2013-10-09

Det måste bli bättre innan det blir sämre, eller hur var det?

Igår släckte jag halv elva och somnade en stund därefter, sov dock lätt och vaknade av att O kom och la sig, några timmar senare av att Q kröp upp bredvid mig, därefter att det blev för trångt i min säng. Flyttade över till Q:s tomma, men sov oroligt även där. Lillebror i slafen över stökade runt för att till sist vakna och klättra ner. Själviskt hoppades jag att han inte skulle se mig i Q:s säng utan gå raka vägen in i sovrummet. No such luck. Efter några timmars sparkande lyfte jag upp honom i hans egen säng. Hur han kan sova så djupt samtidigt som han snurrar och sparkar, är en gåta. Vaffö gör du så, mamma, frågade han sömnigt men utan övriga protester.

Jag hade just dykt ner i kudden igen när det tassade i hallen och en klagande röst förkunnade att det nog kommit lite kiss i din säng, mamma. Av med blöta pyjamasbyxor, in med en hög tidningar mellan lakan och lakansskydd. Var ska jag lägga mig nu? I Q:s säng syntes bara ett jättelikt berg under täcket och skymten av en svart kalufs, han somnade om direkt.

Klockan var 05:43. Jag gick ner i gästrummet och sov som en gris till prick klockan sju.

Och när Q skulle klä på sig för att gå till skolan saknades hans överdragsbyxor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar