Melatonin?

Y är fortfarande ett monster på nätterna. Han har ännu inte sovit en hel natt utan att vakna. Långt därifrån. En bra natt vaknar han en eller två gånger och låter sig lugnas ganska snabbt medelst välling. En dålig natt blir det fler uppvakningar och det tar längre tid att lugna honom. Ibland är han panikslagen och okontaktbar, vilket tyder på nattskräck. Vällingdrickandet är på väg åt helt fel håll, istället för att fasa ut det dricker han nu minst två flaskor per kväll/natt vilket förstås resulterar i minst ett blöjbyte varje natt. Precis som Q tycks Y vara känslig för att ligga med blöt blöja.

Jag borde inte klaga, för det är O som tar hand om Y på nätterna. Men även jag blir störd. Och O är trött, jag undrar hur länge han orkar. Till hösten jobbar vi bägge och då ska Y börja hos dagmamma. Hur går det då?

I februari var vi hos neonatal, och då sa jag att sömnen är ett problem men att vi anar en ljusning. Doktorn frågade en extra gång om vi såg en förbättring, och jag sade ja. Men nu undrar jag.

Det är ju så här att ha småbarn, det förstår jag. Det blir lite si och så med sömnen. Det nattvandras, både Q och jag brukar vakna någon annanstans än där vi somnade. Vi är inte så noga med att alla ska ska sova i egen säng, det viktiga är att alla sover. Någorlunda. Fast det gör vi inte nu.

Jag läser mina anteckningar från i höstas och konstaterar att visst är det bättre. Y är lugnare. Ska vi vänta ut honom och hoppas på ytterligare förbättringar? Eller prata med någon läkare igen? Och vilka alternativ finns? Man ger inte gärna sömnmedel till barn, läser jag. Nej visst. Jag googlar på melatonin och konstaterar att de flesta träffar handlar om barn med bokstavsdiagnoser. Men det har han ju inte, vad vi vet.

Tack förresten till mina engagerade läsare som hörde av sig angående Y:s eventuella allergi! Han är nu testad och provsvar kommer idag!