Jösses flickor. Idag har Y och jag träffat en alldeles förtjusande äldre barnläkare. Han inledde besöket med orden: Jag förstår att du har en historia att berätta.
Jo, det hade jag ju. Jag drog alltihop från början. Y är adopterad, kom till oss vid elva månaders ålder, är dessutom prematur, född i vecka 28. Han har alltid sovit dåligt. Sedan vi fick honom har det hänt tre, kanske fyra gånger att han sovit natten igenom utan att vakna. Första halvåret kunde han vakna femton gånger per natt. Nattskräcken yttrar sig så att han skriker och är arg, men vägrar låta oss komma nära och trösta. Det är nästan alltid mer än en attack per natt. Attackerna kommer efter att han har sovit ett par, tre timmar. Framåt tre-fyratiden på morgonen avtar de, och han sover lugnt och djupt.
Han lyssnade, och sköt in några frågor. Och sa sedan så här:
Det man gör är att skriva ut en gammaldags allergimedicin, Lergigan. Att ge honom det i två veckors tid någon gång ibland för att ni ska få sova ut och återhämta er, ser jag absolut inte något problem med. Det är oftast föräldrarna själva som känner starkast motstånd mot att medicinera. Ni har kämpat länge med det här. Förmodligen kommer nattskräcken att försvinna av sig själv i fyraårsåldern. Att den har varit värre på sistone har helt säkert med influensan att göra.
Sedan tittade han småleende på Y och sa, du verkar stark och frisk. Jaha, svarade Y.
Det är så outsägligt jävla skönt att äntligen bli tagen på allvar och inte bli avfärdad eller tjatad på att lägga Y i egen säng eller köra femminutersmetoden. Äntligen. Och. Varför gjorde vi inte detta tidigare?
Nå. Det återstår att se om medicinen hjälper. Men bara att bli sedd och lyssnad på räcker långt.
Heja!
SvaraRaderaLergigan är använt på barn i urminnes tider, men det har ni säkert tagit reda på själva.
Jag har ju provat det mesta på mig själv, och de är verkligen milda men lite lugnande. Hoppas verkligen att de get effekt.
Jag håller tummarna! Även jag medicinerades med Lergigan...men snedtände totalt och var ovanligt glad och pigg hela natten. Jag hoppas för er allas skull att Y sover som en stock!!
SvaraRaderaLergigan skrivs ut till gravida mot illamående också. Själv tar jag dem mot åksjuka och somnar så sött. Har faktiskt använt dom för att få sova på natten också och de funkade utmärkt. Nu är jag visserligen vuxen men skulle inte tveka att ge dem till min son om jag var i er situation.
SvaraRaderaDet låter vettigt att prova, skönt att det togs på allvar. / Stella
SvaraRaderaVad skönt! Min dotter har också haft enorma problem med sömnen och jag vet hur desperat man kan bli som förälder. Det hela gick över med tiden (vid 4-årsåldern ungefär). Men jag minns min förtvivlan när en läkare sa till mig: det finns inga friska barn som inte sover tryggt. Jag var så ledsen, att det skulle vara något fel på henne. Men det var det inte.
SvaraRadera/Mamman
Jag drömde mycket mardrömmar som liten. Vet inte om det var tillräckligt mycket för att störa mina föräldrars sömn (troligtvis) vilket gjorde att jag sov i deras säng tills in på skolåldern. (Herrejestanes! Jag skyller på att jag är adopterad ;))
SvaraRaderaSjälv hade jag blivit vansinnig, både på att bli väckt och på samsovandet så jag är mycket ödmjuk inför sömnproblematik. Hoppas verkligen att både ni och Y får lite ro att sova nu.
Men gud så skönt att få hjälp. Håller alla tummar för att det fungerar!
SvaraRaderaSå skönt.
SvaraRaderaOm man visste att man fick prata med en vettig doktor skulle man dra sig mindre för att söka hjälp. Så det är väl inbyggt i systemet att man inte kan veta det...
Åhhh, så nyfiken på hur det har gått!! Håller tummarna och ser fram emot det inlägget. :)
SvaraRaderaMia