Ibland blir man förvånad.
När jag kommer hemcyklande möts jag av glädjestrålande Q i språngmarsch ut från kompisens hus. Efter maten ska jag och K spela dataspel! (K är pojke. Dataspelet är Lego Star Wars, djävulens påfund som får små pojkar att bli förbytta när det är dags att stänga av.)
Vi äter middag, och mitt i den knackar det på dörren. Utanför står jämnåriga flickan F och vill leka med Q. Javisst, vi ska bara äta först. Kom tillbaka om en liten stund.
Q jublar. Han vill leka med F. Pappa, kan du gå hem till K och tala om för honom att jag inte vill spela dataspel längre.
Men får inte K vara med och leka då? Nej, för han gillar inte F. Men det gör jag!
Så kommer F, och hon och Q lägger pärlplattor. Y hänger över bordskanten och vill vara med, och får nådigt några pärlor att kasta på golvet. Han får inte en enda råsop.
Star Wars dissat till förmån för pärlplattor. Undrens tid är inte förbi.
Inte bara pärlplattor utan tjejer också!!! :-D
SvaraRaderavad kul att ni bor så att ungarna bara kan komma över o fråga om de kan leka!
SvaraRaderaJa, vi bor fantastiskt bra! Nästan helt bilfritt radhusområde med lekplats i mitten, ungarna springer mellan gårdarna.
SvaraRaderaSedan några veckor har dessutom livskvalitén ökat markant sedan pojkarna började hos ny dagmamma. Hon bor i längan mittemot.
Jag hoppas Q själv berättade för K att han inte ville leka längre? Eller gjorde pappa det?
SvaraRaderaVi gjorde det bägge två/O
SvaraRadera