2013-11-28

Tröttorsdagskväll

Kommer hem med barnen i släptåg och känner mig som en urvriden disktrasa. Har haft alldeles för lite att göra på jobbet, så det är inte orsaken. Eller är det just det? För lite att göra blir man också trött av. Annars har jag kopplat ett bättre grepp om ett av mina projekt de senaste dagarna. Om herr Snäll anställer mig ska jag lära honom och alla andra hur man avslutar projekt i tid, hur man avgränsar orimliga kvalitetskrav, hur man prioriterar och väljer att styra på tid istället för kvalitet. För det kan de sannerligen inte nu. Men jag kan.

Ungarna stimmar och tjoar, jag lyckas få i dem varsin frukt för att rädda blodsockret. Sedan ber jag dem vackert: låt mig vara ifred en litenliten stund, jag är så trött. Q bråkar lite först, allt är tråkigt, vad ska vi göra, tills han får en idé, mamma vi leker med beyblades i vårt rum med stängd dörr, det går bra va?

Älskade barn, det går bra. Tack. Jag hinner både läsa kulturdelen av DN och dagens privata mejl, förvånansvärt få. Q:s lärare har mejlat, det blir möte med alla föräldrar, men efter en halvtimme ska tjejföräldrarna få gå. Vafan? Och så lite om att vi måste ha grupparbeten om värderingar, bla bla, dynamiken i klassen har ända från början inte varit helt bra. Det är då sannerligen en nyhet för mig, var kommer det här ifrån? Blir arg igen, vill mejla igen men styrslar mig.

Barnen kommer ut från sitt rum och stimmar runt mig. Mamma, hjälp mig kopiera (han menar skriva ut) fler Angry Birds-bilder från nätet! Mamma, när kommer farmor?

Det bultar på dörren och där står farmor, med stora resväskor och nyopererat knä. Glad och solig som alltid, och så välkommen. Fast jag skäms lite över vårt grisiga hem och ursäktar mig. Tror du jag tittar på det, säger hon med spelad indignation, och jag vet ju det. Det gör hon inte.

Sedan leker farmor med pojkarna i lekrummet tills jag ropar att middagen är klar. Vi har just hunnit äta upp och jag har börjat röja av bordet då O kommer hem från jobbaktivitet.

Medan farmor leker ännu lite till med barnen pratar O och jag om skolan. Vi ska inte tjata mer på läraren, säger O. Hon gör nog så gott hon kan, det är den där hopplösa kärringen och kanske några fler som bråkar utan anledning. Han uttrycker sig inte så vackert, han menar olyckskorpsmamman, men vi har ungefär samma åsikt.

Med förenade krafter från oss alla tre förs barnen i säng, läses för och nattas. De somnar snabbt, Q i egen säng, Y i min. Y sover allt bättre men på sistone har han lanserat en massiv tjatkampanj om att få somna i vår säng. Vi höll ut ett tag på ren princip, men har nu lagt ner striden.

När de sover börjar O rumstera i förrådet. Svärmor har förberett adventskalendrar åt barnen, ett litet paket åt dem var varje dag under hela december. Paketen ska fästas vid de fina kalendrarna som hon sytt i korsstygn. Fyrtioåtta paket ska knytas fast, hon vill börja imorgon. Var ligger de, i vilken låda? Han är vresig och irriterad, men vill eller törs inte vara det mot sin snälla mamma, istället får jag ta emot. Jag är vresig tillbaka, men vi lugnar oss när kalendrarna återfinns i låda nummer två.

Klockan är strax efter halv tio när jag sjunker ner i soffan och stickar några centimeter på halsvärmaren som jag håller på med nu. Dagens bästa stund, i konkurrens med lunchpromenaden och - ikväll i alla fall - nattningen. Svärmor håller mig sällskap och vi pratar istället för att lyssna på störiga Debatt som handlar om amning och göteborgsmutor, är måttligt intresserad.

Nu ska jag strax lyfta över Y till hans säng och krypa ner i min, uppvärmda. Lilla myran, han är lätt att bära än så länge, till skillnad från långskånken Q.

6 kommentarer:

  1. En kollega till mig berättade härom året hur hon i ett anfall av hybris bestämde sig för att göra presentkalendrar till både sina egna och gudbarnen - sammanlagt fem barn. "Så den sista november var jag uppe nästan hela natten, nyskild, storgråtande, och slog in 120 små jävla paket med plastskräp som forslats hit i nån jävla jättecontainer från Kina". Högt antal martyrpoäng på den!

    Min mamma gör också kalender till mina barn, själva tavlan föreställer ett tåg som körs av en tomte, den är gjord i 70-talstekniken "urklippt filt fastlimmad på säckväv". Det är min och syrrans gamla. Fast från och med förra året blir det bara paket på helgerna. Till mig och syrran gick det bra att typ vart tredje paket innehöll några russin i stanniolpapper - sånt går inte mina barn med på. Då får de lite finare saker på helgerna i stället.

    Beyblades pratade min son om i morse, förresten. Är det nåt att ha?

    SvaraRadera
  2. Gudars, ja det var martyrpoäng.

    Förra året överdoserade svärmor godiset - varannan dag liten grej, varannan dag godis - det var flera godisbitar i varje paket, det blev för mycket. Russin är väl jättebra? Paket på helgerna ska jag komma ihåg att föreslå, när svärmor kroknar och inte klarar av att hitta på fler grejer. Men pennor och suddgummin borde funka rätt bra ett tag till.

    Mina barn leker mycket med beyblades och har roligt med dem. Vi har nog köpt de flesta på loppis, tror jag. Det är en sorts snurrgrejer som, avancerade snurror helt enkelt, man sätter fart på dem med hjälp av en tandad plastremsa. Förutom att man inte ska vara alltför rädd om sina golv så tycker jag att det är en helt okej leksak. Ibland bygger de egna beyblades av plusplus eller lego. Fråga mig inte hur de funkar, men det gör de, på något sätt.

    SvaraRadera
  3. Vårabarn får också bara paket på helgerna. De ligger på köksbordet när de vaknar och så öppnas de samtidigt som vi tänder adventsljusen. Mysigt! Paketen är alltid högst opretentiöst inslagna i tidningspapper och barnen tycker att det är kul :-).
    Annars tänker jag mig att klistermärken kan funka bra, eller att man samlar småsaker under året; utreade sandleksaker i september, eget julpynt köpt i januari, pepparkaksformar, pixiböcker, studsbollar från automat....

    SvaraRadera
  4. Jag bara vill/ orkar inte komma på/ slå in 48 paket och samtidigt vänja dem vid att det ska vara presenter varje dag framöver får fundera på helgalternativer. Och kalaspresenter kan man inte vara slopa det, låta barnen ha fest och bara presenter från familjen på födelsedagen.
    Näe det lutar mot chokladkalendrar.../trött/ Stella
    Jag undrar om era barn gillar/ leker mycket med plusplus?

    SvaraRadera
  5. Håller med dig Stella om presentandet på kalas! Det är överdrivet, man blir ju översvämmad av prylar. Nu har vi varit ganska förskonade hittills eftersom våra barn gått hos dagmamma = liten grupp = inte mer än 6-7 barn på kalasen. Även nu sedan Q börjat i skolan har han inte velat bjuda alla barn i klassen utan bara de allra närmaste.

    Japp, plusplus leks det mycket med här. Av en ren slump fick jag överta en påse av en kollega, sedan har vi själva fyllt på, både små och stora. Det byggs och fixas, även med lego förstås men också med olika sorters byggklossar, de gamla klossarna från bebistiden hänger fortfarande med.

    SvaraRadera
  6. Då blir det plusplusinköp framöver/ Stella

    SvaraRadera