Jag får en dryg halvdag ledigt, oväntat, som en present. För när jag har fyllt min enda flyttlåda med block, pennor och datorprylar och hjälpt herr Snäll en stund med att skruva ner hyllplan i hans rum, och sprungit i vägen för alla flyttkarlar som myllrar överallt (samt noterat att de inte är flyttgubbar utan snarare flyttpojkar, unga, muskulösa och ganska vackra flera av dem, börjar jag bli gammal och gumsjuk månne?), då säger herr Snäll åt mig att åka hem.
Så det gör jag. Men sedan åker jag ner på stan. På tunnelbanan gör jag vissa efterforskningar på mobilen. Sedan ringer jag pappa och stämmer träff med honom några timmar senare.
Lunch äter jag på det enda ställe i Stockholm (enligt egen uppgift) som serverar uteslutande raw food. Det är gott, särskilt röran som består av babyspenat och mixad blomkål. Sedan promenerar jag över halva Söder till en second-hand-affär som rekommenderats mig av mina körkompisar. Där kan man hitta utstyrslar till vår konsert med sjuttiotalstema. Och det gör jag faktiskt också, en blommig hellång - verkligen hellång även på mig - kjol. Den sympatiske affärsinnehavaren myser när han plockar fram ett par blomformade rosa örhängen som han tycker att jag ska ha också. Till den kjolen, och mot ditt mörka hår!
Sedan promenerar jag ännu en bit, och därefter tar jag bussen. När den kör över Västerbron tittar jag ut i grådiset (det regnar faktiskt något lite, hurra!) och tänker. Jag har fått promenera några timmar för mig själv på nya stockholmsgator. Jag har hittat två vackra saker. Jag är på väg att träffa pappa. Lyckligare än så här kan jag inte bli.
Just som jag tänkt tanken stannar bussen och en äldre dam kliver på, framför sig föser hon en ung man. Båda hejar frejdigt på chauffören. De sätter sig och hejar ännu gladare på en kvinna med lysande rött hår, en vän tydligen. Den rödhåriga sätter sig mittemot dem, jag kan inte låta bli att iaktta henne. Hela hon strålar mot den unge mannen, hon pratar ivrigt med honom. Han är antingen utvecklingsstörd eller har en CP-skada, jag kan inte avgöra vilket. Men att han är älskad, omhuldad och respekterad är det inget tvivel om. Han har en snygg grå jacka och välmatchande randig mössa och halsduk.
Världen är en bra plats att leva på. Just här och just nu.
Tack, tack, tack för att du svepte bort mig ur vardagsstressen och tröttheten med detta inlägg!!
SvaraRaderaVilket fint tyg. Maxikjolar heter väl sådana där? Kanske en svår modell att bära utanför utklädseln, men tyget behöver inte maskera sig!
Fint inlägg! Blev glad-varm av det!!!
SvaraRadera//Jenny (läsare sen länge men dålig på att lämna avtryck)