Idag kallades jag för jävla skitmamma för första gången. Q hade norpat surfplattan och satt sig att spela Angry Birds under köksbordet. För sent kom han ihåg att stänga av ljudet, och det var förmodligen mest ilskan över det nesliga avslöjandet som föranledde förolämpningen.
(Jag undrar om jag någonsin vågade säga så till min ilskna mamma? Ack och ve, dagens ungdom!)
(Dataspel, TV-spel, surfplattor och dylikt är ett djävulens påfund. Ungarna blir som förbytta. Fast samma fanskap är å andra sidan en välsignelse när man ska åka långt med bilen.)
(Jag är inte särskilt skakad. Q protesterade inte vidare när jag konfiskerade surfplattan, och han kröp snabbt fram och gav mig en kram och ett förlåt.)
Är du redan skitmamma? Jag var bajsmamma väldigt länge, sedan skitmamma. Nu är jag jävla idiot. Ungen är tolv.
SvaraRaderaJag tror aldrig att jag sagt något sådant till mina föräldrar. Jag vågade inte. Jag är glad att min dotter vågar, men jag är inte så glad när vi har våra bråk.
Ja, jag gick direkt från puckomamma till skitmamma utan att passera gå!
SvaraRaderaJag känner som du, jag är glad att han vågar. När jag tänker efter. I stunden blir jag förstås förbannad.
Och tänker jag riktigt efter, så kan det finnas en liten möjlighet att jag någon gång sa skitmamma, men att jag nu har förträngt det.
Eller inte.