Hämta-tidigt-hetsen diskuteras på en del bloggar just nu (orkar inte länka, kolla t ex Skriet från kärnfamiljen). Det är bra att detta tas upp, tycker jag. Men jag lever inte alls som jag lär.
Jag är ju föräldraledig/snart arbetslös just nu, men innan vi fick Y jobbade jag 75% och O 100%. En ordning som inte kommer att råda när jag börjar jobba igen. Då ska vi gå ner i tid bägge två. Men än så länge har vi varit alldeles utmärkta representanter för de som skapar hetsen. Medelklass, akademiker med möjlighet att flexa och jobba på kvällen, hämtar inte en minut senare än klockan fyra.
Nä, för då stänger Q:s dagmamma. Det får hon egentligen inte göra. Det var först i efterhand vi förstod detta. Hon får egentligen inte heller se ogillande ut när jag - mer för understimulerad Q:s skull än för min - vill lämna honom under klämdagarna mellan nyår och trettonhelgen - "jag hade hellre sett att ni som är föräldralediga har era barn hemma den veckan".
Alla barnomsorgsformer har fördelar och nackdelar. Vi har tigit still angående de här sakerna, och resonerat att fördelarna överväger. Dessutom - vem fan hade inte velat sluta klockan fyra om man var ensam ansvarig för sex barn under sex år, utan rast på hela dagen? Och fördelarna har övervägt. Q är trygg i sin lilla grupp, flera gånger i veckan träffar han barn från andra grupper. De går i skogen och är skogsmullar, de gympar och åker skidor och skridskor, de gör studiebesök och teaterbesök, de hjälper till att laga lunchen. Rejäla luncher, hemlagat rotmos eller dito pannbiffar.
Nackdelarna är tiderna. De kräver att någon av oss jobbar deltid. En annan nackdel är otydligheten. Ett dagis har öppettider och håller stängt vissa dagar, inget tjafs om saken. Här är det lite snårigt och slingrigt, och man får tolka signalerna. Otydlig kommunikation, sånt som jag hatar.
Och just idag, då jag och Q verkligen hade behövt pausa från varann några timmar, är dagmamman sjuk. Vikarien också. Och förresten har vi inte rätt till vikarie eftersom jag är föräldraledig.
Just idag längtar jag efter att hysta in ungarna på ett alldeles vanligt kommunalt dagis med storkök som håller öppet ända till klockan sex.
Jag tror som du att alla lösningar har för- resp nackdelar. På olika fronter, och de kan se olika ut beroende på person, barn, och olika perioder i livet. Som svensk boende i det mest "barnfamiljsfientliga" västlandet USA så är de svårt att se hur svenskar ofta klagar. Över att deras förmånder inte är ÄN MER förmånliga. Det fuskas med VAB-dagar och det gnälls om allt från hur många dagar av föräldraledigheten som ska vara låst till pappan resp mamman. I ett land med 6 VECKORS mammaledighet (papporna pratar vi om i det här sammanhanget) och där VAB inte existerar, är det svårt att se hur "jobbigt" de svenska föräldrarna har det. Jag menar inte att ni inte HAR jobbigt. Alla lever vi våra liv olika under olika förutsättningar, men jag skulle önska att fler svenskar insåg hur bra systemet ändå är. SAMTIDIGT skulle jag önska att svenska föräldrar inte lade sådana skuldbördor på sig. För det gör ni. Det verkar vara katastrof om man inte kan hämta innan 16. Och inte alltid enbart för att man själv verkligen VILL det eller att det passar ens eget liv och schema, utan för att annars "får man onda ögat av alla andra". Man anses som en dålig förälder. En som inte älskar sitt barn. En som inte prioriterar. Herregud. I vissa lägen är det kanske inte just hämtning klockan 16 som är det allra mest kärleksfulla man kan göra för sitt barn? Eller??
SvaraRaderaVår dotter går på dagis. långa dagar. Iallafall enligt svensk standard. Normala dagar enligt standard här. Jag VET att hon har det superbra! Jag VET att hon trivs och älskar sina kompisar där liksom personalen. Jag kan också stundtals få dåligt samvete. Vilken förälder får inte det?!? MEN jag tror verkligen inte att hon far ill av att gå där långa dagar. Jag tror att hon kommer växa upp till en bra person och jag tror att vi föräldrar tillsammans med dagis och andra kommer att kunna ge henne/ger henne bra värderingar och en bra verktygslåda hon ska kunna använda i livet. Och vi ger henne tonvis med kärlek och närhet. Bara inte fysisk sådan just under mån-fredag mellan 9.30-18....
Så varför stirra sig blå över tider? Det är nog mest DETTA jag inte riktigt kan förstå.
Sedan tycker jag att Q´s dagmamma verkar superbra! Verkligen. Men jag skulle nog som "kund" ändå prata med henne om verksamheten och framföra mitt önskemål om tydligheten. Att ni vill veta mer konkret vad som gäller. med öppettider etc. Varför kan inte hon som vilken barnomsorg som helst, ge er föräldrar ett schema i början av varje "termin" där det står om hon tänkt ha inplanerad ledighet. T ex mellandagarna eller sommarsemester etc. Däremellan är det öppet precis som vanligt om hon inte blir sjuk då såklart. Att vara tydlig är a och o för det mesta.
Hoppas nu att det går bra med dig och Q och Y. Krya på dig och du, tänk på att du innerst inne är en superfin mamma!
KRAM!
Saltistjejen. De generösa förmånerna kan lägga krokben också ska du veta! Jag är heltidsensamstående mamma som fick skola in dottern när hon var 13 månader (tidigast möjligt enligt kommunens regler). Innan dess levde vi på minsta ersättningen och jag räknade dagarna till jag kunde börja jobba. Jag har fått vara ifrån henne tio timmar om dagen sedan dess, i elva år. Det svider! Men jag har inget val och kan därför inte gnälla. Och nej, jag får inga bidrag utöver underhållet, jag har högsta som är 1273 kronor. Jag jobbar heltid. Alla svenskar är inte medelklass...
SvaraRadera/P
Vi har också dagmamma som stänger 16 må-torsd och 15 på fredagar. Det är stressigt att hinna med hämtningen. Och har lett till en del bråk mellan mig och maken. Vår dagmamma är privat och bestämmer helt själv hur hon vill arbeta och det är upp till oss att gilla detta eller ej. Jag tycker nog ändå att fördelarna alltid har övervägt men i höstas när jag gick upp i tid kändes det inte helt självklart längre.
SvaraRadera