I övermorgon åker vi. Imorgon ska det regna, jag ska måla gavel, O ska åka som en skottspole (vad fan det nu är) mellan Sommarön och tippen med en massa gammalt skräp. Ungarna ska antagligen springa i vägen för oss båda och hitta på jävelskap.
Ikväll fetdeppar jag. Det är bara att erkänna. Vistelsen har varit bra, tidvis fantastisk, tidvis lite jobbig men inte värre än väntat (ja, det är fullt möjligt för ett äktenskap att dö renoveringsdöden. Tack och lov att vi inte ständigt bebor våra renoveringsobjekt!). Och nu är den snart slut. Det dröjer ett helt år till nästa gång.
Visst vet jag att det kommer att vara ljuvligt skönt att vakna i min egen säng i radhuset på torsdag morgon. Jag vet också att sommarroligheterna inte är slut än, i helgen ska vi åka till Kolmården med två andra familjer, goda vänner. Halva augusti är kvar, med minst ett par stughelger.
Men ändå. Livet är kort, evigheten är lång. Förgängligheten och döden nafsar mig i hasorna.
(Något lite har detta att göra med att jag lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat och läst Vägen mot Bålberget. Båda utomordentligt bra men sorgliga.)
Skottspole har man när man väver, tror jag...... 😉
SvaraRaderaMjo, jag har tänkt blogga lite om att jag gillar augusti... i teorin. Men det är mycket vemod, mycket påminnelse om att lev justjustjust nuuuuuu för om två dagar börjar vardagen/tar sommarvärmen slut/har alla mogna hallon ramlat av... Man har ångest för att man kommer att få ångest när det blir höst. I praktiken har jag av och till lite svårt för sensommar.
SvaraRaderaJag var där i söndags, i depplandet alltså, nu är jag på jobbet och trivs. Lycka till!
SvaraRaderaTack för sympatin!
SvaraRaderaAlltså, det här är ett ålderstecken. Förr gillade jag augusti mer än juli. Vilket förstås hade att göra med att vi ofta tog semester i augusti eller juni och jobbade i juli när alla andra var lediga. Det kan vi inte göra längre på grund av barnen. Jag intalar mig själv att jag i gamla tider tyckt att sommaren bara precis börjat såhär års.
Men här ute på Sommmarön är årstidens växlingar svårare att bortse från. Det är väldigt mycket mörkare på kvällarna nu än när vi kom hit för dryga tre veckor sedan. Mörkögda augustinatt, ja verkligen.
Nu ska jag återgå till att betrakta himlen och fundera på om regnmolnen drar hitåt eller inte och om jag isåfall vågar gå ut och måla. Det är svalare idag, inte riktigt badväder. Fast å andra sidan måste jag ju nästan bada när det är sista dagen.