I lördags träffade jag min kör igen efter juluppehållet. Rivstart med ny repertoar. En rolig sådan. Ooo, så rolig. Vår dirigent är jazzböna. Det är jag med, i alla fall i mina drömmar.
Nu nynnar jag konstant på Rågsved. En fin tidsbild, som väcker nostalgi, visst är det så. Men femtio år senare känner även jag igen mig, trots att jag varken bor i Rågsved eller höghus. Men känslan är densamma, tjugosju minuter från Centralen.
Fyra rum, två barn, en man och jag. Det är fint.
Lustigt att Sonya Hedenbratt sjöng låten, hon som var urgöteborgare (men texten lär ha ändrats till Högsbo när revyn nådde Göteborg). Jag såg henne någon gång på stan ibland när jag var ung, jag tror att hon bodde i närheten av Olskrokstorget. Hon ansåg inte att hon var någon stor skivartist, läser jag på Wikipedia.
Så fel man kan ha.
Javisst, Sonya Hedenbratt bodde i Olskroken och spelade bingo nära Redbergsplatsen, på Danska vägen. Jag såg henne också då och då när jag bodde där.
SvaraRaderaVill minnas att jag hörde ett lite udda och roligt radioporträtt av henne för tiotalet år sedan, strax innan hon dog. Gav en lite annan bild av Sonya Hedenbratt än den där "knô dig in fastän dörra är trång"-bilden jag hade av henne från när jag var liten och hon jämt var i TV.
Lustigt vilka konstiga saker man inte kommer ihåg att man glömt.
Marie
Den dokumentären hade varit rolig att höra, Marie! Jag är inte alls särskilt förtjust i Knö daj in-genren. Det lilla jag har hört av henne som jazzsångerska, däremot! Hennes röst är förtrollande. Som vispgrädde. Eller smörkola. Jag tycker faktiskt hon är bättre än Monica Z.
SvaraRaderaKollade i SR:s sändningsarkiv, men hittade inget. Vet att journalisten som gjorde reportaget heter Pierre Usselman. Någon jag kände kände honom så jag vill minnas att jag skickade ett uppmuntrande mejl när jag hört programmet. Det brukar jag inte göra, så jag måste ha tyckt att det var bra. Varför man nu lägger sådant på minnet.
SvaraRaderaMonica Z förstår jag mig inte alls på. Normalt är jag förtjust i operfekta, opolerade röster (Nina Simone t.ex.), men det är något, jag vet inte, tunt och svagt hos hennes röst som jag ogillar. Sedan är det väl det lite gubbiga materialet hon sjöng, vid sidan av jazzstandarderna, som gör att hon känns ointressant.
Jag träffade Sonya en gång på min mormors sjukhem i Ytterby (utanför Kungälv) av alla ställen. Det var någon slags bazar och hon satt där också och jag köpte några tryck med motiv från antiken av henne. Hon var snäll, minns jag.
SvaraRadera