Förkylningen biter sig fast. Jag höll Y hemma igår men det visade sig att den som verkligen behövde vara hemma var jag själv. Jag snorar och hostar. Det har varit en jävla vinter ur sjukdomssynpunkt, jag vet inte när jag sist hade så många förkylningar.
Av den planerade gemensamma träningen med barnen i lekrum och efterföljande lunch på lokal blev alltså intet. Men O kom iväg och tränade själv. Och han behöver det.
Barnen leker i solen. Q är lycklig över sin nya cykel. Y är också lycklig eftersom han anser att han numera äger två cyklar, sin egen springcykel (småbarnscykel utan pedaler) och Q:s gamla, som är alldeles för stor och tung för honom.
Själv har jag konstaterat att det sedan länge planerade och emotsedda sjalprojektet (jag pratar stickning nu) måste läggas på is eftersom de färger jag valt blev alldeles för skrikiga tillsammans. Men eftersom garngömman är långt ifrån tom får jag tillfälle att börja på ett par tofflor som jag tänkte deponera på Sommarön. Golvet där är kallt.
Eftersom jag sagt åt annannan att lyssna på Billie och Lester, gör jag det själv. Och sjunger. Och konstaterar att en liten förkylning inte gör så mycket när det är Billielåtar man sjunger.
Men nu är det dags för lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar