Världens bästa storebror

Det är ganska mycket bråk och skrik hemma hos oss nu. Y älskar sin storebror, och vill alltid vara precis där han är, och göra precis det han gör. Q har just så mycket tålamod som en femåring kan förväntas ha med en pestig liten bror. Förr eller senare tröttnar han, och föser undan Y, eller tar ifrån honom det han lagt rabarber på. Y kontrar med gallskrik och ibland också en rejäl råsop. Sedan är cirkusen igång.

Igår kväll klippte jag naglar. Först på Q. När Y såg vad som pågick ville han också få naglarna klippta. Q vägrade släppa sin rättmätiga plats i mitt knä. Så jag klippte naglar på Q:s ena hand under det att Y skrek och bankade på min rygg. Sedan tyckte jag att det kunde vara Y:s tur, varannan hand liksom. Q höll inte med, utan stod och surade. Tills hans hjärta plötsligt veknade. "Å, vilka pyttesmå naglar han har! Vad gullig han är!" Varpå stora kramkalaset utbröt bröderna emellan, i mitt knä.

Inte nog med det. Imorse förvånade Q mig med att förkunna att han vill ha en lillasyster.

- Nja, det går nog inte. Pappa och jag börjar bli för gamla, Korea vill inte att man ska vara för gammal när man hämtar en bebis. Och så kostar det ganska mycket pengar också.
- Ni kan få ta pengarna i min spargris!
- Älskling, vad du är snäll, men de räcker inte. Och de är dina. Förresten tycker pappa och jag att det räcker med två barn, tycker inte du det?
- Nej! Jag vill ha en lillasyster också!
- Men nu om Y sitter i pappas knä, och du sitter i mitt, så har vi varsitt barn, och ni har varsin förälder. Det är väl perfekt? Tänk om vi hade en bebis till som satt i mitt knä istället, vem skulle du sitta hos då?
- (tänker) Bebisen kan sitta på ditt ena knä, så sitter jag på det andra!

Tja. Problem är ju till för att lösas. Och visst hade det varit mysigt med en lillasyster. En liten Helga.

Drömma kan man ju.