Sur eftersmak

Min förra arbetsgivare förnekar sig inte. Under de sex år jag var anställd där retade jag mig ofta på synen på oss anställda, att vi förutsattes vara myglande latmaskar som tog alla tillfällen att smita undan arbete och lura till oss pengar. Jag trodde att den dåvarande personaldraken hade mycket med denna inställning att göra, men hon var säkert inte ensam skyldig.

Jag blev uppsagd från den 1 mars, med tre månaders uppsägningstid enligt avtal. Eftersom jag varit mammaledig och eftersom uppsägningen skedde på grund av arbetsbrist, var jag befriad från arbetsuppgifter under uppsägningstiden. Jag frågade särskilt om vad som skulle hända om jag fick nytt jobb under dessa tre månader. "Ingen blir gladare än jag", svarade VD:n.

Så kom första lönespecen. Utbetalning av 75% av min lön. Jo, jag har ju arbetat 75% de senaste åren, men min tjänst är en heltidstjänst, alltså är det heltidslönen som ska betalas ut. Vilket också gjordes efter upprepade påstötningar med allt skarpare tonläge från mig.

När man är föräldraledig tjänar man också in semester. Jag har alltså ett helt års semester, sex veckor att ta ut, eller snarare få ersättning för. När min närmaste chef kontaktade mig om betyg passade jag på att fråga om detta. Visst, semesterersättningen ska komma på sista lönen, skrik till om den inte gör det.

Inte fan gjorde den det. Och nog fan har jag skrikit. Och inte fan har jag fått svar. Ännu.

Blir irriterad på strulet. Irriterad på att jag måste vara om mig och kring mig.

Allra, allra mest irriterad blir jag på att jag känner mig gapig och jobbig och närig när jag kräver det jag har rätt till.