Anteckningar från en allhelgonahelg

Är lite låg till humöret utan synbar anledning. Ericssons storvarsel, den vikande konjunkturen, en gryende förkylning, två kvällar med Q-bråk. Egentligen är det ju petitesser som lätt borde uppvägas av att Obama vann valet, att jobbet går bra, och att båda ungarna slutade bråka och gapa när de fick rulla chokladbollar med müsli (istället för havregryn) i strössel (istället för kokosflingor).

Dröjer vid den gångna helgen, som var bra. Anteckningar att plocka fram och minnas när humöret är lågt.

Fredag. Ledig från jobbet, svärmor på besök. Alltså får jag sova lite längre än vanligt. Maken åker till jobbet, vi andra äter frukost och ger oss sedan ut på utflykt. I dagens DN har jag hittat en pytteliten annons, ett för mig tidigare okänt leksaksmuseum. Det blir inget annat än en braksuccé. Playmobil, lego, Barbie, smurfar, McDonalds-leksaker, och en uppsjö övriga gubbar, allt utställt i låga montrar. Treårige Y och sexårige Q är lyckliga i över två timmar.

Därefter lunch på Citykonditoriet. Ett riktigt gammaldags kondis, som serverar smörgåsar med skivad leverpastej eller med ägg och ansjovis. Som har riktiga chokladbiskvier men absolut inga muffins eller macarons. Samt guldstuckatur i taket.

Nästa punkt på agendan: lek på lekplats. Länge och väl. Q går armgång i klätterställningen och klänger utanpå den rörformade rutschkanan. Han är vig och stark, och jag blir glad när jag ser honom. Y följer efter så gott han kan, som den trogne lillebror och vapendragare han är.

När barnen är genomlekta och modern och farmodern genomfrusna sätter vi Y i vagnen och tar Q i handen och promenerar en bit i stan innan vi tar tunnelbanan hem. Någon timme senare kommer O hem, glad och nytränad, och tillagar en delikat middag.

(Det jag inte nämner ovan, men påminns om när jag skriver är: bråket med Y på kondiset, bråket med Q inför att lämna lekplatsen, bråket med Y över middagen, sitta still på stolen är inte hans bästa gren.)

På lördagen åker vi ut till sommarstugan för absolut sista gången i år. Jag gräver ner lavendelplantor och tömmer alla krukor, O och svärmor planterar narcisslökar i gräsmattan. Sedan åker vi till tippen med resterna av det gamla köket som O bytte ut förra sommaren, och som av oförklarlig anledning blivit stående och ruttnat under en presenning.

På söndagen gör vi ungefär samma övning, men hemma på radhusgården. Tömmer alla krukor, bär in utemöblerna, svabbar av trädäcket, klipper övervuxna buskar och klängväxter.

Att röja undan dåliga samveten och att samtidigt snygga till omgivningen är världens bästa terapi.

Kvällen och helgen avslutas med ett gemensamt träningspass medan farmor passar barnen. De är övertrötta och ganska griniga när vi kommer hem, men somnar snabbt.

Bättre kan det knappast bli. Och nu är det fredag igen.