Fyrväckarnatt. Q kom över till oss varpå jag förstås vaknade. Y gallskrek, jag tröstade och fick honom att somna om i Q:s tomma säng. Någon timme senare kom han över till oss varpå jag vaknade av att det blev för trångt och flydde till just det, Q:s tomma säng. Hade just somnat om då innehavaren av den tidigare tomma sängen väckte mig med beskedet att han blödde näsblod.
När väckarklockan ringde var ingen av oss pigg, kan jag säga. Q inledde dagen med att ligga i sängen och skrika. Sedan tog han god tid på sig att äta frukost, tre kvart. När jag bad honom skynda sig förklarade han avmätt att man minsann kan komma till fritis hur sent som helst. Mitt sura svar att jag har ett jobb att sköta imponerade inte stort på honom.
Jag kom sent hem till två gråtande barn och en arg och trött pappa. Klockan var då närmare halv nio och nattningscirkusen hade pågått en stund. Nu, två timmar senare, har de sovit i en knapp timme. Hur många gånger jag hann explodera och skälla på dem vill jag knappt tänka på.
(Skälla? Varför då? Ja, till exempel då Q kommer rusande från det släckta rummet - med odygd lysande ur ögonen, men det noterade jag inte då - och rapporterar att Y ramlat från överslafen. Gråter han, frågar jag. Ja, han ligger under mitt täcke och gråter. Kvävda ljud hörs, jag lyfter oroligt på täcket, beredd att trösta, och finner en förtjust skrattande Y. Lurad!)
Ja, ja. This too shall pass. Nu ska i alla fall jag gå och lägga mig.
Hej!
SvaraRaderaJag har själv två hysteriskt dåligt sovande barn, det jag dock inte för mitt liv kan förstår är varför ni inte delar på er när det är/varit som värst så att åtminstone en av er får sova ut? Ta in på ett billigt hotell, åk hem till nån vän, men dela på er. Det är ju ingen prestigefråga, man måste sova. Punkt. Och om det som krävs är att dela på sig för en natt el två, då tycker iaf jag att det är att göra något åt saken ist för att bara skriva om hur jobbigt det är.
Det finns lösningar, och den här var den som räddade mitt förstånd nör det var som allra värst. Det, och att vi tog varannan natt-OAVSETT vad man hade planerat dagen därpå.
/Sandra
Nu är jag lite grinig (sömnbrist, andlig baksmälla från semestern) och blir grinigare ändå av kommentarer som den här.
SvaraRaderaFörst: jag skriver vad fan jag vill. Det är nämligen min blogg. Strunta i att läsa om du blir provocerad.
Sedan: sömnstrulet har varit en del av vårt liv sedan 2010, vilket torde vara uppenbart för en någorlunda uppmärksam läsare. Vi har försökt det mesta, och situationen blir stadigt bättre. Just nu genomlever vi en tillfällig dipp som beror på att barnen kommit in i en helt annan dygnsrytm under semestern. Men också det är på väg att ordna sig.
Ta in på billigt hotell alternativt sova hos en god vän är usla lösningar för just oss. Kul att det funkade för er, grattis, men för oss funkar det inte.
Hur vet du det? Uppenbarligen har ni inte provat det mesta. Och jag har haft sömnproblembarn sedan 2008 och läst om dina nästan lika länge känns det som.
SvaraRaderaVarför är det så farligt att dela upp sig? Ni vuxna måste ju orka.
Förstår inte alls varför du hugger så på förslaget el ens varför du tog illa upp. Det är ett jättevettigt förslag. Men som du själv säger, du är väl trött.
Vet du vad. Nu är jag av olika anledningar både piggare och gladare, men jag blir ändå lätt irriterad på det du skriver.
SvaraRaderaGenom åren har jag fått massor med tips och råd från läsare, ibland efterfrågade, ibland inte. En del råd har varit vettiga och hjälpt mig, en del inte. Några helt uppåt väggarna. De gånger jag har blivit irriterad är inte särskilt många, de har det gemensamt att kommentarerna inte har hållit en respektfull ton.
Alltså, för att vara övertydlig, man får gärna kritisera, ha synpunkter, komma med råd, men då göra det på ett trevligt sätt. Inte skriva att man för sitt liv inte kan förstå varför vi inte delar upp oss (vad vet du om det?), kritisera mig för att jag skriver om problemen istället för att lösa dem, raljera om att jag gjort det sedan 2008, påstå (på ett lätt mästrande sätt) att vi uppenbarligen inte provat tillräckligt många lösningar.
Och händelsevis så är de förslag du anför inte bra för oss. Vi delar upp oss ibland, O sov i Q:s säng senast häromnatten, jag sover i gästrummet ibland. Men hotell eller kompis skulle inte fungera.
Jag å min sida förstår inte varför det är så provocerande för dig att läsa om våra sömnbekymmer. Det finns gott om rosenröda mammabloggar, där allt är fint och problemfritt. Läs nån av dem istället.
Innan jag hunnit läsa Helgas svar så reagerade jag starkt på just tonen i kommentaren ovan. Den är inte ok.
SvaraRaderaTack!
RaderaHelga
SvaraRaderaJag har läst din blogg jättelänge och oxå alltid gillat ditt sätt att skriva, men ja, jag blir lite provocerad av att läsa om ett, för er, ständigt återkommande problem, som jag dessutom vet av egen erfarenhet, kan orsaka mycket skada, men det kommer liksom aldrig någon lösning.
Jag ville faktiskt bara väl med mitt råd och eftersom du skriver att det jag hade att föreslå inte funkar för er förutsätter jag såklart att det är så och hoppas för er skull att sömnsituationen blir bättre med tiden! Jag bloggar inte själv, men jag kan tänka mig att det kan kännas mästrande när människor man inte känner "lägger sig i" men det är väl baksidan av att vara anonymt offentlig.