Jo, och så en annan sak också. Angående jobbet alltså. Nu har jag varit konsult i fyra månader, och två saker framstår som fullkomliga mysterier för mig.
1 Det verkar stämma att konsulter i allmänhet är tämligen sociala, ambitiösa och drivande personligheter med framåtanda (undantag finns naturligtvis!). Bland mina kollegor i projektledargruppen på konsultföretaget finns flera inspirerande och imponerande bekantskaper. Hur i all världen bär sig dessa personer åt för att överleva de perioder de sitter hemma på kontoret utan uppdrag? Vissa har gjort det i månader. Själv höll jag på att bli knäpp redan efter tre veckor.
2 Det heter ju att ett konsultföretags främsta tillgång är dess personal. Vidare heter det att vi som jobbar på just mitt företag är någonting alldeles extra. Vi är vansinnigt kompetenta och excellenta på alla sätt och vis. En stilla undran: när erbjuds det möjlighet att utöka denna fantastiska kompetens? Sitter man på bänken mellan uppdrag blir man inte påkostad några kurser, för då kostar man ju pengar som det är. Och sitter man ute hos kund i uppdrag ska man givetvis jobba och debitera så mycket som det bara är möjligt.
Sånt kan man grunna på när man är understimulerad.
1) beats me! har bara varit oallokerad en förmiddag under mina fjorton år (skryt-skryt) som konsult och jag minns fortfarande hur galaktiskt lång den förmiddagen var. Läste ditt och datt om ingenting som inte hade någon helst verklighetsförankring. och så hör man folk som suttit månader på bänken och som ändå måste sitta på kontoret och låtsasjobba 8 h om dagen.
SvaraRadera2) den enda faktiska kompetensutvecklingen ligger i att ha bra uppdrag. kurser går man för att ha kul och koppla av, men i grunden är de ganska meningslösa om man inte kan använda det man läst inom några veckor (iallafall inom mina områden). entropin för minnesbortfall är tyvärr oftast rätt hög. men detta ska du förstås inte tala om för ditt konsultbolag. iofs så kanske det kan det vara användbart med kursdiplom för att fylla i buzzwordlistan för att få uppdrag.
Nä, du har rätt, nr 2 är ju inget mysterium alls egentligen utan bara ett bevis på att snacket om evinnerlig kompetensutveckling är bullshit. Jag håller iofs med om att bra uppdrag är den bästa utvecklingen, men om man inte får bra uppdrag då? I mina kretsar bubblas det en del om certifiering också, vilket jag mestadels avfärdar som blaj, men inte helt och hållet. De 20p projektledning jag läste på CTH för snart tio år sedan (yikes!) var oerhört nyttiga. Svaret på frågan är förstås (och det visste jag ju innan) att kan man tänka sig att läsa på kvällar och helger så uppmuntras det förstås. Men den lusten saknar jag.
SvaraRaderaFråga 1 däremot är faktiskt ett mysterium.
Jag är konsultchef på ett it-konsultbolag, men har inte direkt några svar på dina frågor för det. Det är ungefär samma frågor som jag själv ställer mig, och ärligt talat undrar jag varför konsulterna går med på nr 2.
SvaraRaderaHär förväntas alla tycka att uppdragen är tillräcklig kompetensutveckling och att all tid ska gå till fakturering. Vill du göra något annat - som gå på interna möten (vilket inte är frivilligt egentligen), kompetensutveckla eller så, så förväntas du göra det på kvällstid och oftast på fritid.
Sa jag förresten att jag söker nytt jobb, för att jag har tröttnat på att försvara den inställningen..? ;)
Utbildning och kompetensutveckling, ja.
SvaraRaderaMånga i min omgivning resonerar också så att arbetet är kompetensutveckling nog. För mig är det inte riktigt så, jag behöver det mer reflektiva engagemanget också, inte bara rusa på.
Har ju gått pedagogisk utbildning som krav för att få docentkompetens. Rätt många på den kursen var motvilligen där för att de var tvungna till det, och övertygade om att ha handlett många studenter är utbildning nog. Det ena ersätter inte det andra, tycker jag.
Det är viktigt att utbildning och kompetensutveckling är väl integrerad med det man arbetar med liksom ML anför ovan. Men det kan fungera både framåt och bakåt i tiden, tycker jag. Det var för mig nyttigt att i pedagogikkurs bearbeta problem jag haft - det gav mig redskap att mota motsvarande problem i grind längre fram. Det är en fördel att ha mött problemen innan man arbetar med lösningarna. När man arbetar med kompetensutveckling som yrkesverksam är det väl nästan oundvikligt, förstås.
Jag funderar starkt på att läsa projektledning på distans nästa läsår - det är en pusselbit som saknas mig vad gäller formell kompetensutveckling.