Men idag fick jag en liten present, en gnistrande skimrande juvel i form av en morgon tillsammans med mina barn och deras fader.
Fadern gick upp tidigt och besiktigade bilen, vilket var mycket snällt av honom. (Bilen är skriven på mig och det är jag som använder den mest.) Sedan gjorde han varm choklad till sina pojkar innan han hastade till jobbet. Så snäll är inte jag, eftersom min kladdtolerans är väsentligt lägre.
När jag kom upp från duschen, redan lite stressad, redo att purra två små sjusovare, var det bara en som sov. Lillebror sov sött i storebrors säng*, storebror låg bredvid och smekte lillebror över håret. Ibland slår de nästan ihjäl varann, när de inte retar livet ur varann. Men de älskar varann, också.
Chokladen intogs faktiskt utan minsta spill och mackorna gick åt utan alltför mycket tjat. De sista minuterna före avfärd iscensatte de en fridsam lek med gosedjur och babydockor. Storebror hjälpte lillebror med skorna när vi skulle gå.
Promenaden till skola och dagmamma är oftast en av de bästa stunderna på dagen. Då vi i våras bodde i sommarstugan medan avloppet renoverades, saknade jag verkligen de där promenaderna. Vi pratar inte lika bra i bilen som när vi går.
Ännu en reflektion: jag har inget emot att lämna barnen på morgonen, trots min morgontrötthet. Men O avskyr att lämna, han vill hals över huvud ge sig iväg till jobbet. Å andra sidan tycker jag att det är hopplöst jobbigt att hämta, att komma hem med griniga barn och eget blodsocker i tårna, att börja fundera på matlagning och disk och tvätt. Vi borde verkligen justera vårt schema lite bättre så att den som är mest lämpad för uppgiften också gör den.
Och en tredje, på köpet. Jag begriper inte varför jag är så trött nu. Hela veckan har jag ansträngt mig för att komma i säng på kvällarna. Måndag och tisdag somnade jag redan före elva vilket är ovanligt. Onsdag och torsdag blev det förmodligen bortåt halv tolv. Uppstigning alla dagar mellan halv sju och sju. Det är så jävla tråkigt att gå och lägga sig tidigt, och om jag ändå inte blir piggare av det, vad är poängen? Ytterligare en vecka ska jag experimentet tidig sänggång få.
*Femtonspelet sova säng i Helgafamiljen såg inatt ut som följer: Q till min säng, jag till hans. Y vaknar och skriker och kommer över till mig. O går som sagt upp tidigt, jag lägger mig i hans tomma säng.
Det gör mig alltid särskilt glad att se en mamma eller en pappa på väg till eller hem från dagis/skola med ett eller flera barn i frejdigt samspråk. Det är bland det finaste som finns, tycker jag!
SvaraRadera