Bloggertrolleri

Jag har lyckats radera mitt förra inlägg, eller så har Blogger ätit upp det. Det handlade om hur jag var trött och sliten efter en jobbig vecka och fullspäckad helg, och hur dagen avslutades lika oväntat som bra med pepparkaksbak. Barnen var hur snälla som helst, och köket blev bara lite kladdigt, och pepparkakorna blev förvånansvärt goda.

Eventuella andra visdomsord kan jag inte påminna mig, jag tänkte först försöka återskapa inlägget, men jag klarar det inte.

Jo, en sak ska jag nämna. Att jag igår morse, då jag var ledsen efter att ha sett Q vara så oerhört ledsen innan han gick till skolan, blev tröstad av min mamma. Det var läkande, förmodligen lika mycket för henne som för mig.

Mitt humör steg ytterligare imorse då vi hittade Q:s glasögon som varit försvunna i ett par dagar. Under vattkoppsperioden slarvade vi med dem, han bär dem ogärna. Men jag hade ett distinkt minne av att jag gett honom dem någon dag på sistone, men vilken? Mamma hävdade lika bestämt att hon inte sett honom med glasögon under sin vistelse. Varken O eller Q hade en susning. Min oro ökade när jag märkte hur dåligt han ser utan dem då han ska läsa.

Men plötsligt mindes jag att han haft dem på lördag eftermiddag på väg hem i regnet, vi bråkade på vägen hem. Hemma gick han raka vägen in i sitt rum. När jag sa det till honom sken han upp: Nu vet jag var jag lagde (sic) dem! Under sängen så att ingen skulle trampa på dem!

Ännu lite last som la sig till ro, ännu bättre balans och jämvikt i min själ.

Y då? Och vattkopporna? Jo, vi tror nu att det är vattkoppor han har. En mycket beskedlig släng, så lindrig att vi knappt gissat att det var vattkoppor om inte Q insjuknat först. Fyra-fem prickar i ansiktet, några febertoppar och rejäl snuva. Idag är det tisdag, vi reser på lördag. Förhoppningsvis.