Hur man hanterar sig

Mitt handledande av mig själv når nya höjder (tacka fan för det, jag är ändå fyrtiotvå år fyllda).

Det är söndag eftermiddag och jag har varit och tränat på förmiddagen. Q är med en kompis på teater, Y skrek i en timme över att han inte fick följa med, men tröstade sig sedan och är nu och hjälper sin fader att handla mat, iförd Spindelmannenslängkappa.

Jag har duschat och ätit lunch, och tänkte först passa på att göra en gigantisk kopp kaffe (älskar min julklapp Nespressomaskinen) och läsa söndagstidningen och verkligen njuta av tystnaden. Men så tänkte jag om. Min att-göra-lista för dagen innehåller ett antal punkter, somt tråkigt (bädda rent i sängarna, städa köket), somt roligt (rita en siluett av Y att sätta upp på pojkrumsdörren, sy en extra förstärkningssöm på framkanten av min nyligen uppklippta mönsterstickade färgexplosion till kofta), men den allra tråkigaste är att betala räkningarna.

De är nu betalda, utom två som jag måste fråga O om, de är relaterade till bostadsrättsföreningen och Sommarön.

Tänk så gott kaffet kommer att smaka nu.

Uppdaterad: Jag fick inte fika i tystnad, utan med en oupphörligt pratande Spindelman. Men det var ännu trevligare.