2012-09-20

Stockholmssyndrom?

När jag hämtar Y hos dagmamman halv fem och Q på fritis en kvart senare är de sist kvar.

Fritis har öppet mellan 8 och 17, i praktiken 16:50. Ska jag både lämna och hämta båda barnen en dag betyder det att jag kommer till jobbet strax efter nio och går halv fyra. Förvisso finns det ett fritis där man kan lämna före åtta och hämta ända fram till klockan sex. Fast det ligger i ett annat hus, och vi har fått veta att ska vi utnyttja det så måste vi själva se till att våra barn är bekanta med miljön där. Samt meddela i god tid innan. Misstänksam som jag är tror jag att de har sett till att göra det lite extra krångligt, så att vi föräldrar ska böja oss bakåt för att hämta ungarna i tid, så slipper de allokera så mycket personal och så går budgeten nästan ihop.

(Jag älskar Q:s skola och skäms lite över att baktala den. Personalen är fantastisk. Det är inte det.)

En kollega berättar att hennes syster som bor kvar i hemstaden, en av de norrländska kuststäderna, och som jobbar på förskola, rapporterar att där lämnar folk sina barn halv åtta och hämtar halv sex. Inget konstigt med det.

Är detta ett storstadsfenomen bland ängsliga medelklassföräldrar?

Och: HUR FAN GÖR FOLK?

Jag vet att jag inte är den enda som undrar.

16 kommentarer:

  1. Jag undrar också. Jag räknade ut att om vi båda jobbar 75-80% så måste vår son vara på dagis 8-16. Alltså att den ena hämtar och den andra lämnar. Trots det blir det i mitt tycke långa dagar. Och för föräldrarna räknar jag med 1 h restid (normalt i Stockholm). Men vi har ett dagis med bra öppettider, 7-17.30.
    Lisa

    SvaraRadera
  2. Tänkte komma dragande med mitt klassperspektiv igen, men vet inte om det är tillämpligt. Kanske mer en landsorts-/storstadsfråga, som väl för all del är klassbunden. Men jag vet faktiskt inte. Är inte övertygad om att det finns något entydigt mönster.
    Eftersom jag är en sådan där som hämtar kl 15 (dvs. när jag inte vid hämtningen av barnet blir ombedd att komma tillbaka senare, eftersom han är upptagen med något viktigare) vet jag inte heller hur många som är kvar till stängningsdags. De som hämtar samtidigt som jag är väl en mix av föräldrar, mor- och farföräldrar, barnflickor och utländska au-pairer. Just de där senare varianterna är väl talande, antar jag. Det är hög status att ha korta dagisdagar – att barnen sedan tillbringar eftermiddagen med en inhyrd sydamerikan eller östeuropé och inte med sina föräldrar är en annan historia.

    Marie

    SvaraRadera
  3. Jag minns när jag under cirka ett och ett halvt år lämnade barnen halv sju nästan varje morgon... inte särskilt kul, men det var tur att det var möjligt.

    SvaraRadera
  4. Jag har turen att både bo och jobba på söder och bara har 20 min resväg. Tack vare det och att jag gått ner till 80% kan jag hämta kl 15. Es pappa är student och har i stort sett bara sena föreläsningar så han lämnar vid nio. (och är rätt morgontrött så det passar bra.) efter årsskiftet när han börjar jobba börjar nästa föräldraledighet, så då blir det 9-15 i 1,5 år till. Sen får vi se. Så funkar det för oss, bra omständigheterhelt enkelt.

    SvaraRadera
  5. Betraktar det här helt utifrån och lätt perplex.

    Det här är ju ganska märkligt med tanke på att barnomsorg i Sverige så vitt jag vet finns för att föräldrarna ska kunna arbeta och bidra till landets ekonomi. Helt krasst.

    Svensk barnomsorg håller hög klass, med utbildade pedagoger och väl tilltagna och utrustade lokaler. Det är därför ytterligare märkligt varför det skulle vara ett problem att barnen är i den verksamheten en timme extra och hemma vid dator och TV en timme mindre.

    Sedan jag besökte en europeisk organisation där man har barnomsorg för de anställda på själva arbetsplatsen har jag propagerat för att vi borde ha det på mitt jobb där merparten av de verksamma är i åldern 25-45 och således har små barn. Jag tänker att det borde vara en fördel att dra ner på transporttiden för den vuxne mellan jobb och barnomsorg.

    Men jag har kanske fel. Den där halvtimmen ensam på väg till och från jobbet kanske är räddningen för den vuxnes mentala hälsa.

    Här är för övrigt en aspekt av att jag önskar att jag vore moster i närheten. Jag skulle gärna ta på mig att hämta tidigt en dag i veckan!

    SvaraRadera
  6. När jag pendlade med en timmas restid i varje riktning var det som du skriver, Annannan, en räddning för mig att ha den där egna tiden på bussen. Jag fick sitta ner och i lugn och ro ställa om. Kanske läsa lite i en bok ett slumra till en stund. Om barnomsorgen är nära bör nog hemmet vara det också.

    SvaraRadera
  7. Ja, suck. Vi har vänt ut och in på oss själva några år och hämtat 15.30 utan att gå ner till deltid. Det blir jävligt tidiga morgnar de dagarna man ska hämta, helt enkelt. Och det blir en hel del kvällsjobb efter att barnen har somnat.

    Nu har vi ändrat till 16, vilket gör att vi kan ses ibland på kvällarna. Till och med få tid att träna på morgonen ibland. Men när vi hämtar är vår son bland de allra sista kvar på förskolan.

    Vi bor i ett område med "hög status" i en ganska stor stad. Vet inte hur det påverkar, men när det gäller restid så är det nog få som har över 30 minuter ändå.

    SvaraRadera
  8. Hmmm, jag trodde det var ett lantisfenomen. Min dotter har nästan alltid bland de sista barnen och jag har ofta undrat vad det beror på. Men eftersom jag bor på landet har jag trott att det berodde på att det fortfarande finns kvar en hemmafrukultur.

    Har aldrig uppfattat det som att hon tycker det är jobbigt att vara sist. Tvärtom så verkar det mysigt att det är lugnt och skönt en stund innan hon ska hem.

    SvaraRadera
  9. Hej!!

    Jag bor inte i storstan utan på en mindre ort och i min kommun har förskola och fritids en skyldighet att ha öppet från klockan 06.00 - 18.00 om föräldrarna har behov av dessa tider. Tycker du ska kolla upp vilka skyldigheter just din kommun har vad gällande öppetider. Jag hämtar min son ca17.15 en dag i veckan och då är han nästan alltid själv kvar. Tycker inte vi föräldrar ska ha dåligt samvete för att vi ibland hämtar sent/sist för jag tror att barnen ofta har det lite lugnt och mysigt den sista stunden på dagen tillsammans med personal.

    //Sara

    SvaraRadera
  10. Min mamma är faktiskt förskollärare, och hon hävdar bestämt att det inte är synd om de barn som blir sist kvar. Den sista timmen är ofta mysigast, har man tur kan man få en fröken helt för sig själv.

    Har jag tagit detta till mig? Icke. Tidigare gick våra barn på föräldrakooperativ, där var det ännu värre. Vi bodde långt utanför stan men föräldrarna var operasångare och filharmoniker och sånt, de lämnade sent och hämtade tidigt och så musicerade de mellan 19 och 22, antar jag. Eller så var de dataprogrammerare och jobbade enbart hemifrån. Inga barn var kvar efter fyra, jag hade andan i halsen jämt.

    Jag hade verkligen trott att det skulle vara stor skillnad nu på det stora kommunala dagiset, men det är det inte. Nu bor vi dessutom i en kommun med 15-timmarssyskonregel, så särskilt på fredagar är det tomt som i graven på eftermiddagarna.

    Har jag nånsin, NÅNSIN hört mina barn klaga över att de känner sig övergivna på eftermiddagarna när andra barn börjar droppa av hemåt? Nej. Vem är det man försöker blidka? Personalen? De andra föräldrarna? Dimman tätnar.

    /Anka (som tackar för reklamen!)

    SvaraRadera
  11. Hur man gör? Går upp fem och jobbar en timme innan barnen vaknar ibland! Jobbar vissa timmar efter läggdags och ibland några timmar på helgen... Vi har ett år kvar hos dagmamman som stänger 16 må-to och 15 på fredagar. Vad gäller fritids så är ja ginte lika bekymrad över om jag vissa dagar skulle hämt vid 17.30 Men det är långa dagar för barnen. Jag jobbar hellre lite kvällstid än att de får så långa dagar och att jag ser dem så få timmar.

    SvaraRadera
  12. Vi bor i en av de större städerna runt Mälaren. Jobbar deltid båda och barnen slutar 3 på Fritids. På deras skola går barnen över till "uppsamlingsfritids" kl 16 och då är det några få barn kvar. Vi bor i ett område med många invandrare som studerar, är arbetslösa mm som därför inte får ha sina barn där fullt ut.Vi föräldrar och våra barn skulle aldrig orka med kl 17 hämtningar. I vår familj behöver alla den återhämtning som det innebär att varva ner hemma innan middags- & läggnings rejset. Beundrar er som orkar och har kvar livsglädjen med så långa dagar! Att jobba deltid och korta våra dagar har vi funnit vara det enda sätt att leva gott också i veckorna för oss.

    SvaraRadera
  13. Jag är helt ensam med min dotter, inkomst 15 500 netto för heltidstjänst (så att ni kan placera mig i facket direkt). "Hur gör folk" frågar du men det verkar som om "folk" menas med andra högutbildade föräldrar i medelklassområden.

    För lite variation i svaren så svarar jag som är *en* i hushållet: Man stressar. Så att man hinner lämna 08.30, hinner till jobbet och sedan hinner hämta 17.30. Jag springer till tunnelbanan (ibland bussen men det tar lika lång tid) och störtar in på dagis 17.30 där dottern sitter påklädd med en sur fröken som tittar på klockan.

    Jag lämnar och hämtar mitt barn själv varje dag (utom på torsdagar då en tonårstjej hämtar klockan 15.00. Hon får 85 kronor i timmen, så ni kan ju räkna ut hur mycket jag lägger på barnvakt varje månad, procentuellt mot min lön) Ibland är det stopp i trafiken, då hämtar jag mitt barn klockan 17.40 som alltså har varit på dagis sedan 07.30. Sedan ska vi hem, kanske gå på affären, jag ska laga mat, gå till tvättstugan. Har vi tur hinner vi umgås en stund innan hon somnar. Sedan ringer klockan och vi börjar om dag efter dag.

    Ursäkta att jag bryter mig in i diskussionen och stör med min kassa lön och mitt barns långa dagisdagar, men jag vill verkligen påpeka att för vissa föräldrar finns inget "hur gör folk". Det är bara att göra. Lämna och hämta. Jobba. Och försöka leva med det evigt dåliga samvetet över barnets långa dagar. Och be en bön till gud att hon inte ska hata mig när hon växer upp och ser tillbaka på sin dagistid.

    SvaraRadera
  14. Anonym - hur kan fröken ha mage att sitta och vara sur 17.30???? Vad tror dom egentligen...? Jag är också ensamstående, men har bara barnen varannan vecka och har förmånen att ha ett flexibelt jobb som gör att jag kan gå tidigare utan att nån tittar snett på mig. Jag kan jobba ikapp på den barnfria tiden, vare sig det är på kvällarna eller de veckor de är hos sin pappa. Bor i en mellanstor stad och har bara 10 min med bil mellan bostad-jobb-dagis, men då jag hämtar kl 16 är det ett fåtal barn kvar. Så jag undrar faktiskt också - hur gör "folk", alla folk??

    Själv tolkar jag Helgas fråga just som att hon är genuint nyfiken på hur just "folk" gör, särskilt då de som inte har exakt samma förutsättningar som hon har.

    All heder åt alla oss som tvingas leva med och drabbas av denna "hämta tidigt hysteri" som verkar råda både i små- och storstäder, oavsett inkomst och civilstatus!

    //Mia

    SvaraRadera
  15. Bor på landet och inte en hemmafru i sikte, om man inte räknar ofrivilliga nysvenskar som borde få ha sina barn på dagis mer men det är men annan fråga...

    Många barn hämtas av närboende far och morföräldrar flera gånger i veckan. Toppen för dem/oss.
    Barnet lämnas 8.oo med minimal restid för ena föräldern och hämtas 16.00, vi turas vi om och en förälder jobbar ibland kvällstid hemma. Äter 17.00.
    Jag jobbar i butik/har eget och är hemma till 18.40, jobbar helger ibland men kan då hämta tidigt i veckan någon annan dag. Pusslar.
    När jag hämtar vid 16 ser vissa barn helt färdiga ut (däribland vårt) och andra har energi kvar.

    Personalen inte sur på de som hämtar sent, senaste hämtar 18.00.Det barmet berättar att de har det så mysigt på slutet av dan.
    /Stella

    SvaraRadera
  16. Vi har inte börjat lämna på dagis än men i januari är det dags för oss.
    Vår butik har öppet 9-18 och har en särskild del för yrkesfolk som öppnar 06.30. Vi planerar att gå ner i tid båda två till 75-80% för att korta dagar/inte ha så många dagar men det kan ju bli tufft att hämta och lämna ändå om inte våra schema klaffar. Maken har flex men förväntas vara på jobbet mellan 8-16:30 så vi får helt enkelt se. Vågar inte tänka på VAB och sånt heller när vi är så få på jobbet som vi är. Men fick tipset om att vabba halva dagar var så kan båda jobba undan/ställa upp så gott det går...
    Beundrar verkligen dem som är ensamma med barn på dagis/skola!

    SvaraRadera