Det snackas mycket etnicitet i helgahushållet nu.
Igår kväll ringde det på dörren, och tre mycket verserade tonårspojkar frågade om vi ville köpa julkort och därmed hjälpa till att finansiera deras klassresa. Det ville vi inte, vilket accepterades med största grace och vi tillönskades en trevlig kväll. Pyjamasklädde Q hade kikat under min arm, och vände sig till mig med strålande ögon: "tror du att de var koreaner?". Det trodde jag nu inte, snarare hade killarna sitt ursprung någonstans i Mellanöstern. Men det är tydligt att Q:s ögon har öppnats på ett sätt som gör mig både glad och ledsen. På samma gång.
Nu ikväll pratade vi om SD-debaclet vid middagsbordet, som både O och jag följer med illa dold skadeglädje. Jag redogjorde för både Soran Ismails och Jasenko Selimovics artiklar. Jag hoppas så att Selimovic har rätt i sin analys att SD består av en hård
främlingsfientlig kärna på cirka 5 procent. Resten av SD:s stöd är folk
som stör sig på att integrationspolitiken inte fungerar, som
proteströstar för att visa missnöje utan att nödvändigtvis vara
rasister. Jag hoppas så att dessa övriga nu (om inte förr) får upp ögonen för vad SD står för. Jag håller helt med Soran om att "blattelover" och "babbe" bleknar.. i jämförelse med att han sa: " Du är inte svensk. Det här är inte ditt land. Det är mitt land". Det är dessa åsikter som är problemet.
Ja, det är fan precis just det som är problemet. Vem fan har rätt att uttala sig om huruvida någon är svensk eller inte? Vem fan tar sig den rätten? Varför är det överhuvudtaget intressant? Jag blir arg bara jag tänker på det.
Men mamma, sa Q efter att ha lyssnat en stund på oss. Sverige är väl allas land?
Jag har gått och tänkt på dina bloggposter om det här men inte kommit mig för att kommentera, men nu sitter jag på ett hotellrum i Nottingham och får äntligen tummarna loss.
SvaraRaderaHur gärna man än skulle vilja att det inte vore så så tycks det ligga i den mänskliga naturen att reagera på det som är annorlunda. Annan hudfärg, annan hårfärg, på annat sätt avvikande utseende, glasögon osv.
Att ropa något efter någon i ett sådant sammanhang hör till de där beklagansvärda sakerna som barn gör framför allt när de stärker sig med varandra i grupp och stärker sig genom att definiera sig gentemot någon annan.
Det går kanske med idealisk empatisk uppfostran att förebygga, men de flesta barn får inte idealisk empatisk uppfostran.
(Den som kommit som vit till landsbygden i ett land där man har annan hudfärg har sett detta på ett sätt som det är omöjligt att föreställa sig i Sverige idag. Det finns fortfarande platser i världen där barn aldrig sett någon med annan hudfärg i verkligheten; det förekommer väl knappast längre i Sverige. Jag vet, för jag har varit med om det själv, har gått genom en vietnamesisk by med en växande flock av ungar efter mig, viskande till varandra. Jag är vuxen och hade själv valt att åka dit, så där slutar parallellerna, jag tar upp det som ett exempel på att så där reagerar människor om de inte fått inpräntat i sig att reagera annorlunda)
Om det där inte blir systematiskt och inte är överdrivet elakt och Q har tungan med sig som han uppenbarligen hade så kanske det ändå inte är alldeles förfärligt. Det BORDE inte vara så, men det behöver inte utgöra något hot mot Qs rätt att höra hemma i det här samhället.
Men det där med vems land det är - det är en helt annan fråga. Jag tycker i och för sig att det finns en viktig diskussion att ha i det här fallet, för den som vill göra Sverige till sin boplats på jorden bör i mina ögon ställa upp på basala grundprinciper om demokrati och medborgerliga skyldigheter och varje individs självbestämmanderätt. Och att inte täcka sitt ansikte när man rör sig i det offentliga rummet. (Jag är medveten om att det är en väldigt svår diskussion, och vad göra med genuina ursvenskar som inte ställer upp på sådana principer, de kan inte fråntas sin medborgarrätt, någonstans måste de ju vara medborgare. Men det betyder ju inte att man inte kan diskutera frågan).
Men det är en helt annan sak än att ifrågasätta rätten att leva i Sverige för den som inte är född här.
Ja, här följer vi också skadeglatt spektaklet men med en känsla av obehag i maggropen.
SvaraRaderaSoran är inte i född i Sverige men man får väl lov att säga att han är framgångsrik. Han betalar skatt, pratar svenska och är modellen för en väl integrerad invandrare. Ändå duger han inte. I slutändan är det trots allt hudfärgen som räknas och 11% av de röstberättigade i Sverige verkar tycka att det är ok att tänka så.
Missnöjesröster eller ej, det där är partiledningens riktiga åsikter och en röst på SD godkänner dessa. Själv blev jag ungefär lika förvånad över filmerna som om någon hade skrivit en stor artikel där de avslöjat att det finns kristna människor inom KD. Bara för att de har tagit på sig kavajerna betyder inte att brunskjortan inte finns kvar där under.
Roligast av allt är väl ungdomsförbundets utspel att man inte kan utesluta folk för 'olyckliga misstag'. Nej, för det hade väl inte blivit många kvar då kan jag tänka mig.
Och Q har så rätt. Sverige tillhör alla.
Förra sommaren var vi på Skansen. Min pojke fick en ansiktsmålning - av en dagismamma, faktiskt, som satt vid samernas sommarviste och målade. /Hon är för övrigt ryska). Han blev en tiger. Tiger är hans älsklingsdjur, och för länge sen fanns det tigrar i Korea. Min flicka blev Hello Kitty.
SvaraRaderaSen skulle barnen få varsin ballong. Dottern valde (nähä?!) en Hello Kitty-ballong. Sonen ändrade sig plötsligt, och ville hellre ha en svensk flagga. Så där gick han utifrån Skansen, "en svensk tiger". ALLA vi mötte log emot honom.
Han älskar den svenska flaggan. "Våran flagga" har han sagt med lyckligt tonfall sen han var två år. (Han gillar i och för sig den koreanska flaggan också, men den är svårare att rita.) Tanken på att det i det här landet finns folk som tycker att han inte har rätt att definiera den svenska flaggan som sin - jag blir skogstokig.
Det är väl som är problemet: att Sverige har blivit "allas" land. Helt otroligt att man ända i Somalia kommer på tanken att "fly" till Sverige, när det finns massor med länder däremellan. Och helst otroligt att just vid gränsen till Sverige så råkar man tappa sitt pass..
SvaraRaderaJag tror inte att folk röstar på SD för att de är trötta på andras utseenden. Det är snarare oviljan att assimileras med samhället som stör. Titta på Rinkeby-ghettot! Eller Fittja, Alby, Skärholmen.. Eler Rosengård. Vem fan vill bo där - nuförtiden? Man känner inte att man bor i Sverige längre. Ingen förstår vad du säger om du pratar svenska.
Varför skulle någon vilja ha det så här i Sverige? Stäng gränsen. Vi vill ha några fler "stackare" hit. De får klara sig själva någon annanstans istället för belasta svenska skattebetalare med sina gigantiska familjer varav ingen är arbetsför.
Jag personligen strunta i hur folk ser ut. Visserligen anser jag inte att en niqap är ett "svenskt" blagg som borde accepteras. Sånt ska man ha på sig på maskerad. Men så länge invandrare sköter sig och försörjer sig själva är det ok. Men nu räcker invandringen för ett tag. 1200pers per helg året runt är för mycket. Jag håller med SD som hellre hjälper de behövda på plats istället för att importera dem hit till ingen nytta. När man nu av erfarenhet VET att 90% av somalier aldrig kan försörja sig själva i Sverige vad skulle de här å göra?
Politikerna pratar sig varma om "solidaritet" hit och dit. Men i slutändan vill ingen av dem själva bo på orter med hög invandrarandel. De själva skatteplanerar vill att vi andra som inte har möjlighet till det ska betala kalaset. Folk har tröttnat. Vi vill inte heller betala längre. Därför vinner SD ännu mer väljare oavsett vad några knasbollar skulle säga offentligt i tv.
Några små kommentarer.
SvaraRaderaHar själv upplevt hur det är att vara helt annorlunda. För många år sedan långt uppe i norra Thailands bergstrakter kom vi till byar som inte såg "vita" så ofta. Barnen sprang och gömde sig och det var de äldre kvinnorna som på kvällen kom fram för att känna på hår och vit hud. Öppnar för funderingar.
Och Soran, denne Soran. Soran och Betnér följer jag på twitter med fandyrkan på avstånd. Och jag vill citera Magnus från hans blogg gällande Soran vilket sammanfattar min inställning,
"Hur som helst, den som ska ha all kudos i världen för sitt hanterande av hela den här situationen både på plats och i media är såklart Soran Ismail."
Hans videoblog är också helt på pricken.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=SnHB1wHeAsY
Precis så är det. Soran fick i morronpasset (hos sina kompisar, medie-eliten, hör SD-nissarna morra) idag frågan hur man hanterar ett mediedrev. Han får inte till svaret men min åsikt är att man kan ha hans hanterande som skolboksexempel på hur man ska hantera ett mediedrev när man bara är en del av det och inte huvudpersonen.
Att han sedan i filmen visar på en kyla som få kan ha är bara bättre. Eller så finns det delar som vi inte sett och han därför tonar ned. Men jag har svårt att tro att han kan ha gjort nåt som är så fult att det inte är förståeligt utifrån situationen OCH hur han hanterat alla frågor./O
Hallå anonym! Det stämmer faktiskt inte att 90% av somalierna inte kan arbeta! Somalier arbetar hela tiden.Som taxichaufförer. I äldrevården. I skolorna. Inom socialtjänsten. Många unga studerar och kommer att kunna få arbete i framtiden. Samtidigt - så finns det många som är arbetslösa.Varken de eller vi är hjälpta av att man betraktar alla somalier som inkapabla att arbeta och försörja sig. Tro mig, jag vet, jag träffar dessa människor i mitt dagliga arbete.
SvaraRaderaAnonym, jag tycker dina åsikter är avskyvärda och min första impuls är att radera ditt inlägg. Men det gör jag inte, av flera orsaker.
SvaraRaderaTroligast är väl att du tillhör den hårda 5%-kärnan hos SD, men man skulle också kunna tänka sig att du är en representant för det som jag tycker är det farligaste, obehagligaste och mest smygande med SD, det som Jimmie Åkesson med ganska stor framgång har bankat in, det som gudskelov krackelerar nu när hans partikamrater visar sina rätta trynen.
Folk som inte tycker att välanpassade Soran Ismail hör hemma i Sverige, har åtminstone jag svårt att ta på allvar. Det som skrämmer mig är istället den mer polerade, rumsrena främlingsfientligheten och oförsonligheten som JÅ och SD står för. Där man säger att jag är då inte rasist, folk får se ut hur som helst, men niqab (ja, så stavas det) är inte svenskt och borde därmed inte accepteras. (Vilka plagg är svenska, för övrigt? Hosor som Bockstensmannen?) "Så länge invandrare sköter sig och försörjer sig själva är det ok." Jaså? Men inte annars? Hur är det med alla svenskar som inte sköter sig? Vore det inte mest praktiskt att utvisa även dem när vi ändå håller på?
Vissa av Stockholms förorter har stora problem, visst är det så, och det är en viktig diskussion. Men lika lite som jag skulle vilja lämna min förort med lagom blandning för exempelvis Rinkeby, skulle jag vilja flytta till ett helvitt område. Aldrig.
Nej, Sverige är inte allas land. Tyvärr. Men jag önskar att det vore det i högre grad. Jag önskar att vi kunde anamma den amerikanska devisen (som de förvisso inte heller klarar av att leva upp till) att den som vill bli amerikan och tar till sig det amerikanska samhällets ideal och principer, också är amerikan.
För övrigt angående Somalia: unga välutbildade somalier flyr Sverige för USA och Storbrittanien. Där får de jobb. Inte här.
Men anonym (så härligt att ni alltid är anonyma, ni som tycker så här), på vilket sätt hjälper SD krisdrabbade områden i världen? Svara gärna med konkreta exempel.
SvaraRaderaOch som Helga sa, om just DU inte anser att "en niqap är ett 'svenskt' blagg", då vill jag också veta vilka plagg du bär som är accepterat svenska. Jeansen? Solglasögonen? Jackan? T-shirten?
Jag är uppväxt i Skärholmen. Jag trivdes – och trivs – där. Många där är varma, öppna, fina. Men minst en gång per termin kom det journalister till min högstadieskola och ville göra reportage om MISÄREN I DEN HEMSKA FÖRORTEN. Det gör något med en när medelklassjournalister närmar sig en med en mikrofon och den inställningen. Det är en självförtroendefråga, som jag grubblar över fortfarande som vuxen. Så man kan säga att Lottas, Marie-Louises och Eriks fördomar har solkat ned min uppväxt – medan Chiman, Shirin och Ahmed har förgyllt den.
Du anonym – och andra som tycker som hen – ska vara så SJUKT försiktiga med att anta vad folk tycker. Bara för att inte du gillar eller uppskattar något betyder det inte att det är sanning för fler. Det är väl det man lär sig av högre studier. Lite livsmetodik. Testa gärna.
Lyssna på Mikael Wiehes "Det här är ditt land" som Soran Ismail spelade i sitt sommarprogram. Så fin!
SvaraRaderaFrågan kan ändå ställas: vad är en "lagom blandning"? Och vilka åtgärder är rimliga för att uppnå denna lagoma blandning? Tycker ni att det ska finnas några begränsningar överhuvudtaget för flyktinginvandring? (Det tycker ju t.ex. USA och Storbritannien, som satsar betydligt hårdare på arbetskraftsinvandring. Det blir ju billigare så, anser de.)
SvaraRaderaHur många nyanlända barn vill ni ha i ert barns skolklass? Och hur liten vill ni att kommunen ska ha råd att göra skolklassen? Hur skulle ni lägga upp den kommunala budgeten när ni vet att förstaklassarna redan går i klasser med 29 barn, och nästa år kommer 300 barn till från Somalia? (Helt underbara barn, som alla barn är, som äntligen ska få vara med båda sina föräldrar. Och som i likhet med alla andra barn har rätt till den hjälp de behöver för att lyckas.) Har ni lösningen på problemet? Jag som varje dag arbetar med människor som nyligen flyttat hit, och ser de utmaningar de ställs inför, vet att svaret inte finns hos SD. Men det betyder inte att det inte finns ett problem. Att ta emot flyktingar kostar pengar, Säkert pengar som vi får tillbaka i slutändan, om inte annat genom en rimligare åldersfördelning i vår befolkning. Jag är glad att det kommer att finnas tillräckligt med människor för att både vårda mig och betala in skatter till min pension när jag blir gammal. Men betyder det att jag måste flytta till en annan kommun (en av de där som har så dyra bostäder att flyktingarna effektivt stängs ute) om jag vill att min som ska få prata med sin fröken mer än en gång i veckan? Hypotetisk fråga... Eftersom min inkomst ligger närmare flyktingarnas än den gör civilingenjörernas så blir jag tvungen att stanna kvar i den här kommunen. Min son betalar priset, med ont i magen varje morgon.
Hello!
SvaraRaderaNär du säger att det kommer många flyktingar till en speciell kommun, hör jag annars i media runt om i landet att kommuner i glesbygden bekymrar sig för avfolkning. Till exempel Orsa kommun, som vill att bygdens ungdomar stannar kvar, men som inte ser somalierna som bosatt sig på orten som annat än problem. Det är hyckleri.
Att klasserna i skolan ökar är inte ett problem som kommer att minska om vi minskar invandringen utan ett effekt av skolpolitiken i synnerhet och landets politik och ekonomiska situation i allmänhet.
Även invandrar- och flyktingbarnen har rätt till en lugn skoldag med hög lärartäthet, de barnen är däremot inte skuld till att denna skolmiljö uteblir. Även invandrarmammor har säkert ont i magen över att deras barn inte får prata med fröken mer än en gång i veckan.
Du ville ha förslag på lösningar. Mitt förslag är att du ska se över de olika politiska partiernas skolprogram, brukar stå på deras webbsidor. Rösta sedan om två år på partiet med den i din åsikt vettigaste politiken. Men om du vill ha ett något förenklat förslag från mig som skulle kunna stötta en haltande skola kan jag på rak arm säga att jag hellre ser att skattepengar går till högre lärartäthet eller läxhjälp på skoltid för alla, än att de går till rutavdrag för läxhjälp för de som har råd. Jag anser också att familjepolitiken är alldeles för generös. Jag vill att flerbarnstillägg avskaffas, att barnbidraget inkomstbeprövas och att föräldraförsäkringen kortas. Där har vi många skattekronor att spara och lägga på tex skolan. Enligt mig alltså.
Vad jag vill vara tydlig med är att man ska passa sig för att göra det så enkelt att säga att det är invandringspolitik som står för brister i vårt samhälle, anser jag. Det är bara en liten del av ett stort system. där vi alla är tillgångar - och belastningar - i olika storleksordning. Jag var tex sjuk när jag var liten och kostade samhället en massa pengar och krånglade till det för skolpersonalen, om man nu ska fortsätta med skolan som exempel. Nu är jag frisk och har ett välbetalt jobb som drar in skattekronor.
/P
P, tack för ditt inlägg som formulerade en hel del av vad jag tänker men inte förmår verbalisera. Du är kunnigare än jag.
SvaraRaderaAnna, ditt inlägg gjorde mig djupt betänksam. För det jag skrev om och ifrågasatte från början (vilket jag har skrivit om flera gånger tidigare) är den snäva definition på svenskhet som tycks råda. I förlängningen är det samma problem som att det är svårare för invandrare att integreras i det svenska samhället än i många andra länder. Jag anser att det är ett mycket stort problem, och det var den frågan jag ville lyfta.
Men SD vill alltid, som jag uppfattar det, styra över debatten till att handla om hur många resurskrävande flyktingar vi mäktar med att ta emot. Gärna uppbackat med siffror som får vem som helst att storkna, 300 nyanlända somalier, 28 barn i varje klass, barn som inte får prata med fröken mer än en gång i veckan, o s v. Många av deras räkneexempel är uppåt väggarna fel, vet jag av personlig erfarenhet då jag har en närstående som i sitt arbete har räknat på det.
Nu är jag kanske överdrivet misstänksam och i så fall ber jag dig personligen om ursäkt. Men precis som P väl uttryckte det ovan, man ska passa sig för att peka ut en enda grupp eller företeelse i samhället och hävda att den orsakar alla brister i välfärden. Det är just så SD gör och har lyckats bra med. Därför är jag så glad att åtminstone en del av polityren och fernissan blivit skamfilad den senaste veckan, så att man tydligare ser vad de verkligen står för.
Hej P!
SvaraRaderaVisst är avfolkning ett problem i många glesbygdskommuner. Nu bor inte jag i en sådan kommun, så den problematiken känns inte så relevant.
Den ansvariga för bildningsförvaltningen i min kommun säger att pengarna inte räcker till högre lärartäthet. Jag tror henne, eftersom jag kan läsa kommunens budget och se vilka intäkter och utgifter som finns. Det har inget alls att göra med skolpolitiken på riksnivå, eller RUT-avdrag, eller flerbarnstillägg, eller föräldraförsäkring. Jag kan läsa skolpolitiska program tills jag blir blå i ansiktet, och ingenstans står det där varifrån min kommun ska ta pengarna för tio skolklasser med nyanlända barn. Hur staten fördelar sina inkomster och utgifter påverkar endast marginellt de tre stora utgiftsposter som varje kommun har (skola, äldreomsorg, försörjningsstöd och övrig social omsorg). Och kommunerna måste finansiera sin egen verksamhet, framför allt med kommunalskatten.
Ur ett nationellt perspektiv är det naturligtvis intressant att titta på alla inkomster och alla utgifter. Invandringen till Sverige var en vinstaffär fram till och med 70-talet, eftersom det då framför allt rörde sig om arbetskraftsinvandring. Men sedan 80-talet gått har invandringen kostat pengar, eftersom det nu framför allt är flyktingar som flyttar hit. Det har jag principiellt inget emot, man hjälper väl inte människor för att tjäna pengar... (Och naturligtvis skulle kostnaderna minska eller t.o.m. försvinna om vi vore bättre på att utnyttja nyanländas kompetens, så att de fick en sysselsättningsgrad som närmade sig de Sverigeföddas.)
Men, just nu ÄR det en nettokostnad, och den är väldigt orättvist fördelad över Sveriges kommuner. Och det får negativa effekter för oss som bor i dessa kommuner. Att de som inte gör det gärna förringar eller blundar för sådana effekter är i mina ögon främst ett uttryck för att man inte vill vara med och betala för Sveriges humanitära hållning. (Men gärna ta åt sig en del av äran för den!) De som bor i de kommuner som bär den största bördan, och vågar andas om att de ekonomiska följderna är jobbiga att hantera, är de som skälls för rasister. Konstigt, man kunde ju tänka sig att det vore invånarna i de kommuner som inte tar på sig sin andel av arbetet som skulle förtjäna det epitetet?
Visst är vi alla belastningar, eller tillgångar, under olika faser av vårt liv. No argument there. Jag hade barn i min klass som behövde mycket mer "frökentid" än jag för att uppnå rimliga färdigheter. Det är okej - tills man når en smärtgräns för de "minst behövande" barnen. Nej, de invandrade barnens föräldrar behöver inte oroa sig för att deras barn får lika lite tid med fröken som mitt barn. För de får mycket mer tid, i mindre grupper, med specialanställd personal, vilket finansierades bl.a. genom att man varslade ett antal "vanliga" klass- och ämneslärare. Självklart ska flyktingbarnen ha denna hjälp! Och om alla kommuner tog sitt ansvar så skulle det inte behöva innebära att min pojke fick en skolgång knappt värd namnet.
Nej, invandringspolitiken är inte orsaken till problem i vårt samhälle. Men dess kostnader bör kunna diskuteras, precis som kostnader för andra samhällsfenomen. Kostnaden för flyktingmottagande och anhöriginvandring är just nu ohållbart stor för vissa kommuner, framför allt de som redan har en stor andel invandrade. Hanterar vi invandringspolitiken rätt så kan den även bli en tillgång (vilket vore en bonus eftersom det inte är dess primära syfte). Men kommuner som min hamnar i stället i en nedåtgående spiral, där t.ex. alla Komvux-utbil.dningar utom de lagstadgade (d.v.s. grundskolenivå) måste ställas in. De som vill yrkesutbilda sig, eller skaffa sig en särskild behörighet, flyttar från kommunen för att kunna göra det. Det leder i längden till en ännu snabbare minskning av antalet skattebetalare i kommunen.
Självklart finns det många andra grupper som kostar pengar i vårt samhälle. Men de tenderar att vara relativt jämt fördelade över alla kommuner.
Hej Helga!
SvaraRaderaHade jag sett din kommentar innan jag skrev min senaste så hade jag kanske lyckats formulera mig lite tydligare. Jag tar inte illa upp för att du är misstänksam, det är det tyvärr ofta befogat att vara. SD har levt högt på sitt "det är invandringspolitiken vi vill åt, inte invandrarna personligen". Och sen har de Mein Kampf i garderoben s.a.s. (Kusligt nog så hade jag en gång en bekant där detta var bokstavligt sant. Han lyckades till och med bli utesluten ur SD, men det är en annan historia...) Jag tycker också det är en lättnad att se hur SD:s rätta ansikte börjar titta fram under masken.
Jag har inte för avsikt att släpa din fina blogg in i något slags Politiskt Inkorrekt-träsk, jag förstår att det inte var syftet med inlägget. Jag sympatiserar med din oro inför den snäva "svenskhet" som SD står för. Min son har dubbelt medborgarskap och borde därför i framtiden inte ha rätt att sitta i riksdagen, enligt vissa SD-representanter. Jag vet också att min iranske svåger har bidragit oerhört mycket mer ekonomiskt till samhället än sin kroniskt arbetslösa svenska fru.
Jag tror inte för ett ögonblick på de uppåt-väggarna-exempel på invandringens kostnader som SD gillar att slänga omkring sig. jag tror det är Lars Janssons "beräkningar" de använder, han som får det till att invandringen innebär en nettokostnad på 150 miljarder/år (i nuläget antar jag). Mer sansade personer som Jan Ekberg (professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet) landar i betydligt mer rimliga 30 miljarder/år. Intressantare än siffrorna är egentligen att han räknar på hur känslig denna kostnad är för sysselsättningsgraden hos de som kommer hit, liksom för deras åldersfördelning.
Den risk som jag ser är att SD mycket lätt kan hitta nya väljare bland oss som bor i kommunerna som tar emot flest flyktingar. Genom att kostnaderna (som faktiskt finns!) inte fullt ut kompenseras av de som bor i andra kommuner, så ställs svaga grupper mot varandra. Min kommun har ingen pengapåse att plocka ur, den måste balansera sin budget genom att dra in på det de kan. Så om jag skulle peka ut en enda grupp som orsakar - kanske inte alla, men väl många - samhällsproblem, så skulle det nog vara de som befinner sig tillräckligt högt upp på samhällsstegen (ekonomiskt sett) för att inte behöva se de problem som finns längre ned. Och som använder sig av den friheten.
I min kommun går det tio barn per personal inom förskolan, och uppemot 30 barn per grupp. Det säger sig nästan självt att det inte finns några "dagmammor"; så små grupper finns det inte pengar till. Hur situationen blir för nyanlända adoptivbarn vet jag inte...
I min kommun finns det inga läkare. Jo, på sjukhuset, men de bor i någon av grannkommunerna i stället, där deras barn kan gå i skolan och få undervisning.
Jag kom i debatt om denna fråga med en landstingspolitiker (från grannkommunen som tog emot hela 3 flyktingar förra året), och frågade i ett försök att konkretisera problemet: "Hur många flyktingar bor i din trappuppgång, och hur många av dem har arbete?" En tom blick blev svaret. Silly me, inte bodde hon i någon trappuppgång! Hade heller aldrig gjort det. QED, liksom.
Hej!
SvaraRaderaHar inte tid att svara så långt eftersom jag ska iväg, men tänkte snabbt replikera med att de flesta av kommunerna kan plocka fram siffror över flyktingmottagande mer eller mindre direkt, då de har ett konto för statligt bidrag för antalet flyktingar de tar emot och ett annat konto för redovisning av bidragets användning.
Det statliga bidraget ska täcka alla de kostnader som kommunen har i samband med flyktingmottagningen den första tiden.
En kommun styrs av sina folkvalda och det är de som sköter eller missköter kommunens resurser. Är man missnöjd är ett byte vid nästa val att rekommendera.
/P
Hej igen P,
SvaraRaderaVisst har kommunerna ersättning från staten den första tiden (bidrag i två år, är "tänkt" att räcka i 3 1/2 år). Men majoriteten av de flyktingar som kommit till vår kommun har behövt stöd betydligt längre än så. Det är en kostnad i kommunens budget som inte försvinner för att jag röstar på ett annat parti. (Min hyra blir heller inte lägre för att jag byter bank.)
De barn som jag talade omfattas för övrigt inte av den statliga ersättningen. De är anhöriginvandrare, och de har inte ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att deras anhöriga kom till kommunen, vilket är vad som krävs för att staten ska ge kommunen bidrag för anhöriginvandrade. Så här får kommunen betala hela kostnaden från dag ett. (Och det spelar ingen roll att barnen inte *kunde* ansöka om uppehållstillstånd eftersom Sverige inte godtar några somaliska pass som utfärdats efter 1991...)
Så, jag är inte särskilt missnöjd med de folkvalda som sköter min kommun. De har skalat bort alla onödiga utgifter i budgeten, som byggen av idrottshallar och liknande. Däremot är jag missnöjd med de folkvalda som styr vissa närliggande kommuner och som aldrig i livet skulle skaka fram billiga boenden till flyktingar. Då riskerar de att bli bortröstade av sin kommuns invånare, som inte vill vara med och ta ett solidariskt ansvar för Sveriges flyktingpolitik. Men jag kan förstås inte rösta bort dessa politiker, eftersom jag inte bor i den kommunen.
Hej igen.
SvaraRaderaJag förstår att det här är en viktig fråga för dig eftersom du lyfter den och återkommer i flera inlägg. Det är viktigt för mig också som du märker. Jag är inte politiker och har inte alla svaren , men jag vet var vi kan hitta svaren och det är inom politiken.
Jag är ledsen över att din sons skolsituation ser ut som den gör, och för att du känner hopplöshet, maktlöshet och jag håller med om att kommunerna runt om er tydligen haft en bättre ekonomi för att även de ta emot invandrare. TRE invandrare som du beskriver är ynkligt - och en riktigt tråkig social utveckling för hela den kommunen, urk!
Det är viktigt att komma ihåg att politik är det som förändrar situationer i ett land till det bättre eller det sämre. Jo, om det bor många invandrare i din närhet påverkar det så klart ditt närhetsområde men det är de politiska besluten som avgör om det blir till det bättre eller det sämre.
Du upprörs helt relevant över 30 barn i en klass osv. Men det är inte en effekt av invandring. Det är ett riksangeläget problem som många skolor dras med, invandrartäta områden eller inte. Stora klasser har blivit ett stort problem i väldigt många skolor även om det så klart blir extra känsligt i socialt utsatta områden. Detta är en effekt av en rad skolpolitiska beslut.
Angående flyktingmottagning o anhöriginvandring så baseras den på ett avtal mellan din kommun och Migrationsverket. Beslutet om hur många flyktingar kommunen har möjlighet att ta emot, tas i kommunfullmäktige. Av partier som kommuninvånarna valt. I Sverige har vi ett skatteutjämningssystem som innebär att varje kommun årligen får ca 40 000 kronor i statsbidrag per invånare - oavsett ålder och inkomst.Staten har ett omfördelningssystem som innebär att höga skatteintäkter i vissa kommuner omfördelas så att alla kommuner får ungefär samma statsbidragsnivå. Alltså betalar den rika kommunen bredvid er en viss summa till er. Om du tycker att den är för liten så rösta på ett parti som står för högre utjämningspolitik.
Ett annat politiskt beslut som påverkar dig är att fram till december 2010 gällde ett ersättningssystem som innebar att statsbidraget skulle täcka kommunens omkostnader för nyanlända personer som längst i 3,5 år. Sedan 2011 stödjer staten människor som kommit till Sverige i två år. Det är politiska beslut som fattats i riksdagen. Hur mycket pengar din kommun ska få påverkas alltså direkt av vilka partier vi sätter vid makten och kan alltså förändras om det skulle sitta andra vid makten,.
Varsågod att kolla upp vika partier det var som röstade för minskade bidrag för invandring, vilket tydligen blivit extra kännbart i kommuner med socialt utsatta områden, som ditt tydligen är. Det är beslut som dessa som påverkar din vardag, inte barnfamiljer som återförenats via anhöriginvandring.
Det är det som gör oss till ett samhälle. Och vi har ett ganska bra samhälle tycker jag, om man jämför med många andra i världen.
/P
Jo en sak till. Det är inte meningen att verka som en viktigpetter om jag skriver lite stelt. Ville bara verkligen påpeka att invandring är en del av vårt samhälle och hur politiska beslut slår i olika riktningar.
SvaraRadera/P
Hej P,
SvaraRaderaVille bara säga att jag tror att vi håller med varandra i mångt och mycket. Visst är Sverige ett bra land! Men jag oroas av att det egentligen inte går att säga att "invandring är en del av VÅRT samhälle". Invandringen är en realitet för många i Sverige, men definitivt inte för alla. Ulrika By skriver om det i DN mycket bättre än vad jag kan göra: http://www.dn.se/nyheter/ulrika-by-budskapet-pa-reklamskylten-kanns-som-en-orfil
Det är inte korrekt att anhöriginvandringen regleras i avtal mellan kommuner och Migrationsverket. Den som anhöriginvandrar får bosätta sig var den vill, oftast blir det förstås hos den anhöriga som har bott ett tag i Sverige. (Allt annat faller för övrigt på sin egen orimlighet - skulle en kommun kunna avtala bort ett barns rätt att bo med sin förälder??)
Även flyktingmottagandet regleras bara till en mindre del av något avtal. "EBO-lagen" som infördes 1994 låter flyktingar bo där de själva vill, om de kan ordna eget boende. Och de kan och vill de oftast. De flesta bosätter sig då på ställen där de har kontakter genom släktingar, vänner och landsmän. Endast en mindre del av flyktingarna bor på anläggningsboenden, vilket är det som kommunfullmäktige kan besluta om. Om det vore så som du påstår så skulle Södertälje kommun kunna besluta om att ta emot färre flyktingar, i stället för att gå ut i media och vädja: http://lt.se/asikter/debatt/1.1745598-sveriges-flyktingpolitik-paverkar-oss
Men du har helt rätt i att jag ska använda min riksdagsröst till att påverka vilka som fattar beslut i dessa frågor. En "Lex Vellinge" skulle kunna ge stor effekt. Men, för att återgå till det som jag sa alldeles i början av mitt första inlägg: Vad är en "lagom" blandning? Tydligen inte det Södertälje har. Så var ligger nivån för ett "lagom" mottagande av flyktingar och andra invandrare? Det verkar finnas en beröringsångest inför denna fråga som jag inte tror gynnar någon annan än SD (som kan slå sig för bröstet och påstå att man törs tala om det som man inte "får" tala om).
Nu ska jag sluta tjata, dags att vara på jobbet i tolv timmar...
P och Anna, stort tack för era fina kommentarer som lärt mig ett och annat och gett mig en hel del att tänka på! Inte minst vill jag tacka för er trevliga ton.
SvaraRadera