Läsluckor

Jag är än en gång inne i en livsfas då jag inte läser särskilt mycket. Vad tråkigt det är. Själen förtvinar, liksom. (Och så börjar man skriva liksom helt utan anledning.)

Jag skyller det förstås på bilkörningen, förr när jag åkte buss eller tunnelbana till jobbet kunde jag utan vidare beta av flera böcker i veckan. Å andra sidan skulle man kunna argumentera att en halvtimmes bilkörning till jobbet frigör tid jag inte hade då det tog femtio minuter att åka buss, tid som hade kunnat ägnas åt läsning. Varför gör jag inte det?

Säg det.

Jag läser ofta en stund i sängen innan jag somnar på kvällen. Men det är vanskligt och passar illa ihop med mina föresatser att sköta min sömn. Det blir sällan bara ett kapitel, snarare två eller tre och vips är klockan halv ett igen. Pappa påstår att man får vila av att ligga och läsa, att det är nästan lika bra som att sova, men jag vet inte jag. Dessutom delar jag sovrum och säng med en man som somnar så snart han lagt huvudet på kudden, men han vill ha det mörkt i rummet. Annars gruffar han.

Till frukost läser jag också, men då dagens tidning. Över lunchen läser jag den del av tidningen som jag inte hann på frukosten, eller så pratar jag med mina kollegor. (Idag ett synnerligen oväntat och intressant samtal om kristendom, ja just det ordet användes av min kollega som till min förvåning visade sig vara varmt kristen och aktiv i en frikyrka. Han blev nog lika häpen som jag när jag efter en stund klämde fram med att jag är både ateist och medlem i Humanisterna.)

Mer än så blir det inte. Nu till exempel, då middagen är undanstökad och det återstår en halvtimme till nattning, och sönerna tittar på TV (eller leker med lego, eller ritar, eller pusslar), då hade jag kunnat läsa. Men jag är lite för trött, lite för splittrad.

Detta är inget nytt. Jag har alltid läst mycket, men jag har haft perioder förr då jag läst mindre. Då Q var bebis till exempel. Eller då vi bodde i vårt hus i Göteborg och jag reste mycket i jobbet. Det enda jag orkade läsa då var inredningstidningar.

Eller så läser jag om böcker som jag läst förut, det är mindre ansträngande men ofta givande. För några veckor sedan dök jag ner mitt i Laura Ingalls Wilders Lilla huset-serie om sin uppväxt. Y ska nog få första boken i julklapp, tror jag. Det blir spännande att läsa den på svenska, mina böcker är på engelska eftersom jag bodde i USA mellan sju och tio års ålder. Det är svårt att se objektivt på dem, eftersom jag älskade dem som barn, men jag tycker fortfarande att de är intressanta. Inte minst blir jag nyfiken på personen bakom, hon måste ha varit stark och inte helt konventionell.

Igår kväll tog jag mig i kragen och bestämde mig för att börja på någon av alla de böcker som ligger på nattduksbordet. Jag skyggade för The Hare with Amber Eyes som jag tröttnade på under semestern (Semester på Sommarön! Då läser jag massor.) och grävde vidare tills jag hittade The Bleeding Heart av Marilyn French. Verkar lovande. Men inte kunde jag sluta efter ett kapitel. Det blev som det brukar.

Kära läsare, när läser ni böcker? Berätta om era läsluckor!