Lillebror lejonhjärta

Det var cirkus hemma imorse. Själv var jag på dåligt humör över den (inte oväntat) stinkande skittunnan i badrummet, den förtjänar inte att kallas mulltoa, skittunna är vad den är, samt det allmänna böket i att sakna dusch, tvätt-, disk- och blaskmöjligheter.

Efter en ganska stökig frukost blev Q och Y plötsligt jätteduktiga. De tittade ut, konstaterade att det regnade och började klä på sig regnkläder och stövlar. Snart stod två galonfigurer i hallen, redo att fronta ruskvädret. Själv var jag fortfarande vid tandborstningen.

Denna idylliska situation vändes snabbt i kaos då Q tittade ut ännu en gång och såg att det slutat regna. Då ville han - helt logiskt - inte ha regnkläder längre utan började plocka av sig dem. Våra vädjanden/uppmaningar/barska order om att behålla dem på hörsammades inte.

Jo förresten, de hörsammades visst. På så vis att Q blev arg och började kasta stövlar omkring sig. Sedan tror jag O blev arg varpå Q blev ännu galnare och skrek ännu mer. Grannfamiljen som ansvarade för dagens lämning kom och ställde sig och begapade skådespelet. (Deras barn blir aldrig galet arga, de surar i timmar istället.)

Medan det skreks och brottades i hallen försökte jag göra mig klar för att kunna komma ut ur huset med skrikaren fortast möjligt. I kakofonin urskilde jag plötsligt också Y:s röst, och vände mig om. Vanudå, varför lägger han sig i bråket?

Jo, modige lillebror uppfattar att hans älskade storebror är angripen. Visserligen är angriparen den älskade pappan, men lillebror tvekar inte i att välja sida. Han bankar och slår på pappas ben och ropar åt honom att släppa, ömsom ropar han på mig: "Mamma, Q vill ha dig! Mamma, kom till Q!".

Cirkus, som sagt. Det lugnade sig så småningom. Jag lovade att följa Q till skolan fast det inte var tänkt så. O morrade först om att nu lär han sig ju att han kan skrika sig till saker.

Fast det kändes inte riktigt så. Extra tid med en förälder kan man faktiskt få skrika sig till, särskilt som vi inte sågs alls igår kväll, jag var borta och sjöng. Q nickade med emfas när jag frågade om han känt sig missförstådd. Men vi drar faktiskt in speldagen idag, fortsatte jag, det är inte okej att skrika och kasta saker. Q nickade igen och verkade tycka att det var en rimlig konsekvens.

Såg du hur Y ville försvara dig? Han stod verkligen på din sida. Q nickar för tredje gången.

Lillebror Lejonhjärta kikar upp på oss under cykelhjälmen och ler förtjust.