Det är en sak jag alldeles har glömt berätta om. Q har fyllt sju (jo, det har jag nämnt) och ungefär samtidigt försvann sexårstrotset som genom ett trollslag. Jag tror att införandet att stjärnor för att begränsa spelandet har en del med saken att göra.
Plötsligt är han så stor. Klok, förståndig, mogen. Sådan som han enligt uppgift hela tiden har varit i skolan är han också hemma. Visst blir han arg, visst har vi våra duster, visst bråkar vi. Men han kan numera skärpa sig och behärska sig och åstadkomma vändningar i bråken på ett imponerande sätt. Faktiskt så är det inte ens alla vuxna som klarar det.
Nu är det svårt att tro att det bara är korta månader sedan jag skrev det här.
(Uppdaterad: Bara för att jag skrivit detta blev det förstås jättebråk när datorn skulle stängas av vid läggdags. Men vi blev sams, och nu sover de.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar