Y, lilla myran, lilla bebisen, som faktiskt inte kryper längre utan går, snurrar, skuttar, springer och hoppar, och som blir alltmer en egen person och alltmer upptar en alldeles egen plats i vår familj - nästan dagligen säger vi till varann "vad han har blivit stor" - förutom allt annat han har lärt sig har han också gjort en mycket stor upptäckt.
Ilska.
Idag och igår låg Y och gallskrek och sparkade i ungefär femton minuter. Jag höll mig i närheten hela tiden, småpratade med honom, gjorde ansatser till att lyfta upp och trösta. De avvisades kraftfullt. Till sist lugnade han sig, och båda gångerna var det för att han distraherades av något.
Ja. Så nu har vi två stycken som slänger sig på golvet och sparkar och vrålar.
Vari ligger skillnaden? Jo, jag har inte den blekaste aning vad det var Y var så förbannad över.
Y, min lilla myra. Överst på din to-do-list: lära dig prata.
Vid nästa BVC-kontroll, uttryck oro över Y:s språkutvecklingen vilket SKA rendera i en remisss till logoped. I Stockholmsområdet finns flertalet logopeder som är inriktade på adopterade barns språk- och talutveckling.
SvaraRadera/Emma
Tack Emma! Fast jag är inte särskilt orolig över Y:s språkutveckling. Han är inte fyllda två ännu, det gör han först i juni. Eller i september, om man kompenserar för att han är prematur.
SvaraRadera