Som har fått Almapriset idag. Jag älskar hennes osentimentala sätt att närma sig både döden och livet. Som i Sången om Kalle från skivan Goda goda med Jojje Wadenius:
Kalle föddes klockan tre
ilsken som en varg
hade kommit ut på sned
kal om huvet sur och arg
första åren skrek han mest
sög i nappen som en tok
kröp omkring och tuffade
och lekte han var lok
Sen kom han i skolan
han sa allting fel
skrev bak och fram i böckerna
men lärde sej en del
och när han spelat fotboll
och lattjat som man gör
så var han plötsligt tjugo
och färdig ingenjör
Då skaffa han två rum och kök
med utsikt mot en gård
en flicka skaffa han
och en begagnad Ford
och sen så fick dom tre små barn
som skrek båd dag och natt
då köpte han ett eget hus
och frun hon köpte hatt
Och Kalle jobbade och slet
han köpte bil modell sport
och barnen växte upp
och lekte krig
och byggde fort
Sen blev han gammal sur och arg
och kal om huvet som en varg
En dag så dog han
och tyckte det var lika bra
Eller den här, mer finstämda. Q var inne på ämnet häromdagen när vi var ute och gick, och jag försökte citera dikten ur minnet men gick bet:
Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon
inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista
O, ja. Vad kul!
SvaraRaderaDet gick en så fin dokumentär om henne på SVT för ett par år sedan. Kanske man kan hoppas att de gör den tillgänglig igen apropå priset.
Tack för de fina dikterna. Hon är härlig, Barbro Lindgren
SvaraRaderaAgi
Jag fyndade hennes dagbokstrilogi i vacker nyutgåva med foton på Junibacken i december. De och Titta Max grav blev julklappar till mig själv. Läste om dagböckerna och njöt - de är minst lika bra som de miljoner gånger jag läste dem som barn och tonåring.
SvaraRaderaÄr det Lilla/Stora Sparvel och Bladen brinner som du menar? Jag har de två första men har tvekat att läsa om dem, minns dem som ganska ångestframkallande faktiskt. Vilket totalt motsäger mitt jubel i inlägget. Som vuxen tycker jag om henne för att hon inte väjer för det svåra, men som barn gillade jag det inte. Jag gillade inte Muminböckerna heller, upplevde dem som hotfulla på något sätt. En underliggande ångest som jag inte alls kan hitta där idag. Som barn ville jag helst läsa Bullerbyn.
SvaraRaderaSå minns jag också Sparvel etc. Fast jag läste dem många gånger i alla fall.
SvaraRaderaMen det finns ju utrymme för en del av det svåra och svarta i Loranga och Mazarin också, utan att de är ångestframkallande.
Det där ångestframkallande vill jag fortfarande ofta undvika, inser jag när jag tänker på saken.
Inte Sparvel, utan Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Sparvel tyckte jag också var angstiga. Håller lite med dig om mumin med, utom Trollvinter och Trollkarlens hatt som är rätt barnvänliga. För Nora har jag läst alla utom Pappan och havet, som handlar om mumintrollets pubertet, och Sent i november, där muminfamiljen själv inte förekommer. Muminpappans memoarer gick inte hem hos Nora, det är "han själv" som skriver och han krånglar för mycket med språket.
SvaraRaderaEn av mina Barbrofavoriter är "Ett barn ska jag ha när jag blir stor...." av någon anledning börjar jag alltid gråta när jag kommer till " världens minsta gummistövlar"
SvaraRadera/ Johanna
En av mina Barbrofavoriter är "Ett barn ska jag ha när jag blir stor...." av någon anledning börjar jag alltid gråta när jag kommer till " världens minsta gummistövlar"
SvaraRadera/ Johanna
Ja, kolla!
SvaraRaderahttp://www.svtplay.se/klipp/1922646/antligen-mandag-en-film-om-barbro-lindgren
Å, den ska jag kolla på imorgon!
SvaraRadera