De senaste dagarna har jag gäspat lite för mycket. Jobbet har inte kickat igång ordentligt ännu. Den stora kunden, vars stora projekt jag ska förvalta tar god tid på sig att läsa och begrunda de kontraktsförslag vi skickade i förra veckan.
Under tiden borde jag förkovra mig. Vara proaktiv och ambitiös. Snoka rätt på gammal projektdokumentation och studera hur företaget drivit sina projekt genom historien. Damma av gammal kunskap och projektledningsmodeller och -metodiker. Fundera ut en strategi.
Det har jag inte gjort. Jag har lärt mig hur min nya telefon fungerar, på ett ungefär. Jag har kopplat upp mig mot printern. Jag har surfat runt på intranätet och läst det mesta. Sedan tog energin slut.
Typiskt mig, för övrigt. Jag funkar inte bra när jag har för lite att göra. Jag är nog mer reaktiv än proaktiv (inte bra, inget man ska nämna i en intervju!). Ju mer jag har att göra, desto mer produktiv och effektiv blir jag.
Idag har jag, ärligt talat, inte gjort många knop alls.
Fast å andra sidan. Jag har varit tillgänglig. Jag har lärt känna mina nya kollegor ytterligare.
Egentligen borde jag hojta åt min chef att jag har för lite att göra, ge mig något att bita i. Fast jag vill inte riktigt. Ytterligare ett par dagars stiltje vore faktiskt rätt skönt. Bara för att vänja mig vid att jobba igen.
Det kan jag väl få, va?
ooo, så jag längtar efter en "skrotardag" - ta vara på dem!
SvaraRaderaKlart du får.
SvaraRaderaProblembaserad inlärning, ett pedagogiskt instrument på tapeten, bygger på idén att studenterna ska komma att ställa frågan själva innan de fått svaret på den. Mer traditionell föreläsningspedagogik är ju att ge alla svaren först och ställa frågorna sedan.
När du har ett projekt igång, och något går i stå, det är då som du bör vara intresserad av att gå tillbaka i dokumentationen och se hur liknande situationer har lösts.
Och det är då, när det kör ihop sig, som du behöver veta hur telefonen fungerar och behöver känna dina kollegor!