaktioner mm får även mig att tänka efter. Plus att du skriver väldigt behagligt och hanterar vårt språk så fint. Gillar!
SvaraRaderaFörstår att integritetsfrågan kommer upp. Man är sällan så "hemlig" som man tror fick jag erfara för några år sedan när jag hängde på ett båtformat. Men uhhh. Skall vi läsare som då inte ger oss till känna så ofta inte få hänga med och läsa blir min fundering och rädsla. Men men, det ger sig väl...
Mvh Jenny
Jag orkar allt mindre läsa bloggar och kommenterar inte så ofta som förr. Men en av de få bloggar jag inte vill mista är denna.
SvaraRaderaOch jag vill också följa operaskolan.
Operaskola kommer, jag har redan börjat tänka och planera. Oj vad roligt!
SvaraRaderaBohême hör till favoriterna, men jag kan nog inte rekommendera någon särskild inspelning. Jag tycker att de från 60-70-tal brukar vara pålitliga. Min egen tror jag har Alfredo Kraus som Rodolfo, han är bra. Min favorittenor är Domingo, men jag vet inte om han har sjungit in Bohême.
Apropå spektakel. Det förvånar mig att operauppsättningar fortfarande är så påkostade, att man väljer att lägga så fantastiskt mycket pengar på kostymer och effekter istället för att jobba med storyn, skala ner, kanske iscensätta på något nytt sätt.
Här i Stockholm finns ett litet sällskap som heter OperaVox som gör just det jag efterlyser, de brukar göra en uppsättning varje år av klassiska operor, och är väldigt fantasifulla och nyskapande. De spelar på små scener, så man kommer nära sångarna, och deras små omständigheter (de verkar på ruinens brant) tvingar dem att tänka nytt och kreativt. Resultatet brukar bli fantastiskt.
Förra året gjorde de Bohême. Jag har aldrig gråtit i slutscenen, men nu gjorde jag det, hejdlöst. Jag har heller aldrig uppfattat något annat än oskyldig och ljuv förälskelse i Che gelida manina/Mi chiamano Mimi (de två stora ariorna i första akten) men nu framstod plötsligt den underliggande kättjan som fullständigt naturlig, det är ju två unga människor som träffas och blir kära, men också kåta.
Som ni märker har jag inga problem att nörda lite kring opera.
Haha! Nu när du kommenterat Helga läste jag mitt eget inlägg. iPhones stavningsförslag är ju roliga. Nätforum gjordes om till båtformat. Well. Jag hängde på ett nätforum. Inget annat. :-)
SvaraRaderaMvh Jenny
Hej! Har kommentaret några gånger tidigare, men tyvärr inte varit så flitig. Ska bättra mig, särskilt som jag förstår att du verkligen gillar att respons :-) Som mamma till en son som också är född i Korea, så känner jag så väl igen mig i dina tankar. Vill så klart inte generalisera, men ibland kan jag i mitt stilla sinne undra om inte små killar födda i Korea verkar vara extra bestämda och viljestarka... Jag tycker därför att inlägg om adoption och föräldraskap i allmänhet förstås är allra mest intressanta. Jag tycker du har en jättebra balans där, som jag verkligen gillar. Ofta känner jag liksom inte igen mig på andra forum om föräldraskap, tidningar etc och vad det kan vara. (Tycker dock även att du skriver jättebra om det mesta). Så fortsätt och hoppas att få följa bloggen även framöver! Hälsar Mimmi
SvaraRaderaTack hörni, alla!
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är helt avslöjad. Adoptionsvärlden är ju liten. För egen del har jag inget emot att någon driftig läsare skulle kunna snoka reda på mig, det stör mig inte. Men jag skriver ju som sagt mycket om andra också.
Den roligaste felskrivning på mobil jag varit med om var inför min systers bröllop för några år sedan. Jag messade henne och frågade om hon kunde hjälpa oss att boka rum på det till vigsellokalen närliggande VANDRARHEMMET. Vilket telefonen raskt gjorde om till Invandrarverket. Som inte ens finns längre!
Det kommer snart ett inlägg till om det eldfängda koreanska temperamentet. Faktiskt så har jag hört det från olika håll, att temperament anses tillhöra nationalkaraktären. ;-)