Trettonhelgssummering

Det är ett jävla gnällande på mig just nu, det är så att jag skäms lite. Jag har det oförskämt bra egentligen, bättre än många andra, bättre än jag haft det på länge. Jobbet funkar inte optimalt, men någorlunda, och det är verkligen det enda jag kan klaga på. Det, och att Y sover dåligt förstås.

Helgen som gick var fin och påfyllande, inte dränerande. Torsdagens aktiviteter har jag redan redogjort för, O och jag tog ledigt och ägnade oss åt kultur och konsumtion. På fredagen gjorde vi en utflykt till skogen. Y somnade efter en stunds protester på fårskinnet i sin vagn. O och jag sprang varsin kort runda, Q sprang fram och tillbaka han också, sedan fikade vi på medhavd choklad i termos, varefter vi åkte hem och badade bastu.

På lördagen utackorderade vi Q hos en kompis efter lunch, medan vi själva tog en promenad med Y. Han kan numera inte förmås att sova middag hemma, fast han skulle behöva det. Han behöver sövas av rullande hjul, bil eller barnvagn. Så vi fick en stunds samvaro och en välbehövlig dos dagsljus, och han fick sin sömn. Vi promenerade genom ett område med vackra gamla villor omgivna av dito trädgårdar, och O frågade om jag längtar efter att bo så. Det gör jag inte. För första gången i mitt vuxna liv bor jag på en plats där jag vill vara kvar, länge.

Senare tränade vi under det att barnen passades av morfar. Crosstraining, ett roligt och jobbigt pass. För ett år sedan hade inget i världen förmått mig att sätta min fot på ett sådant, men nu är det roligt.

På söndagen körde vi ut till sommarstugan för att döva vårt dåliga samvete och se efter om den stod kvar efter alla stormar. Det gjorde den, men inte de gamla murkna enarna vid vägen. De som växer upp i telefontråden och som vi borde fälla, men som ändå erbjuder visst insynsskydd. Nu har presens blivit imperfekt, och vi slapp ta beslutet. De låg prydligt nerblåsta, åt rätt håll, utan att ha skadat något. Till våren sågar vi upp dem och gör smörknivar eller något annat av dem.

På hemvägen stannade vi på Ikea, där vi köpte en så kallad juniorstol till Q. Kanske minskar ormandet och glidandet under måltiderna nu. From förhoppning. Barnen fick köttbullar och vi åt sallad.

Vid nattningen läste jag ut Lillebror och Karlsson på taket för Q. Kapitelböckernas era är inledd!

Kvällen avslutades framför TV:n då jag avlivade en gammal surdeg, nedläggning av tre par byxor. Garderoben är plötsligt mycket större!

Trots januari finns det hopp om livet.