Därför läs varenda bok

Q kom hem med en ny läsebok häromdagen. Fröken tyckte att han kunde prova med den svårare läseboken. Det förvånade mig inte ett dugg, tvärtom var jag lite häpen när hon placerat honom i gruppen med lägst läsfärdigheter. Jag misstänkte att Q inte visat vad han kunde vid läsprovet, han är ju inte mycket för uppvisningar och bedömningar.

Q har kunnat läsa, stava sig igenom texter, i mer än ett år. Men det lossnar inte riktigt. Få se om skolan lyckas intressera honom.

Hur läseboken ska väcka hans intresse är mig en gåta, men därom tiger jag förstås. Den tycks mig monstruöst tråkig. Dessutom är ungarna strängt förbjudna att läsa i förväg, vilket ger mig obehagliga ekon från min egen skoltid.

En försäkran är på sin plats här. Jag har ganska stort förtroende för Q:s lärare. Hon är ung och ambitiös. Det hon saknar i erfarenhet kompenserar hon i entusiasm. Hon jobbar och sliter och provar ständigt nya lösningar, jag uppskattar verkligen hennes attityd. Mina åsikter om läsepedagogiken håller jag strängt för mig själv.

Nå. Jag minns inte själv hur det gick till när jag lärde mig läsa, jag vet bara att jag redan kunde när jag började skolan. Sedan gick det fort. Efter en termin i ettan flyttade vi till USA och jag lärde mig språket på några månader. Den första bok jag läste på engelska var en barnbok om Helen Keller, jag har kvar den ännu. Jag läste snabbt och mycket, då som nu. Jag har starka minnen av hur det var att sitta i klassrummet och läsa de anvisade två sidorna, jag blev alltid färdig först och kunde givetvis inte avhålla mig från att bläddra framåt i boken och läsa i förväg, varpå jag ofelbart fick skäll.

Att ge de svagaste eleverna det stöd de måste få samtidigt som man tillhandahåller stimulans åt de duktigare så att inte de dör av tristess (eller hittar på bus), det är i sanning en utmaning av rang.

Idag kom ett mejl från vår ambitiösa fröken, med tips om hur man stöder barnets läsintresse. Det inleds med ett citat av Albert Einstein, om att sagoläsning ger intelligenta barn. Nå, där gör jag ett rätt i alla fall. Igår klagade sönerna över att tingens ordning alltid är densamma, varför ska du läsa och pappa natta? Därför att jag tycker att det är så roligt att läsa för er, pappa gillar det inte lika mycket, svarade jag. För det är faktiskt sant. Jag älskar att läsa för ungarna, nästan alltid. Ibland vägrar jag läsa någon bok, för att jag tröttnat på den eller för att vi läst den för ofta, eller för att den är tråkig. Jag gör det med relativt gott samvete, min älskade morfar i minne, den outtröttlige sagoläsaren, som rättade eventuella språkfel med blyerts och som vägrade läsa tråkiga böcker.

Jag skummar vidare genom tipsen och ler först självbelåtet. Läsa intressanta saker högt från tidningen, skaffa lånekort på biblioteket, förmedla ditt eget läsintresse. Check, check, check. Men sedan blir jag vemodig. Hur ska man hjälpa de barn vars föräldrar kanske inte ens läser de här mejlen? Eller som gör det, men snabbt får dåligt samvete över allt de inte kan, orkar eller hinner, och avfärdar det hela?

Ibland jämför jag mig med föräldrar till Q:s kompisar eller till andra barn i klassen, och undrar om min inställning är för laid-back. De är så... på. Borde jag peppa honom mer, oroa mig mer? Pusha mer?

Men så tänker jag att herregud. Han kommer att klara sig utmärkt. Jag är skyldig honom det förtroendet. Och gör han inte det så älskar jag honom i alla fall. Och vi finns ju här, bägge två, redo att hjälpa om det behövs. Det tror jag att Q vet.

Simma kan han ju nu, till exempel. Enligt O som var med på simskolan igår är Q duktigast i gruppen och övar sig redan på att dyka från kanten. Och jag som oroade mig förra året, alldeles i onödan.

Ikväll ska Q och jag göra i ordning ett paket. Till hans gudmor och hennes små flickor. Q:s gudmor som köper de bästa presentböcker man kan tänka sig. Som älskar fantasy och läsning. Men den här underbara boken tror jag inte hon har upptäckt och jag är säker på att hon kommer att tycka lika mycket om den som vi gör.

(Tips om barnböcker om adoption finns som en kommentar under ett inlägg längre ner!)