Vi har fått några fantastiska veckor på Sommarön. Det är här man ska vara under en värmebölja, för det blir aldrig för varmt. Någonstans fläktar det alltid, och om inte annat kan man gå den korta biten ner till bryggan och piren och svalka sig med ett dopp.
Snabbt blir vädret till något att räkna med, så att man blir förvånad och lite irriterad när man väcks en morgon av att regnet trummar på taket. Med sedan blir också det ett äventyr. Vittja krabbtinan går bra i regn, vi har alla rejäla regnställ. Åskan dundrar och väcker mig på natten, men resten av familjen sover lugnt. Nästa dag skiner solen igen.
På samma sätt blir jag först förvånad när jag kommer ner till piren för ett middagsdopp. Brännmaneter! Vi har knappt sett en enda hittills, men igår blåste de tydligen hit. Men också detta hinder övervinns, Y står på bryggan och håller utkik medan jag guppar i vattnet, simma vågar jag inte, men vattnet är så skönt att jag aldrig vill gå upp.
Lunken. Det tog någon vecka att komma in i den, att vänja sig, att dra ner på tempot. Först ville jag fylla varje dag med nya saker, upplevelser, utflykter. Men nu är jag ganska nöjd med att varje dag är ungefär likadan. Jag skrapar gaveln, badar, går en promenad, badar, diskar, badar igen. Springer en runda ibland, badar. Lyssnar på nedladdade program och poddar på mobilen. Läser, läser, läser. Badar.
Sjung Sol vind och vatten, ber pojkarna, så det gör jag.
Sol, vind och vatten
Höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av.
å - det är så där sommar ska vara!
SvaraRaderaTänk att den kan vara så när man är vuxen också.
Och vilken perfekt kombination - en mamma som vill guppa i vattnet och en pojke som vill spana efter brännmaneter. Jag misstänker att det inte är ett uppdrag man kan rekrytera vem som helst till...