Det tjafsas om Sommarön igen. Släktingarna bråkar, som vanligt. Kusin och jag och våra män är hyfsat sams men lite terrorbalans är det allt över stämningen mellan oss. Till råga på allt har en skitgubbe till granne lagt sin näsa i blöt i hela soppan, vilket därmed gör den fullkomligt oätlig.
Vad är det med Sommarön, frågade jag O i desperation häromdagen. Vad är det med den här platsen på jorden som gör att folk tappar sans och vett och bär sig åt som arslen? Vilar det en förbannelse över den?
Äsch då, sa O lugnt. Det är likadant överallt. Det är kombinationen fastigheter, pengar och släktskap som gör det. Vare sig det är skånelängor, norrlandsgårdar eller bohuslänska öar blir galenskaperna lika stora.
Jag hoppas han har rätt. Min femårsplan ligger fast. Fyra år har gått.
Åh vad tråkigt det låter - ett sommarhus ska ju vara ett nöje, en avkoppling, en lust och en lycka att längta till och sakna på årets mörkare hälft... Givetvis med en hel del arbete också men ändå ett fridsamt ställe!
SvaraRaderaHoppas ni får rett ut allt!
Allt det där är det. Också. Men en av vuxenblivandets tristare aspekter är just detta, att barndomens paradis förvandlas till en konflikthärd och generator av strul.
SvaraRadera