Jag är just hemkommen efter en långpromenad med osedvanligt trevligt sällskap, en lånad hund i koppel och Per Naroskin i lurarna. Inte ens den makalöst överskattade intervjuaren lyckades förstöra klokskaperna.
Bland annat pratade han om vidskepligheten. Får man ha det så här bra? Vad väntar runt hörnet?
Ungefär så känner jag nu. Efter duschen jag strax ska ta väntar en god middag, tillagad av min man och hans bäste vän. Samme vän har åkt pulka med våra söner hela eftermiddagen. Y leker med hunden, Q spelar dataspel med vännernas 20-årige son. Det är häftigt när ens vänners barn blir vuxna och man får nya vänner.
Och så vill jag alltid minnas utsikten över Siljan. Mörkt vatten och blankvåt smältande is som speglade kvällshimlen.
Bland annat pratade han om vidskepligheten. Får man ha det så här bra? Vad väntar runt hörnet?
Ungefär så känner jag nu. Efter duschen jag strax ska ta väntar en god middag, tillagad av min man och hans bäste vän. Samme vän har åkt pulka med våra söner hela eftermiddagen. Y leker med hunden, Q spelar dataspel med vännernas 20-årige son. Det är häftigt när ens vänners barn blir vuxna och man får nya vänner.
Och så vill jag alltid minnas utsikten över Siljan. Mörkt vatten och blankvåt smältande is som speglade kvällshimlen.
Åh, helt underbart! Blir du inte lite sugen på att flytta dit? ;-)
SvaraRadera/Småstadswannaben
Gud, nej. Hatar småstäder. Dalarna är vackert men inskränkt och äckligt lokalpatriotiskt.
SvaraRaderaVar hittar man Per Naroskin att stoppa i öronen?
SvaraRadera(Man skulle ju helst vilja gå på promenad med honom. Men jag menar, vilken intervju är det?)
Och Stockholm är inte inskränkt och lokalpatriotiskt ;)?/Stella
SvaraRaderaEn sak i taget.
SvaraRadera1 Annannan, Naroskin hittar man i podcasten Värvet, sök på varvet.se eller liknande. Berätta gärna vad du tycker om intervjuaren, som badar i beröm och anses nyskapande och jag vet inte allt. Jag delar alltså inte denna uppfattning, men kan hålla inne med min kritik tills du bildat dig en egen uppfattning.
2 Jag är orättvis mot hela landskapet Dalarna, det erkännes. Men just de två orter som jag har besökt regelbundet i femton års tid, vars namn jag inte vill skriva ut, de platserna har jag en åsikt om. Men om det är likadant i hela Dalarna vet jag förstås inte.
3 Att man som icke boende i Stockholm kan uppfatta stockholmare som inskränkta och lokalpatriotiska, har jag viss förståelse för. Media är ju väldigt storstads- för att inte säga stockholmsfixerade. Men som inflyttad till Stockholm fann jag en öppenhet och fördomsfrihet här som jag inte hittat någon annanstans. I de två anonyma orterna är man misstänksam mot utbölingar i allmänhet och utlänningar i synnerhet på ett sätt som jag är ovan vid. Tack och lov.
4 Men alla tycker inte som jag, tack och lov. I dagens stockholmsfixerade tidning läste jag att inflyttningen till glesbygden ökar, och att urbaniseringen till största delen förklaras av höga födelsetal och stor utlandsinvandring till storstäderna, inte att glesbygdens folk flyttar dit. Och det är väl jättebra. Jag tycker att det är bra att folk vill bo på andra platser än storstäderna, men själv vill jag det inte. (Och ja, jag vet att det är skillnad på landsbygd och småstad.)
Jag log lite när jag läste just den artikeln i DN i morse, boende mittemellan glesbygd och småstad med förflutet i Göteborg och Stockholm och en hemsk ort i Dalarna.. Varje by, småstad, storstad har områden där det är äckligt inskränkt men värst lokalpatriotiska är stockholmare inflyttade inräknade och då tänker jag inte på nyhetsbevakningen. / Stella
SvaraRaderaSäger du det!? Den lokalpatriotismen är jag i så fall blind för, det kan möjligen bero på att jag delar den, jag älskar ju min nya hemstad. Själv tycker jag nog att göteborgarna tar priset i tröttsam lokalpatriotism.
SvaraRaderaEn kollega till mig är uppväxt i Falun. När hon skilde sig för ca tio år sen sa hon MED EMFAS att hon var ledsen för barnens skull, men att det tveklöst var värre att växa upp i kärnfamilj i Dalarna än som skilsmässobarn i Stockholm.
SvaraRaderaSjälv kände jag inte till några andra delar av Sverige än just Stockholms (eller snarare dess förorter) som barn, bara nån enstaka sommarvecka i hyrstuga på exotiska platser som Örkelljunga (och faktiskt Greens hotel i Tällberg!) . Det regnade alltid när vi passerade Norrköping. Malmö var fulast i Sverige. I Mullsjö hälsade vi på vänner en helg vartannat år. Det var nog allt.
Så när jag plötsligt kom in på en utbildning i Gävle, drygt 20 år gammal, kunde jag inte flytta dit. Jag hade bott i Asien och Paris, jag hade rest jorden runt, men jag bodde hellre kvar i mitt flickrum i förorten än att flytta till korridor i en stad jag inte visste nåt om. Jag trodde att alla städer utom Göteborg, Malmö och Stockholm var små som Mullsjö. Jag fick en etta via bostadsförmedlingen i stället, långt ut på gröna tunnelbanelinjen, och började på Komvux. (SEN tog jag en fil kand på SU.)
Ungefär tio år senare väcktes min vurm för småstäder. Villapriserna! Gångavstånden! Härom året frågade jag min mamma, "Men varför satte ni inte mig i bien och körde upp till Gävle en helg, så att jag fick se hur det såg ut? Jag skulle ju troligen ha haft jätteroligt där!" "Vi försökte. Du tvärvägrade."
Nu försöker jag ge mina barn det jag inte fick själv - en relation till andra platser i Sverige. Hittills känner de till Linköping och Malmö. Kanske dags att introducera Götet till sommaren. Och Visby.
Intressant synpunkt, att ge barnen relationer till andra platser! För mig har det alltid varit självklart eftersom både mor- och farföräldrar bodde i varsin småstad. (Antagligen grundlades min ovilja mot småstäder redan under dessa besök!) Både mamma och pappa flyttade mycket under uppväxten, och det gjorde förresten även jag. Från det jag var tio år bodde vi i Göteborg men innan dess flyttade vi mycket.
SvaraRaderaMina barn kommer att känna till Göteborg och Bohuslän, och Dalarna förstås. Men kanske skulle vi aktivt semestra i andra städer också. Kul idé!
Villapriserna är onekligen lägre i mindre städer, men det där med gångavstånd vete fan. Det körs betydligt mer bil i småstäder och på landet än i storstäder! I våra vänners lilla ort finns t ex ingen taxi. Existerar inte. Fast det borde finnas visst underlag, eftersom det är turisttäta Dalarna vi pratar om.
Jag föreslår Umeå - årets kulturhuvudstad. /Stella
SvaraRaderaDen trevligaste stad jag bott i är - möjligen otippat? - Jönköping.
SvaraRaderaKiruna - att flytta en stad, rymdcenter mm ännu ett semeatertips. /Stella
SvaraRaderaNu har jag lyssnat på programmet med Per Naroskin.
SvaraRaderaAtt ge en intressant människa tid att prata till punkt i en timme är ju stort i sig. Människor som pratar om sig själva och livet på ett insiktsfullt sätt är bland det intressantaste jag vet. Och jag har laddat ner fyra-fem ytterligare avsnitt med människor som jag vill lyssna på av det skälet.
Annars, tja, nej, inte blir jag övermåttan imponerad av intervjuaren. Men han höll sig tillräckligt i bakgrunden för att inte störa heller, den här gången i alla fall.