Det man med rätta kan mästra mig om är att jag borde gå och lägga mig tidigare på kvällarna. The story of my life. Det senaste året har även O lagt sig till med vanan att sitta uppe sent.
I förrgår morrade jag åt honom att komma och lägga sig, för nu skulle jag göra det och ville inte bli störd. (Både inkonsekvent och orättvist, hur många kvällar har inte jag suttit uppe långt efter honom?) Jag hade hunnit slumra till när han la sig, vaknade men blev för en gångs skull inte sur. Annars avskyr jag att bli väckt när jag just somnat, enda undantaget från min annars osvikliga förmåga att somna om.
Vi tog tillfället i akt. När lusten faktiskt gör besök gäller det att fånga den i flykten, vad fan klockan än blir. Men gudars vad trött jag var nästa morgon.
Gårdagkvällens nattningscirkus nådde nya höjder, särskilt Y kämpade länge. Utmattad efter detta somnade jag bom tvärt halv elva, hjälpt på traven av en halv sömntablett. Vaknade endast en gång på natten, då Q kröp upp bredvid mig, Y stannade godhetsfullt i egen säng ända till morgonen.
Idag känner jag mig som en ny människa. Med en ny idé dessutom, ikväll ska Y faktiskt få en slurk Lergigan för att somna. Han behöver verkligen hjälp att somna just nu, liksom jag själv.
Låter som rätt två av tre. Man ska inte underskatta rock 'n roll, men det kommer högst på andra plats. Är lite avis faktiskt, eller snarare inspirerad!
SvaraRaderaTrevligt om jag kan inspirera! Ibland blir man banne mig själv förvånad. För att inte tala om hur förvånad maken blev, stackars man.
SvaraRadera