2014-01-02

Medelålders dam reser absolut inte ensam, men längtar hem

Jisses. Det återstår tre hela dagar på vårt exotiska resmål och jag kommer på mig själv med att längta hem, intensivt.

Till största delen har det nog att göra med att livet i storsvärfamilj blir något prövande i längden. Utan några konflikter eller katastrofer så tröttnar man helt enkelt på varann. Särskilt jag. Vidare har det absolut att göra med att det inte är jag (eller O) som planerat den här resan, hade vi gjort det hade den sett annorlunda ut. Men svärmor betalar, och det har uttryckts tillräckligt många åsikter om arrangemanget, så jag bestämde mig tidigt i processen för att om jag skulle följa med - och det ville jag förstås! - skulle jag följa med och se glad ut. Jag gillar min svärmor högt och rent och vill gärna bidra till att hennes drömresa blir som hon vill ha den.

Men något lite är det månne ålderstecken att jag stör mig på att huvudkuddarna är oformliga korvar som inte går att buffa till det allra minsta. Eller att toapappret är så tunt att man riskerar få allehanda kroppsvätskor på fingrarna. Eller, för den delen, att denna del av Sydafrika inte alls erbjuder samma kulinariska upplevelser som Kapstadsprovinsen, som O och jag besökte för åtta år sedan. Då var maten en av resans stora höjdpunkter, så är det inte alls nu. Råvarorna är fantastiska men tillredda utan större finess. (Jag har funderat på om detta är ett tecken på att jag lagt om mina matvanor åt det hälsosammare hållet.)

Definitivt är mina motionsvanor hälsosammare nu. Värmen och omgivningarna gör att det inte är idé att ens försöka ha en målsättning för vardagsmotion, än mindre ombytt motion. För åtta år sedan hade jag inte ägnat detta en tanke. Nu bekymrar det mig inte särskilt, nästa vecka är jag tillbaka i vardagen och kan träna, och längtar dit, men jag märker hur mitt humör påverkas av stillasittandet. Egentligen en uppmuntrande iakttagelse.

Nåja. Men jag har massor av tid att läsa, och just idag har jag sett två av Afrikas allra farligaste djur på mycket nära håll, i deras eget element: flodhäst och krokodil. Vidare har jag lärt mig att flodhästar inte kan simma, märkligt nog. De promenerar på sjöbotten och kan vara under vatten i flera minuter. De är mycket aggressiva om man kommer för nära och orsakar hundratals dödsfall per år. Det du, Ullah!

2 kommentarer:

  1. Visste allt att flodhästarna är Afrikas farligaste djur! Och röra sig i vattnet kan de allt, även om de kanske inte simmar. Det har jag sett med egna ögon på zoo i Berlin.

    SvaraRadera
  2. Men det var som fasen! Att heta flodhäst och inte kunna simma, det skulle väl göra vem som helst aggressiv.

    SvaraRadera