...it's gonna be a bumpy night.
Jag bara förbereder mig, reder mig, reder mig, jag bara förbereder mig, reder mig.
Hukar vid datorn istället för att gå och lägga mig som en vettig människa, för gudarna ska veta att jag behöver varje minuts sömn jag kan få. Natten som gick var för jävlig.
Igen.
Fast natten till igår sov jag ensam i Q:s säng, bakom stängd dörr, utan att vakna en enda gång. Himmelskt.
Y var hopplöst svår att få att somna och har redan vaknat gallskrikande en gång. Trots Lergigan.
Ja, det var bara det.
Klockan är 22:16. Godnatt.
(Det sista var ironi.)
Å, ÖKEN. Hur blev det?
SvaraRaderaMin pojke vaknade en minut över fem i morse. Men eftersom jag i tisdags sov middag i nästan två timmar, och sen tillbringade natten i mormors (i och för sig sjukt obekväma) bäddsoffa, fick jag inte psykbryt. I stället låg vi och myste, viskade och fnissade till halv sex när han gick ner till tv:n. Jag snoozade en stund, sen gick jag upp, duschade och fixade frukost till mig själv innan jag väckte M.
06.50 gick jag hemifrån, jag var på jobbet före åtta. Jag var här först av alla och jag känner mig PIGG. Så ovan känsla!
Skulle det funka att du sover i pojkarnas rum varannan natt, helt enkelt?
Kram!
Det gick bra! För mig, det vill säga. För jag smet helt skändligen och kröp ner hos Q, Y fick ligga och sparka och skrika hos O. Stackars O är nästan ett vrak. Å andra sidan tror han att detta är övergående, att Q hade en liknande period, det är bara att bita ihop osv, medan jag får panik och frenetiskt letar lösningar.
SvaraRaderaIkväll hade jag tänkt ge Y Lergigan men glömde. Men jag ansträngde mig verkligen för att göra nattningen mysig och trevlig, det känns som att Y stökar mer de nätter då vi bråkat vid nattning. Han somnade snabbt, faktiskt.
Inatt sover jag i min egen säng igen, så får vi se hur det blir.